Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Lite spelmissbruk har väl ingen dött av

Foto: Jessica Gow/TT

KRÖNIKA. Är det inte en lite lattjo ordning att spelmissbruk numera erkänns som en sjukdom – samtidigt som vi översköljs som aldrig förr av spelreklam? 

Rätt, Rätt, RÄTT, R Ä T T ... Med 64-raderssystemet till höger, DN:s sportdel rakt fram och en dubbeltreo i ett Duralexglas till vänster, gick det en blek söndagsförmiddag sakta upp för mig att jag var på väg mot 13 rätt på Stryktipset. Hårt drillad i brasklappsfilosofin – det blir nog inte så bra som det ser ut – rättade jag kupongen igen. Och igen. Jo, 13 rätt, högsta vinsten. Lyckan snuddade vid mig för första gången.

Pengarna plöjde jag genast ned i en remdriven skivspelare, ett par slalompjäxor (ja, politiskt svajig) och rejäla mängder knark.

Hur kunde jag? Spela på Stryktipset varje vecka på det där viset. Det kostade ungefär lika mycket då som nu, alltså i realiteten ordentligt mer, och stress, ständiga besvikelser och sinande Nordbankenkonto följde. Jag spelade givetvis i hopp om just den där känslan en söndagsförmiddag. Känslan efter men innan, när framtiden tecknar sig som skimrande gestalter i en målning av Tom Kresteson: När jag ser mig säga upp mig från tvåskiftet på wellpappfabriken, lämna familjen, andrahandslägenheten, den löjliga stan, allt. Ser mig flyta ut i en paradisisk evighet av skev musik, resor, fotboll, privatförkovran.

Nu var vi femtiofyra med 13 rätt, vinsten blev 12.000 kronor och framtiden fick vänta. Lyckan hade snuddat vid mig för första och sista gången. 

Och jag slutade, åtminstone aktivt. 

Det är det inte alla som har möjlighet att göra. För precis ett år sedan skrevs spelmissbruk in i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Landsting och kommuner åläggs att erbjuda behandling och stöd till personer med "allvarliga problem med spel om pengar", som det uttrycks. I klartext: Spelmissbruk ses som annat missbruk, den som spelar för mycket har rätt till vård. Lagen gäller från den 1 januari i år.

Sedan decennier har människor fastnat i spelande, med offer du inte vill se, och det har stötts och blötts lite lätt i debatten men glömts bort till förmån för viktigheter som glass eller chokladaskar. De som börjat spela sönder sina liv möts av en isande Nancy Reagan-artad attityd: "Ta och sluta upp med det där, va?"

Men är det inte en lite lattjo ordning att vi fullkomligt sköljs över av spelreklam? Jag är förvisso svårt anstucken av klubblagsfotboll på tv och därför särskilt exponerad, men jag vågar nästan lova att ingen bransch når ens till vaderna på spelbolagens frekvens eller mediebudget. Med kulturarbetare (apropå politiskt svajig), animerade hästar, gamla idrottsstjärnor eller världens sämsta statister, fladdrar hela tiden löften förbi om allt från förströelse under pågående match, dra i digitala enarmade banditer, glo i urringningen på en croupier, ända till en paradisisk evighet bortom wellpappfabriken. Och på Facebook och i mejlen, som sms, bakom busskurarnas glas – spel överallt.

Nu slåss Sverige i toppen av elitserien med de mest avreglerade länderna. Alltid finns välmående men vredgade medelklasstrebrar som inte själva spelar men anser att staten ska hålla tassarna borta från allt – utom beroendeframkallande substanser. Det är ju kriminellt. Nog skulle många förfäras om en extraknäckande skådespelare drog ett djupt bloss på en Kent, eller för den delen sköt upp en stadig macka, i en reklampaus som ungarna glor på i den vita familjesoffan. Men lite nätkasino har väl ingen dött av.

Den som inte, likt jag, ägnar sig åt fanflykt och avser följa Sverige under fotbolls-VM kan gärna notera vilka som kommer att annonsera i och sponsra svenska tv-sändningar. Och försöka få ihop det med missbrukslagen. Heja.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.