Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Niklas Wahllöf: ”Uppdrag gransknings” kålsuparteori är ett stort misstag

Att göra två program om politiskt våld, ett om en man som nära nog mördas av nazister och ett om vänsterextremistisk skadegörelse, är inte detsamma som en balanserad rapportering.

Kålsuparteorin tycks deprimerande nog bara bli vanligare. ”Jo, de tyska nazisterna var väl hemska, men sovjetkommunismen då? Gosse.” Eller tvärtom. Och så går vi vidare, som om inget har hänt, och som om inget behöver hända. Det finns ju alltid galningar här i världen.

Sveriges Television vill, och avkrävs att, vara rättvisa och objektiva. Att ”Uppdrag granskning” om politiskt våld görs som dubbelprogram – först om så kallad högerextremism för två veckor sedan, och, i går kväll, om så kallad vänsterextremism – är dock det närmaste kålsuparteorin som man har kommit. Eftersom båda läger tar till våld i sakens namn så är båda lika goda kålsupare. Å ena sidan de här våldsverkarna, å andra sidan de där. Å ena sidan mötte vi i första programmet den nigerianske man som på besök i Sverige i vintras nära nog förlorade livet i en knivattack av organiserade nazister för att han var, tja, på besök i Sverige. Å andra sidan, i andra programmet, en representant för Svenskarnas parti som sitter och bläddrar i sina polisanmälningar om upprepad skadegörelse på fastigheten utförda av Revolutionära fronten.

Ska någon sorts balans uppnås här? Det gör den inte.

De båda programmen har rubriken politiskt våld. Ja. Tekniskt sett är det korrekt att granska alla typer av politiskt våld. Men vilka om inte ”Uppdrag granskning” kunde, varför inte i serieform, granska den gryende nazismen – gryr den, hur ser den ut, hur påverkar den vårt samhälle, vad gör samhället i så fall? Och ge detta tid och tålamod, till och med kanske få till en intervju. Utan sneglande jämförelser.

Eller, om vi nu ska vara rättvisa: Separata granskningar av våldsvänstern. Är den ett hot mot vårt demokratiska fundament, hur då, eller är den enbart ute efter våldshögern och de som råkar komma i vägen? Och, ja, folk tycks komma i vägen.

Det blev ingenting, närmast. Och det är synd. För i grunden är det två utmärkta program. Berättartekniskt och researchmässigt. Eftersom Janne Josefsson är den som alltid syns och alltid pratar är det förstås han som fått mest beröm genom åren, numera även kritik från dem som tycker att han blivit för luddig i sin politiska profil. Men det är ju nu han ska ha beröm. Den konfrontationsshow han sysslade med förr och som fick bland andra undertecknad att hoppa av journalistisk kättja hemma soffan, var i stora stycken just show. Men dagens tillvägagångssätt är det enda sättet att nå in i människor, att lugnt och tålmodigt lyssna på deras historier, på bortförklaringarna, lögnerna och de absurda analyserna. Han låter personer tala till punkt. Tar andan. Och ställer sedan en följd- eller motfråga. Mycket mer effektivt – och förstås objektivt – än att röd i ansiktet och med raseriet skallrande i stämman skälla ut en komplett förvirrad, underbegåvad fritidspolitiker på ett torg. Eller dramatiskt skjuta fram komprometterande kvitton mot en sedan länge avslöjad kommundirektör.

Nu gjorde upplägget att det ändå varken blev hackat eller malet. Båda sidor slåss, skär, sparkar. Båda hävdar att medierna målar upp en falsk bild av dem, det bara är självförsvar. Och så är vi där igen; fotbollshuliganer som ju provoceras av polisen att slåss, det vet väl alla, eller kriminella gäng som nödgas försvara sig mot andra gäng, det är ju givet? Till slut lämnas vi med känslan av att allt blott handlar om den lilla klickens stenhårda lojalitet, adrenalinet i antikverade slagord och attribut. Glädjen i vreden. Att alla är lika goda kålsupare.

Och det är sannolikt ett stort misstag.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.