Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Agneta Pleijel: Asylpolitiken rena hånet mot de unga

Hon har bott sju år i Sverige, läser till läkare på Karolinska med fina betyg och har hela livet framför sig. Ändå ska hon utvisas till Azerbajdzjan. Ompröva beslutet och dagens inhumana asylpolitik, skriver författaren Agneta Pleijel.

Vi har stämt möte på tåget till den mellansvenska stad där hon bor med sin familj. Utanför fönstren blänk av sjöar och nyutsprucken grönska. Hon är 23 år och i färd med att avsluta fjärde terminen på läkarprogrammet vid Karolinska. Hon har bott i Sverige i snart sju år och studierna går strålande. Men hon är trött efter en intensiv tenta på förmiddagen. Och outsägligt nedslagen. Hon har nyss fått veta att hon inte får stanna i Sverige.

Läs mer: Agneta Pleijel: Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal

Hon kom hit från Azerbajdzjan med sina föräldrar, som sökte asyl i slutet av 2010. Två barnläkare med en 16-årig dotter och 11-årig son. Enligt lagar och konventioner hade de fullgoda asylskäl och borde ha tillerkänts flyktingstatus, men fick ett rutinmässigt avslag. Denna flicka har tillbragt fyra år av sina sju år i Sverige som papperslös. En tid av förtärande ångest, svår att ge ord åt. Trots det tog hon studenten med högsta betyg i samtliga ämnen.

Hon är ”i särklass genom tiderna”, skrev hennes lärare, en av gymnasiets ”mest begåvade elever och brinner av nyfikenhet när det gäller de senaste rönen inom forskning och utveckling”. Som gymnasist fick hon ett särskilt stipendium från Kungl. Vetenskapsakademien för ett arbete om cancerforskning. Och placerade sig som finalist i tävlingen ”Unga matematiker”. Som icke-svensk student på Karolinska har hon haft att betala 130 000 kr (sic !) per termin. Människor som insett hennes begåvning, jag är en, har samlat till terminsavgifterna.

Hennes bror, nu 17 år och lika studiebegåvad, går i andra ring. Jag citerar hans lärare: ”utomordentliga kunskaper inom naturvetenskap och matematik”, ”förmåga att analysera och diskutera naturvetenskapliga problem /…/ på ett djupare och synnerligen kreativt sätt”. Han har nyss tilldelats stipendium från Stockholms universitet, Karolinska, KTH, SLU, Linköpings och Örebro universitet, med inbjudan att delta i forskarskolan i Karlskoga i sommar. ”Att avbryta en sådan positiv utveckling för en ung människa”, skriver hans gymnasielärare, ”vore mycket tragiskt”. Han besitter ”en kompetens /…/ som samhället efterfrågar och behöver”.

Ompröva beslutet och dagens inhumana asylpolitik

Vid asylavslaget 2012 hade barnens far arbetat här i drygt fem månader, två veckor fattades för att söka arbetstillstånd. Han lämnade Sverige för att söka jobb från utlandet som arbetskraftsinvandrare. Det tog längre tid än väntat. Inte en månad, utan flera tunga år då han skickade pengar för familjens försörjning. Men han återvände, nu med arbete som integrationsassistent på ett hem för ensamkommande barn. Han har arbetstillstånd och tillfälligt uppehållstillstånd. Hans läkarexamen är vidimerad av socialstyrelsen. Han har avlagt prov i svenska och söker nu provtjänstgöring som läkare i Sverige.

Under hans bortovaro höll modern ihop familjen. Hon arbetar för Röda Korset och som personlig assistent, och är därtill vikarierande förskollärare. Ingen kunde föreställa sig annat än att den förnyade asylansökan skulle bifallas. Men familjen fick ett nytt avslag i april 2017. Migrationsverket beslöt dessutom att modern och de två barnen ska utvisas. Splittra familjen! Måste det inte vara ett misstag?

På tåget är flickan fåordig. I många år har hennes dröm varit att få verka som läkare här. Hennes vitsord från Karolinska är utomordentliga. Och så ska hon, hennes mor och bror utvisas. Jag har läst Migrationsverkets beslut, där det bland annat står att inget nytt har framkommit i fallet. De tre som utvisas anses ha varit för kort tid i Sverige för att vara anpassade här. Tiden som papperslösa räknas inte. Inte anpassade efter snart sju år!

Det är rena hånet. Inget nytt i fallet? Dessa människor har arbetat och studerat i Sverige med enastående resultat. Alla talar utmärkt svenska. De har anpassat sig föredömligt och har med otrolig själsstyrka underkastat sig enorma ansträngningar i sin vilja att göra rätt för sig. Borde inte Migrationsverket fästa något avseende vid det?

Redan när familjen kom hit var det väl känt hur bristfällig respekten för mänskliga rättigheter är i deras hemland. Sen dess har tillståndet stadigt försämrats (se UD:s rapporter, Amnesty International, Human Rights Watch och med flera publikationer). Presidentmakten i Azerbajdzjan är total. Oppositionen är kväst, från fängelserna rapporteras våld och tortyr, korruptionen gigantisk, mänskliga rättigheter undermåliga, media helt under statlig kontroll.

I Azerbajdzjan hotades fadern av polis för att vårda patienter ur oppositionen, vilket han ansåg att läkaretiken kräver. Hans läkarlegitimation beslagtogs. För att återfå den tvangs han säga upp sig från sin sjukhustjänst i Baku. Familjen flydde till Ryssland. De utsattes för trakasserier av nazistisk mobb, som många från de forna sovjetiska republikerna. De återvände hem. Där var det lika illa som förut. Två gånger blev fadern utsatt för riktade attentat. När det visade sig att makarna inte kunde arbeta som läkare i Azerbajdzjan utan risk för sina liv, flydde de till Sverige.

Fyra vänliga och stillsamma människor bjuder mig på middag. Rysk sallad och kyckling med aprikoser och russin. Stämningen är varm men dämpad. Vi vill arbeta och leva i Sverige, upprepar fadern, men… Familjen har rätt att överklaga inom tre veckor. Om avslaget bekräftas av Migrationsdomstolen kommer de inte att återvända till Azerbajdzjan. Med fog fruktar de för vad som skulle hända där. Vad har de för alternativ kvar? Inte många.

Ett stort antal asylansökningar avslås på liknande underhaltiga grunder. Många familjer splittras på samma inhumana sätt. Migrationsverket har tusentals anställda. Rättssäkerheten är uppenbart inte fullständig. Ett asylavslag kan mekaniskt hänga kvar in i nästa. Vårt land har en skriande läkarbrist. Men Sverige tycker sig ha råd att utvisa läkare och låta superbegåvade ungdomar avbryta sina studier mitt under dem. Varför! Om pojken, arton i höst, återförvisades till Azerbajdzjan i stället för att ta studenten, inkallas han till armén, alternativt fängslas.

Lyssna, statsminister Löfven, justitieminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Ribbenvik. Förklara det här. Ni är ansvariga! Berätta för oss vilka fel denna familj har begått. Straffas de för att ha varit papperslösa? Vad skulle du, Stefan Löfven, och du, Morgan Johansson, ha gjort i deras ställe? Eller du, Mikael Ribbenvik, för att rädda din familj? Försök för ett ögonblick tänka er in i deras situation. Det skadar inte om ni ser det också ur Sveriges perspektiv.

Är det klokt, detta slöseri med människor och deras kompetens? Att låta denna familj stanna är inget mått på Sveriges generositet. Det är helt enkelt sunt förnuft och vi borde vara tacksamma för den resurs landet tillförs. Familjen har rätt att överklaga inom tre veckor. Om Migrationsdomstolen bekräftar beslutet går Sverige miste om två läkare som landet har behov av. Och en lysande läkarstudent. Samt en gymnasist, vars kunskaper hans lärare saknar ord nog att prisa.

Om asylavslag och utvisningsbeslut genomförs, Mikael Ribbenvik, är inte det ett bevis för att din myndighet saknar analys och omdöme? Att bedömningsförmåga ersatts av ett mekaniskt rabblande av regler? Att beslut kan se ut lite hur som helst. Att inte ens den mest extraordinära anpassning och duglighet räcker för Sverige. Kan du finna dig i så oförnuftiga och inhumana utvisningar? Om Migrationsverket inte förbättras genom utbildning och nya direktiv, måste denna artikel skrivas hundra gånger till.

En vecka efter mitt möte med familjen får jag ett sms från dottern, översållat av blommor. Hon är suuuperlycklig för att hon trots sin stora oro klarat sin tenta galant. Liksom provet med patienter; det kliniska körkortet som hon kallar det. Jag grattar med minst lika många sms-blommor. Och blir stående på Götgatan medan mobilens ljus slocknar och jag grubblar på hur vårt fina land Sverige egentligen är funtat.

Onsdagen den 31 maj ordnar Karolinska Institutet ett opinionsmöte mot utvisningen av sin elev. Nanna Svartz-aulan, Karolinska Institutet, kl 16–18.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.