Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Alexandra Pascalidou: Husby säger oss att den ekonomiska ojämlikheten är samhällets stora hot

Other: Thomas Karlsson

Maria fyller 65 i juni. Efter ett brokigt yrkesliv som bland annat snöskottare, kallskänka, vårdbiträde och lövkrattare går hon nu i pension. Hon är en finlemmad kvinna på 1,50 cm som omplanterat sina rötter från chilenska Valparaiso till svenska Husby. En samhällsengagerad medborgare utan betalningsanmärkningar. För ett år sedan tog hon och hennes dotter, som arbetar inom hemtjänsten, en promenad i Husby. De kryssade bland boende och journalister. En tonårskille jiddrade tills han blev nedtystad av några tjejer som sa: ”Håll käften din tönt”. Och killen höll käften. Tills polisen stormade fram, skrikande: ”Flytta på er”.

Maria sa till dottern: ”De här poliserna är nog farliga på riktigt”. Dottern svarade: ”Men du är bara en gammal tant och vi har ju inte gjort något”.

Nu säger dottern till mig när vi pratar: ”Jag fattade inte då att vi alla var misstänkta”.

Plötsligt började poliser med hundar springa emot dem. En kvinnlig polis slog Maria på vänster överarm med sin batong för att hon inte gick tillräckligt fort. Och trots att Marias fyra döttrar gjort en klassresa och en av dem är jurist, valde de att inte polisanmäla polisen. ”Det skulle ändå inte leda till någonting” säger de och sätter fingret på den växande varböld av misstro mot samhällsinstitutionen med våldsmonopolet som är satt att skydda och behandla alla medborgare lika.

Varken Maria eller något annat offer för polisvåldet får vara med i Uppdrag granskning om Husby. Istället hör vi poliserna. Som om deras version vore en opartisk ramberättelse om betongens bränder. Dessutom kryddas den mediala dramaturgin med det klassiska vi och dom-narrativet i public service, som även finansieras av förortsfolket, ett steg vidare och reproducerar rykten om ungdomar som istället för att bränna bilar och begå brott kämpar för sin hemort.

Ibland bär våldet uniform. Mordet på 69-åringen blev den tändande gnistan. För vissa blev det ett kvitto: ”Polisen kan komma hem till dig, skjuta dig till döds och sen ljuga om det. Och komma undan”.

Vi hör Niclas Andersson, närpolischef Västerort, avfärda förortens frustration med att mordet bara användes som en ursäkt för att legitimera våldet. Alla är alltså misstänkta tills motsatsen är bevisad. Kultur och konst, idrott, gräsrotsrörelser och lokala aktivister från de invandrarrika förorterna misstänkliggörs. Oavsett om det är hiphop, graffiti, kampsport eller Megafonens mobilisering betraktas de som upprorsmakare. De förlöjligas och trakasseras av ett samhälle som ser dem som ett hot. Ett samhälle som undrar varför de inte bara kan gå med i scouterna, spela bandy och måla akvarell som alla andra?

Utanför våra välmående gränser, från Tahirtorget till Aten, Paris, London och Rio, betraktas våld och vandalisering, bilbränder och skadegörelse, som symptom på social oro. Folklig frustration och samhällelig friktion. Här reduceras det istället till huliganism. Och alla som gör en ansats till att försöka förstå eller förklara förvisas till de anklagades bänk som uppviglare och verbala våldsverkare. Eller ”vänster” – den vänster som sägs gulla med bilbrännande busar.

Men man behöver inte vara vänster för att säga det självklara: att upplopp både här och där är en konsekvens av sociala orättvisor.

World Economic Forum pekade förra året ut tre stora samhällshot; förutom klimathotet var det arbetslösheten och de växande klyftorna mellan fattiga och rika. Det är inte direkt tanter med trähalsband eller Husbyhuliganer som sitter i Davos. Det är världens mäktigaste makthavare.

IMF (Valutafonden), som inte heller är rödvinsvänster, har också slagit larm om den ekonomiska ojämlikheten som vår tids största utmaning. Utjämningen mellan dem som har och dem som inte har bör högprioriteras, menar de. Och de får medhåll av både USA:s president Barack Obama och påven Franciskus och superkapitalisten George Soros och en massa andra som inte faller i fällan att förminska fattigdomens följder. Allt detta samtidigt som internationella rapporter varnar för att inkomstskillnaderna i Sverige ökat mest i Europa.

Så öka gärna polisens närvaro i förorterna. Medborgarna där har rätt till skydd och trygghet. Men ställ också polisen till svars. De är en del av problemet. Och ställ makten till svars för den sociala söndring som gör oss alla till förlorare.

Vem blir den första partiledaren att ta in den sociala oron, segregationen, rasismen, diskrimineringen i politikens finrum, när det nu är supervalår?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.