Den plötsliga nedskärningen av kulturbudgeten i höstas skadade landets kulturliv. Men i vårens budget återställs kulturstödet till landets regioner. Det skriver i dag kulturminister Alice Bah Kuhnke och Gunilla Carlsson (S).
Nu betalar vi tillbaka det statliga kulturstödet till regionerna.
Politik är att vilja men också att ha förmågan att prioritera. Även om den sällan innehåller några poetiska mästerverk så är det i statsbudgeten som prioriteringar blir tydliga, inte minst gäller detta kulturpolitiken.
Bakom varje politisk prioritering finns en värdering. Vår gemensamma värdering är att kultur är något som ska nå fler människor i hela landet – de som bor i våra storstäder och de som bor på landsbygden. Vår gemensamma kulturpolitik ska öppna upp generösa utrymmen för kreativitet och skapande.
Tyvärr delas inte vår vision av alla. Få har väl glömt när de borgerliga i höstas behövde hitta pengar för att finansiera sina skattesänkningar. Notan skickades först till kulturtidskrifterna eftersom de borgerliga inte prioriterade ”intellektuella vuxnas läsande”. Efter massiv kritik, även från sina egna led, backade de borgerliga, men notan skickades i stället vidare, och nedskärningarna gjordes på verksamheter som inte kunde försvara sig lika snabbt och högljutt som kulturtidskrifterna.
Det blev kulturverksamheten i hela landet som fick betala för den röriga parlamentariska situationen. 15 miljoner kronor skars ned jämnt över landet. När Kulturrådet fördelat nedskärningen i början av året gick vi från en summa i en tabell till krass verklighet. I en redan pressad verksamhet fick många regioner välja mellan att skjuta till egna medel eller skära ned på verksamheter som till exempel teaterföreställningar och konserter, men också verksamhet för barn och unga. Eller som en borgerlig kulturpolitiker beskrev det – regionerna blev tagna som gisslan när riksdagens borgerliga majoritet bara några veckor innan årsskiftet ändrade sitt åtagande.
Den brådstörtande nedskärningen visar också på de borgerliga partiernas totala brist på respekt för kulturverksamheters villkor. Hur hade de tänkt sig att exempelvis Norrköpings symfoniorkester skulle kunna hanterat ett sådant bortfall? Plockat bort ett par violinister? Eller för att applicera det på teatern, vilka rollkaraktärer anser moderaternas Per Bill att man kan reducera från en uppsättning på länsteatern i Västerbotten? Vilka femteklassare i Gävleborg skulle §fått sitt efterlängtade museibesök inställt?
Så här kan vi inte ha det. Kulturen är ingen tillfällig verksamhet, det är en långsiktig investering i ett samhälle där kulturellt yrkesverksamma ges rimliga villkor att verka. För att lyckas med detta behöver kulturen få en chans att vara nära människor, i hela landet. Kultursamverkansmodellen, som är en samarbets- och fördelningsmodell mellan stat, regioner och kommuner är det verktyg som finns för att detta ska bli möjligt.
De senaste åren har vi sett en utveckling där statens utgifter för kultur ligger konstant. Ökningen har i stället regioner och kommuner stått för. För att kultursamverkansmodellen ska kunna fortsätta utvecklas behöver det finnas en samsyn och samförståndsanda. Att genomföra plötsliga nerskärningar vittnar om brist på vilja att ta ansvar och strider helt mot andan i kultursamverkansmodellen.
I den vårbudget som presenteras den 15 april har vi enats om att öka anslaget med 15 miljoner kronor. Trots de strama finansiella ramarna väljer vi att redan från 1 juli 2015 reparera den skada som den borgerliga kulturbudgeten inneburit för de regionala och lokala kulturverksamheterna.
Vi behöver mer kultur för fler. Inte mindre kultur för färre. Det är vår prioritering.