Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

America Vera-Zavala: Hade påven brytt sig om de fattiga hade de valt en annan påve

Trappan ner till källaren på ESMA är kort. Som om nedstigningen till dödsriket vore en nätt promenad. Där låg tortyrkamrarna på rad och dit fördes de två jesuitprästerna Francisco Jalics och Orlando Yorio 1976 för att torteras under fem månader. Den nyvalde påven Jorge Mario Bergoglio som tagit namnet Franciskus var deras chef och är anklagad för att ha varit ansvarig för kidnappning och även för att ha känt till kidnappningen av barn. Jesuitprästernas sociala arbete bland fattiga i Buenos Aires ansågs inte förenligt med katolska kyrkan. Bergoglio har kraftigt tillbakavisat de väl spridda anklagelserna och i fallet med prästerna har hans ansvar inte kunnat fastställas.

Bibelns bok om Ester som räddar sitt folk är en berättelse om mod, ett mod fast förankrat i en tro. Alldeles oavsett påven Franciskus direkta ansvar för kidnappning och tortyr så var han högt uppe i den katolska kyrkans hierarki under militärdiktaturen 1976–1983 och han uppvisade inget mod, försökte inte rädda någon. Katolska kyrkan hade tvärtom en mycket speciell roll under diktaturen. Rollen som den förlåtande.

I samma källare där prästerna torterades, i samma hus där Dagmar Hagelin förmodligen dog, radades då och då fångar upp på kvällen för att få en spruta. Sprutan förlamade deras kroppar och de togs till flygplatsen där de fördes ombord på ett flygplan för att sedan kastas ut med bakbundna händer. Det som dödade dem var kroppens slag mot vattnet. Flera av dem som flög dessa flygplan och även andra torterare har vittnat om hur präster lät dem bikta sig. Prästerna sa att Gud förlät dem vad de gjorde.

Den nye påven åker tunnelbana, har slitna skor och lagar sin egen mat. Intellektuell och bildad är han också en politisk spelare av högsta rang. Han har varit en av de starkaste oppositionella mot den argentinska djupt troende presidenten Cristina Kirchners förslag om homoäktenskap och att homosexuella skulle få adoptera barn.

Hade Vatikanen velat ha en man som bryr sig om fattiga och kan tredje världen hade de valt kardinal Sean O’Malley. Hade de velat ha en latinamerikan med ambitioner om att modernisera och öppna upp hade de valt São Paulos ärkebiskop Odilo Scherer. Men Vatikanen vill ha någon som kan befästa den traditionella katolska tron på den kontinent där det finns flest katoliker. Kanske vill de också ha en murbräcka mot den nya socialism som frodas på kontinenten. Klart är i alla fall att Argentina för andra gången får hjälp av Guds hand. Den förste är en man av folket med dyra vanor som vann fotbolls-VM 1986. Den andre är en man med enkla vanor och stora politiska ambitioner som ännu måste vinna.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.