Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 19:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-for-javla-odsligt-att-inte-vara-viktigast-for-nagon/

Kulturdebatt

Ann Heberlein: För jävla ödsligt att inte vara viktigast för någon

”Det är uppenbart att de traditionella sätten att träffa en partner inte fungerar lysande”, skriver Ann Heberlein som följer ”Gifta vid första ögonkastet” slaviskt. Foto: SVT

Jag läser i Metro om en kvinna som heter Jacqueline. Hon arbetar på ett ställe som heter The snuggery och hennes arbete består i att mysa. För 60 dollar ligger hon sked med den som betalar. Det är tydligen en blomstrande verksamhet. Kunderna – mestadels medelålders män – är fler än Jacqueline hinner med. Det handlar inte om sex, försäkrar Jacque­line, det handlar om att mysa.

Jag förstår att The snuggery går lysande: det svåraste med att vara utan partner är inte att vara utan sex, nej, det är att vara utan kroppskontakt, tänker jag. Att inte känna värmen från en annan människas kropp. Att inte känna doften av hud, få en snabb puss på kinden, bli struken över håret. Sen tänker jag att nej, det värsta med att vara utan partner är nog att inte ha någon att vända sig till, någon som är min signifikante And­re, mitt Du, så att jag kan vara Jag: en människa som jag ringer när jag är glad, ledsen, arg, när något fantastiskt hänt, något hemskt eller ingenting. Någon som betraktar mig som den viktigaste människan i sitt liv. Det är för jävla ödsligt att inte vara viktigast för någon.

Det är, bestämmer jag mig för, helt enkelt svårt att vara ensam i betydelsen utan partner. Människan är gjord för att vara två. För gemenskap. Vi bär på en djup längtan – ett behov – av att vara älskade, behövda, valda, att höra samman med en annan människa. Ändå är det så svårt. Svårt att hitta rätt och svårt att få det att hålla. Denna längtan, efter kärlek och tvåsamhet, parat med svårig­heten att realisera denna dröm, är utgångspunkten för SVT Flows utskällda realityserie ”Gifta vid förs­ta ögonkastet”. Sex singlar paras ihop av fyra experter. De ses för allra första gången vid giftermålet och sedan bär det i väg på bröllopsresa. Kritikerna menar att det är cyniskt och handlar om ­arrangerade äktenskap under tvång. En experts ord fastnar i mig. ”Det som förr sågs som tvång – arrangerade äktenskap – ses i detta sammanhang som en befrielse.”

Mer än hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Samboförhållanden har ännu sämre statistik. Det är uppenbart att de traditionella sätten att träffa en partner inte fungerar lysande. Jag tillhör knappast den målgrupp Kristofer Ahlström (DN 19/11) menar att programmet riktar sig till – Lågutbildad Ung Kvinna – men följer trots det ”Gifta vid första ögonkastet” slaviskt. Av hela mitt hjärta önskar jag att äkta kärlek ska uppstå mellan de tre paren – och om någon pigg entreprenör startar en seriös äktenskapsförmedling i Sverige ska jag allvarligt överväga att nyttja dess tjänster.