Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Anna Bikont: Omfattningen av judehatet i Polen är chockerande

Omfattningen av den antisemitiska vågen i dagens Polen är chockerande, även för den som har skrivit flera böcker om det polska judehatet. Det skriver författaren Anna Bikont, exklusivt för DN.

Som på många platser över hela världen högtidlighåller vi nu 50-årsminnet av händelserna 1968. I Polen hade vi inte bara studentprotester utan också vår egen ”husets special” – en våg av antisemitism, initierad och samordnad av den kommunistiska regeringen.

30.000 judar – en liten påminnelse om de 3,3 miljoner polska judar som utplånades i Förintelsen – tvingades lämna landet. Några av dem togs emot i Sverige.

Läs mer: Gregor Nowinski: Så användes judehatet för att slå ner studentrevolten 

Dagens polska högerregering har en förkärlek för att anordna rekonstruktioner av historiska händelser, till exempel historiska slag och bröllop. Vänner emellan säger vi nu att regeringen har lyckats återskapa ”det antisemitiska gatloppet 1968” som ett slags event – ett svart skämt för vår tid. Vi kan inte tro våra egna ögon. I public service-tv drar man skämt om judar i koncentrationsläger. Högerradikala webbplatser överträffar varandra i publiceringar av antisemitiska texter, som låter som om de var skrivna på 1950-talet, med berättelser som bygger på polskt hjältemod och judarnas ökända ondska. Museet för de polska judarnas historia i Warszawa, Polens centrum för förintelseforskning och Judiska historiska institutet är alla under attack. Hat mot judar, förakt och hån har blivit ”patriotiskt korrekt”.

Omfattningen av denna antisemitiska våg är chockerande, även för mig, som genom mina böcker är ganska väl bekant med nivån på antisemitismen i Polen.

Vågen av antisemitism inleddes efter att det polska parlamentet i februari röstade fram en ny lag som kriminaliserar offentliga uttalanden om att polacker har ett ansvar för nazistiska brott i Polen. Det blev grönt ljus – en trigger. Omfattningen av denna antisemitiska våg är chockerande, även för mig, som genom mina böcker är ganska väl bekant med omfattningen av antisemitismen i Polen.

Denna lag består av två delar. Den ena förbjuder frasen ”polska dödsläger”. Lägren planerades, byggdes och kontrollerades av tyskar. Men detta är en icke-fråga. Ingen seriös akademiker, politiker eller utländsk regering har någonsin hävdat att lägren kontrollerades av polacker. Lagens enda syfte är att skapa hysteri bland den polska befolkningen: ”Hela världen anklagar och attackerar oss. Det är vi som är offren”, tycks regeringen vilja säga.

Lagens andra del gör det till ett brott – straffbart med böter eller upp till tre års fängelse – att falskeligen anklaga ”den polska nationen” för delaktighet i Förintelsen och andra nazistiska grymheter.

Läs mer: Maciej Zaremba: Vi måste härifrån, jag är judinna 

Regeringen har sedan en längre tid varit helt besatt av att tala om hur polacker räddade judar. Vår premiärminister gick offentligt ut med sin lysande idé om att Yad Vashem – den israeliska institutionen som uppmärksammar de icke-judar som skyddade judar under Förintelsen – skulle ge utmärkelsen Rättfärdig bland folken till den polska nationen som helhet.

Många som har skrivit om saken har noterat att dagens nationalistiska regering försöker rentvå polackernas roll i ett av historiens blodigaste kapitel. En av dem tillade: ”I den nationalistiska regeringens händer är historien ett instrument med vilket man kan anklaga alla andra för att förråda nationen, medan man själv utmålar sig som den polska flaggans enda sanna bärare.”

Vilka kommer de faktiska konsekvenserna av denna lag att bli? Jag har skrivit mycket om polacker som dödar judar, som förråder dem och som anger dem. Ändå tror jag inte att jag kommer att åtalas för mitt arbete (även om många av mina vänner är bekymrade för mig) och jag är inte orolig. Vad jag däremot är orolig för är att unga historiker, som befinner sig i början av sina akademiska karriärer, kommer att tänka efter två gånger innan de ger sig in på detta område. Skulle du gräva i frågor som rör polacker och judar när du kan förlora ditt arbete, dina anslag, din befordran på grund av det?

Antalet angivelser och mord på judar som begicks av polacker under kriget är svindlande.

Under tiden återstår många smärtsamma ämnen att skriva och forska om. Antalet angivelser och mord på judar som begicks av polacker under kriget är svindlande. I många år har jag läst i arkiv och intervjuat överlevande, och det är fortfarande svårt för mig att fullt ut ta in den information som jag hör och läser. Oavsett på vilket ställe på kartan som jag råkar hamna, upptäcker jag judar som har mördats av sina grannar.

Läs mer: Jan Gross om den nya ”förintelselagen” 

Den aktuella diskussionen om förhållandet mellan polacker och judar under Förintelsen inleddes 2000, då Jan Gross, en polsk-amerikansk professor, publicerade en bok om en liten stad i nordöstra Polen, där polackerna dödade alla utom några få av sina judiska grannar. I Jedwabne dödade hälften av befolkningen den andra hälften, skrev Jan Gross. 

Den smärtsamma diskussion som följde på utgivningen varade i månader. Inte många länder kunde mäta sig med bredden och djupet i polackernas uppgörelse med spökena från det förflutna. Och jag antog att detta var en bestående bedrift. Jag hade fel. Fakta kan manipuleras, en fri diskussion kan stängas ned, icke-minnets återkomst är möjlig, och det är just detta som händer i Polen i dag.

Övers. från engelska: Björn Wiman

Anna Bikont

Anna Bikont är polsk författare och journalist. Hennes bok ”Vi från Jedwabne” kom på svenska 2014 (Atlas).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.