Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 18:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/anna-blennow-humanisterna-finns-overallt-men-vem-har-tid-att-lyssna/

Kulturdebatt

Anna Blennow: Humanisterna finns överallt – men vem har tid att lyssna?

Hur många hinner lyssna på humanisterna – och läsa deras forskning? Foto: Stefan Ed

Har de folkbildande humanisterna försvunnit? Nej, vi håller föredrag, skriver artiklar och debatterar som förr. Men i tv är det sällsynt humanistfattigt, hävdar latindocenten Anna Blennow. 

Rätta artikel

Var är humanisterna i medierna och samhällsdebatten? frågade sig Johan Croneman i en krönika i DN (5/3). Magnus Bremmer hävdade att den humanistiska folkbildaren tycks vara på utdöende (15/3), medan Isak Hammar (22/3) menade att humanistens yrkesroll i dag inte självklart passar in i media och offentlighet.

Ja, var är vi humanister? Mitt svar är enkelt: vi är här. Jag och mina kolleger syns och hörs på kultur- och debattsidor, i vetenskaps- och kulturradio, i poddar och bloggar. Vi håller föredrag, deltar i panelsamtal och skriver populärvetenskapliga böcker och artiklar. 

Så varför påstår Bremmer och Hammar att vi inte syns? De representerar själva samhällsinriktade humanistiska projekt: Hammar leder tankesmedjan Humtank, och Bremmer driver den populära Bildningspodden och bildningsmagasinet Anekdot. De borde veta bättre än att framställa dagens humanister som osynliga.

Men Johan Croneman har en poäng i att just tv-mediet är sällsynt humanistfattigt, liksom nyhetsinslag och samhällsrapportering – humaniora placeras oftast i kultur- och bildningsfacket, och humanister används sällan som vetenskaplig expertis i dagsaktuella frågor. Det korta format som medierna i allt högre grad tvingas in i är symptomatiskt för vår samtids akuta tidsbrist. Men att kontakta en humanioraexpert går snabbt. Det behövs bara ett klick eller ett samtal till lärosätenas pressavdelningar.

Och tid saknas även inom akademin. Vi forskare hinner knappt gå på varandras seminarier när uppgifter som undervisning och administration tilldelas allt mindre resurser, och därför tar tid från annan verksamhet. Forskningsförmedling och samverkan, det som tidigare kallades tredje uppgiften, premieras på papperet men inte i praktiken, och prioriteras därför ofta bort. Vetenskapliga publikationer genererar poäng och meriter, till skillnad från populärvetenskap. 

Den nya högskoleutredningen ”Struten” efterlyser just en ökad möjlighet att utvärdera och gynna samverkan. Samtidigt kan inte alla alltid samverka. Forskningsprojekt varvas med perioder av förmedling. Utan forskningsro får vi inga resultat att sprida.

Vår värld fokuserar på effektivitet och snabba resultat. Den ”förpappring” och mätbarhetsfixering i samhället i stort som filosofen Jonna Bornemark beskriver i ”Det omätbaras renässans” (2018) är ett reellt hot mot fördjupad kunskapsbildning. 

Humanisterna finns överallt – men vem har tid att lyssna? Om ingen hinner ta del av vår kunskap, och vi inte har tid att förmedla den, hotas vårt kunskapssamhälle i grunden.

Docent, lektor och forskare i latin vid Göteborgs universitet

Läs mer: Humanisterna måste försöka nå ut bättre