Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Annika Borg: Nedrustad teologi bakom debattens haveri

Antje Jackelén valdes till ärke­biskop den 15 oktober.
Antje Jackelén valdes till ärke­biskop den 15 oktober. Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

När man tar del av kyrkliga företrädares invändningar mot skribenten och författaren Lena Anderssons kolumn (DN 19/10) känns deras reaktioner på kritik och efterlysning av teologiskt intellektuellt arbete igen från förr.

De stora debatterna om tro och vetande under 1950-talet innehöll inte sällan en försvarslinje från teologerna som gick ut på att Ingemar Hedenius och andra religionskritiker inte förstod vad tro är eftersom de själva inte var troende. Mysteriet låter sig minsann inte fångas in av en som står utanför. Önskemål om och krav på stringens i argumentationen avvisades som fyrkantigt redan då. Senare forskning har förvisso visat att en del teologer antog utmaningen (Johan Lundborg 2002), men det överväldigande intrycket är ändå att teologerna hukade bakom argument om oförstående och otroende kritiker.

I den diskussion som följt efter ärkebiskopsvalet har denna linje fullföljts från tongivande teologers håll. De som ställer frågor är inte enbart oförstående, utan spärrvakter, fundamentalister, konservativa, trospoliser, tillhör fobiska falanger, är försåtliga och ohederliga. Den som vill veta hur någon kommer fram till sitt synsätt eller sin övertygelse, alltså hur själva det intellektuella arbetet går till och vilka dess ingredienser är, avvisas som någon som vill ha tvärsäkra, förenklade och svart-vita svar. Men några sådana svar är det inte som har efterfrågats, utan en diskussion om vad och hur man tror och tänker. För teologin, precis som för filosofin, är det självfallet grundläggande att definiera begrepp, se hur argument och slutsatser hänger ihop. Den som inte vill delta i det arbetet utan vill få ha sitt mysterium och sin ordlösa storhet i fred ägnar sig, om denna är teolog i något slags professionell mening, åt den tankelättja Andersson beskriver.

Ett av skälen till att debatten havererar innan den ens har börjat är att det postmoderna paradigmet i dag är förhärskande inom stora delar av teologin. Ställer man frågor om hur det förhåller sig med Jesu frälsande funktion, om Jesus är Guds son och uppstod från det döda, får man en respons som har sitt ursprung i ett relativiserat sanningsbegrepp. Det finns bara "hur jag förstår det hela", eller "hur du förstår det", inte någon objektiv sanning utanför mig själv. Och precis som i många andra sammanhang där postmodernismen brett ut sig blir det relativiserade sanningsbegreppet paradoxalt nog en dogmatisk Sanning.

Det finns empiri till stöd för den bild Lena Andersson ger. Exempelvis har den teologiska bildningen rustats ned. För en tid sedan föreslog Svenska kyrkans forskningsansvariga att blivande präster inte längre skulle behöva studera något av de språk som Bibelns originaltexter är skrivna på, tidigare var såväl hebreiska som nytestamentlig grekiska ett krav. Det skulle räcka med att läsa andras tolkningar. Förslaget gick inte igenom, men det är bara en tidsfråga. Likaså har man proklamerat att alla är teologer för att alla reflekterar över existentiella frågor och de samtalen kallar man för Gudsprat.

Vi inom kyrkorna som efterlyser mer intellektuellt arbete, som har en upplysningsfilosofisk syn på sanning – det vill säga att det finns det vi kan veta och svara ja eller nej på – kommer från många olika håll. Det går inte att avfärda oss som fundamentalister (finns sådana inom Svenska kyrkan?), fobiker eller trospoliser, hur gärna man än vill och försöker.

Lena Anderssons text handlade om en utveckling som skett inom Svenska kyrkan och på andra håll. Men efterdebatten kom att handla om ärkebiskop electa Antje Jackelén. Det bekymrar mig mindre att man hårt kritiserar en utnämnd ledare som ska föra världens största evangelisk-lutherska kyrka in i framtiden än att man hyllar henne på ett sätt som förminskar och förlöjligar kritikerna. Det är väl inte Den Stora Ledaren Svenska kyrkan nu valt, utan en människa av kött och blod som ska tjäna denna koloss till kyrka och som är svaret skyldig när människor frågar vad hon tror på?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.