Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 16:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ar-politikerna-redo-for-det-demokratiska-odesbeslutet/

Kulturdebatt

Är politikerna redo för det demokratiska ödesbeslutet?

Foto: Shutterstock

Ett nytt lagförslag blir ett prov på hur riksdagen ser på medborgarnas rättigheter, integritet och yttrandefrihet, skriver it-debattören Mattias Beijmo, Svenska Pens ordförande Jesper Bengtsson och Ola Larsmo, styrelseledamot i Pen international.

Rätta artikel

Vi står inför ett viktigt ögonblick i svensk demokratis historia. Regeringen har lämnat ett nytt lagförslag till lagrådet om datalagring vid brottsbekämpning. I höst ska frågan om hemlig dataavläsning tas upp. Den förstnämnda lagen ska tvinga telekombolagen att spara och lämna ut data i avsevärt mycket större utsträckning än i dag, något som Europadomstolen i sin överprövning av snarlika förslag sagt ”inte kan motiveras i ett demokratiskt samhälle”. Det andra lagförslaget syftar till att ge polisen utökade befogenheter, som att hacka misstänkta brottslingars telefoner och datorer för att ta del av deras kommunikation och filer.

Självklart behöver polis och säkerhetstjänst kunna bekämpa terror och extremism så effektivt som möjligt, men lagarna kan medföra stora risker för våra rättigheter. Datainsamling och avläsning som är tänkt att skydda oss mot kriminalitet och terrorism kan lika gärna vändas emot oss. Eftersom våra tankar, våra åsikter, vårt hem och våra relationer är alltmer digitaliserade, är inte de lagar som ska upp på riksdagens bord enbart kopplade till brottsbekämpning. Ledamöternas beslut kring dessa frågor avgör hur riksdagen ser på medborgarnas fundamentala rättigheter och digitaliseringens tänkbara negativa konsekvenser för integritet och yttrandefrihet.

Flera länder i Europa har stöpt om sina lagar för att bättre kunna bekämpa terrorismen, men länder som Ungern och Polen har även vidgat just dessa lagar så att de redan i dag inskränker människors mänskliga rättigheter online. Samtidigt, parallellt med att definitionen av ”terror” vidgas, ges ytterligare befogenheter till datalagring. Särskilt skrämmer den väg som ledde fram till den lagstiftning den högernationalistiska polska regeringen tog i bruk 2016. Polska staten har steg för steg fått integritetskränkande befogenheter.

Nu ska Sveriges riksdag avgöra om vi ska ge oss in på samma väg. Eventuellt kommer det ge polisen bättre möjligheter att hindra terror på svensk mark, men lagarna kommer även tvinga oss att lita på ”den goda staten.” Vem kommer vara likställd med ”terrorist” om den politiska makten förskjuts även här?

Statsminister Stefan Löfven har redan i regeringsförklaringen flaggat för en ny lag om hemlig dataavläsning, där svensk polis föreslås få utökade befogenheter att placera spionprogram i medborgares mobiltelefoner, en metodik vi sett användas på andra ställen i världen: Syrien, Iran, Ryssland, Ungern. Metodiken sägs vara nödvändig eftersom terrorister och pedofiler krypterar och skyddar sin kommunikation. Alltså kommer den ”hemliga dataavläsningen”– att plantera trojaner och spionprogram i människors telefoner – att bli avgörande. 

Eftersom ”datorer” nu innebär allt från Google Home till Apple Carplay kommer avlyssningen vara väldigt värdefull. Mikrofonerna och kamerorna finns redan på plats i vår vardag, Säpo och FRA behöver bara lagarna för att aktivera dem. Utredningen bakom förslaget menar att det behövs ett ”förenklat förfarande”, och att polis eller åklagare inte ska behöva specificera mot vem dataintrånget är riktat. Vidare föreslås att en åklagare i vissa fall själv ska kunna ge polisen tillstånd att hacka sig in, och först när spionprogramvaran är på plats upplysa domstolen om operationen.

Få i Ungern eller Polen trodde att deras demokrati skulle utmanas så fort. Men att vara aktiv oppositionell i Europa i dag kan vara likställt med grov brottslighet, allt man gör på nätet avlyssnas. Om man bor i sådant land. Där är inte Sverige, ännu. Samtidigt fortsätter vårt samarbete med andra säkerhetstjänster, och historien visar – med till exempel Edward Snowdens avslöjande ”Operation Winterlight” – att FRA inte alltid är så intresserade av varför en annan säkerhetstjänst vill ha deras hjälp att avlyssna svenskar. Där gjorde vi villigt som den amerikanska säkerhetstjänsten ville, medan de bakomliggande orsakerna till samarbetet förblir höljda i dunkel.

Vi kan inte ta vår demokrati för given, och innan vi ger våra säkerhetstjänster befogenheter att samla in data med en mycket stor trål bör vi säkra vem som kan bli kallad för ”terrorist” eller sägas stödja ett ”terrornätverk”. Att, som föreslagits, låta säkerhetspolisen avlyssna vårt digitala liv utan egentligen veta vad de lyssnar efter kan säkert ha förtjänster ur polisiär synvinkel, men måste vägas mot de uppenbara riskerna. Att polisen ska kunna plantera ut spionprogram även när de utreder brott vars straffskala börjar vid två års fängelse kräver eftertanke. 

De folkvalda måste förstå att beslutet om datalagring och dataavläsning i takt med digitaliseringen utgör ett vägskäl: Var går gränsen mellan stat och individ? Vilka av våra tankar och yttranden är så farliga att de ska registreras av statens tjänstemän?

 

Mattias Beijmo, författare och it-debattör

Jesper Bengtsson, ordförande Svenska PEN

Ola Larsmo, styrelsemedlem PEN International