Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Arundhati Roy: Därför kommer jag till Bokmässan i Göteborg

Argumenten för att bojkotta Bokmässan i Göteborg är värda att ta på extremt stort allvar. Arundhati Roy förklarar varför hon ändå är ovillig att dra tillbaka sin medverkan.

Jag är väl medveten om den debatt som förs i Sverige om 2017 års upplaga av Göteborgs bokmässa och om att många bestämt sig för att bojkotta den. Det behöver knappast sägas att jag delar den bestörtning som många känner över arrangörernas bekymmersamma beslut att låta Nya Tider ställa ut på mässan.

Det är sällan jag talar på bokmässor och litteraturfestivaler. Jag tackade ja till Göteborg eftersom det inte är ett företagssponsrat evenemang – varken privata multinationella bolag, mediebolag eller ens Nya Tider kan göra anspråk på plattformen som sin. Och det är i dagens värld av stor betydelse.

Läs mer: Nazister planerar en demonstration genom Göteborg under Bokmässan

Med tanke på att jag bor i Indien och på de ohyggligheter som pågår här och allt som vi här dagligen tvingas bevittna och utstå, blir frågan om jag ska bojkotta mässan något komplicerad. Vår nuvarande premiärminister, Narendra Modi, liksom flera höga ministrar i hans regering är medlemmar i en organisation som heter RSS (Rashtriya Swayamsevak Sangh), som anser att Indien borde utropa sig till en ”hinduisk nation”. Flera av dess ideologer och grundare har öppet uttryckt beundran för Adolf Hitler – ofta med jämförelser mellan muslimerna i Indien och judarna i Tyskland. De är medlemmar i ett parti med en mycket stor majoritet i parlamentet och många av dess mest kända medlemmar innehar höga poster i regeringen. RSS har även flera hundratusentals ”volontärer” på gräsrotsnivå i hela landet. Det är tveklöst den mäktigaste organisationen i Indien i dag.

Sedan grundandet på 1920-talet har RSS förbjudits två gånger, under sammantaget flera år. Enligt mångas förmenande har detta bara stärkt dess dragningskraft och den offerroll som dess politik bygger på. Den senaste etappen i dess väg till makten har varit dramatisk. År 2002 inträffade en pogrom mot muslimer, då beväpnade mobbar mördade över tusen människor mitt på ljusa dagen i delstaten Gujarat. Det var långt ifrån den första massakern på minoriteter (muslimer, sikher, daliter, kristna, stamfolk) i Indien efter självständigheten. Men det var första gången under de digitala massmediernas epok.

Inte långt efter pogromen förde Narendra Modi, som vid denna tid var regeringschef i Gujarat, sitt parti till seger i delstatsvalen. Han ledde sedan delstaten fram till 2014, då han blev Indiens demokratiskt valde premiärminister. Nu välkomnas och äras denne man vid statsbesök i alla länder som han väljer att besöka. Utöver några få upprörda indier tror jag inte någon har bojkottat honom på hans resor någonsin.

Läs mer: Författare i upprop mot Bokmässan

Samtidigt här hemma härjar lynchmobbar fritt utifrån det härskande etablissemangets kollektiva och kaststyrda agenda. Med fruktansvärd regelbundenhet kan vi läsa om muslimer och daliter som skymfas och knivhuggs eller misshandlas till döds av medborgargarden som kallar sig ”kobeskyddare”. Ofta laddas sedan ohyggliga filmer av lynchningarna upp på Youtube. Varje lynchning leder till att miljontals människor trängs djupare in i rädsla och isolering. Regeringspartiets politiker håller hatfyllda tal inför tiotusentals människor och flera ledande nyhetskanaler ger glatt spridning åt hatet.

Å andra sidan beordrar den statliga filmcensuren samtidigt att orden ”ko”, ”Gujarat” och ”den hinduiska nationen” ska tas bort ur en dokumentärfilm om ekonomen och Nobelpristagaren Dr Amartya Sen. (Alla krav på censur av hat och hets mot folkgrupp slår osvikligen tillbaka på oss.) Den politiska oppositionen ligger i spillror. Nästan alla offentliga institutioner har urholkats och tagits över. Det finns inget kvar att bojkotta.

Men allt detta är bara en del av sanningen. Det pågår även ett annat slags krig. Ett krig om jorden. Ett krig mot de fattiga. Deras hem och åkrar, floder, skogar och berg skrivs över på stora gruv- och infrastrukturbolag. Jag nämner det eftersom många sådana bolag sponsrar några av de största litteraturfestivalerna, inte bara i Indien utan över hela världen, där många fantastiska, progressiva författare presenterar sina böcker och diskuterar sina författarskap.

Allt detta säger jag för att visa att verkligheten skiljer sig lite mellan Sverige och Indien. Utifrån situationen här skulle det ha känts som en något oproportionerlig reaktion att först tacka ja till Bokmässan i Göteborg för att sedan bojkotta den. Frågan om hur man ska bemöta hat och hets är svår och omdiskuterad, och jag tror inte att det finns en otvetydig och oantastligt korrekt position för någon av oss. Vad vi än väljer att göra har vi lite rätt och lite fel. På det hela taget tror jag på något som vänner här kallar ”det fria ordet och det oförskräckta lyssnandet”. Men bara så länge plattformen där det utövas är oberoende. Något som jag tror är fallet med bokmässan i Göteborg. Jag är alltså ovillig att avstå detta mycket viktiga rum till sådana som Nya Tider. Jag vill delta på mässan och tala med dem som håller med mig – liksom med dem som inte gör det.

Medan detta drama skruvas upp ytterligare är det stora hotet som jag ser det, när det gäller organisationer som NMR, den överhängande faran för våld.

Anklagelsen mot bokmässan av dem som protesterar mot den, är att man genom att låta Nya Tider ställa ut ”normaliserar” nazism. Med tanke på den europeiska historien och med tanke på det som händer i USA, i Norge, i Tyskland och i många andra länder, är detta inte en lättfärdig anklagelse och den förtjänar att tas på extremt stort allvar. Nu har situationen utvecklats ytterligare och Nordiska motståndsrörelsen (NMR) – som efter vad som sägs är en våldsam nynazistisk organisation – planerar att marschera under bokmässan i Göteborg. Visar detta att de som protesterar mot mässan har rätt? Eller är det den gamla vanliga visan – att fascisterna sluter sig samman och utnyttjar den schism som skapats av en splittrad opposition? Det är svårt att säga.

Jag tror att de som protesterar har rätt att vara ursinniga över Nya Tiders närvaro på Bokmässan. Och de har rätt att protestera. Men kan vi inte vara oense och ändå stå enade? Den planerade nynazistiska marschen gör mig än mer motvillig att avträda mässan som plattform till dem. Att förlora detta rum skulle i slutändan vara en förlust för oss, men sannerligen inte för NMR.

Medan detta drama skruvas upp ytterligare är det stora hotet som jag ser det, när det gäller organisationer som NMR, den överhängande faran för våld. Fascisters frustration över sin egen intellektuella otillräcklighet har alltid tagit sig uttryck i våld mot böcker och författare. Historiskt sett har förvandlingen av meningslöst våld till ett skådespel varit ett spel som de har vunnit – särskilt på kort sikt. Jag kan omöjligt veta om Bokmässan i Göteborg kommer att kunna hantera ett våldsutbrott om det kommer till ett sådant. Jag kan bara hoppas att de kan och kommer att kunna det, och inte göra anspråk på att förhålla sig ”neutrala”.

Den amerikanske historikern Howard Zinn, som är en av mina förebilder och en kär vän, sade en gång: ”Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse”. Det kan man verkligen inte. Och det tåg som vi befinner oss på tycks röra sig i mycket hög fart. Frågan här är – borde vi låta denna djävulska ondska kapa tåget?

Så, jag kommer till Göteborg.

Fakta. Arundhati Roy

Hon är född 1961 i Shillong, Indien.

Hon slog igenom på bred front med romanen ”De små tingens gud” (1997, på svenska 1998). Sedan dess har hon skrivit 16 essä- och debattböcker samt tv-seriemanus.

Roy är den första indiska författare som tilldelats Bookerpriset och har även gjort sig känd som aktivist och globaliseringskritiker.

I höst är Arundhati Roy med sin första roman sedan debuten. ”Den yttersta lyckans ministerium” kommer ut på Brombergs i september.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.