Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Daddade kulturmän. Branschen är beroende av vårdande kvinnor

Foto: Julia Thorell

Jag slet ut händerna på att transkribera David Lagercrantz intervjuer med Zlatan Ibrahimovic. Efter en sommar av febrilt knattrande gick jag till doktorn. Det var ingen muskelsjukdom.

”Du har bara överansträngt dina händer.”

9.474 kronor fick jag i lön efter skatt. Han tjänade miljoner.

Nästa sommar brände jag hjärncellerna på att korrekturläsa Stig Larssons tegelsten ”När det känns att det håller på ta slut.” Han skriver där att kvinnor aldrig kan bli genier, för att de, med ett undantag för Marguerite Duras, ”inte kan tillåta sig själva att leva så destruktivt och underställd det som du själv gör”.

Efter mina år som branschens mest destruktiva kulturmasochist kan jag konstatera att Kulturmannen lever tryggt på sina uppbärande kvinnor. Och inte bara dem han ligger med. Kulturmannen är helt beroende av den heterosexuella doktrin som våra kulturinstitutioner är byggda av.

Den litterära Kulturmannen lever på bokförlagens redaktörer, de briljanta medelklasskvinnor som pysslar om sina Kulturmän och slipar deras texter till fulländning. Han vore ingenting utan dessa ”bokbarnmorskor” som förlöser honom i färgglada träklackskor och skrattar åt allt han säger.

Kulturmannen lever på sin fru som tar hand om hans barn, som förbättrar hans texter, som hittar på titlarna till hans böcker, som spökskriver hans debattartiklar, medan hennes egna drömmar skjuts upp och skjuts upp.

Kulturmannen lever på sin kvinnliga publik för annars hade han ingen publik; de nyfikna kulturtanterna som plöjer hans böcker och går på författarbesöken, de unga bloggarna som älskar att han skriver om kärlek.

Fast han säkert är ett svin.

Kulturmannen lever på de kvinnliga kulturcheferna som aldrig gjort upp med sitt eget självhat och därför bryter ner sina kvinnliga anställda tills de måste sjukskriva sig, så att en manlig snorunge med hög arbetskapacitet kan anställas istället.

Med mycket högre lön.

Kulturens branschstruktur är som ett dysfunktionellt heteroförhållande. Gratisarbetet, administrerandet, det stirriga korrekturläsandet, händerna som går sönder, vad som helst för att komma framåt som kvinna i kulturvärlden och bli sjuk.

Bara en glorifierad Kulturman gynnas i ett sådant system.

Och jag vet en sak: att systemet måste bojkottas. Det krävs en strejk. Om Kulturmannen ska bli en utdöende art måste vi sluta förverkliga och dyrka hans texter och idéer. Det finns så många texter, skrivna av kvinnor, som aldrig någon läser. Jag vet att deras blickar, ärenden och sätt att skriva kan förändra hela världen. Tänk vilken omstörtande verksamhet som döljs bakom den sönderdaddade Kulturmanligheten.

Och Kulturmannen måste börja bli tacksam för allt han har fått.

Han kan påbörja gottgörelsen nu, och betala tillbaka sina miljoner.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.