Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-13 17:09 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/dan-karlholm-ingen-modernist-men-hon-var-ultramodern/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Dan Karlholm: Ingen modernist – men hon var ultramodern

Mottagandet av Moderna museets stora utställning med Hilma af Klints konst kännetecknas av entusiasm, välvillighet och en viss matthet. Dunsterna av sekelskiftesockultism är dock lättuthärdliga jämfört med dammet som virvlar upp från allas konsthistoriska kommentarer. Var hon verkligen en pionjär, en föregångare och banbrytare, som man nu påstått i snart 30 år? Eftersom hennes esoteriska bilder av olika historiska skäl aldrig fick chansen att bryta någon ny väg i det tidiga 1900-talets konst är svaret nej. Avantgardist då, modernist? Nej, nej av samma skäl. Abstrakt då? Ja och nej, kanske framför allt egensinnig symbolist. Låter detta som kritik mot konstnären? Insinuerar jag att hon inte var så modern som alla nu vill få det till? Nja, min kritik riktar sig snarare mot den ängsliga viljan att belägga men därmed också förlägga hennes ultramodernitet i ett avlägset förflutet.

Fallet af Klint ställer oss inför frågan vad vi ska göra med denna flaskpost från en förgången tid. Vad är det vi ser? Här yppar sig ett gyllene tillfälle att tänka konsthistoria på ett annat sätt än det gängse. Det vill säga: i stället för att med historio­grafiskt våld försöka foga in dessa bilder i en förhårdnad och patriarkal modernistisk historieskrivning där abstraktion utgör en av de starkaste valutorna, möjliggör hennes fördröjda ankomst till offentligheten att dessa verk blir ett slags samtidskonst här och nu.

Moderna gör helt rätt i att visa detta fascinerande verk i storformat. Problemet är vad man menar sig visa när man visar detta. Vare sig museet eller Ingela Lind, i hennes två texter om Hilma af Klint, tycks riktigt kunna bestämma sig. Å ena sidan framställs det faktum att af Klints esoteriska verk inte visades under hennes egen levnad som att konstnären var egobefriad och inte sökte någon simpel bekräftelse av sin samtid. Å andra sidan påstås hon vara en pionjär, till och med ­pionjär till pionjärerna. Man raljerar med det romantisk-modernistiska påbudet om konstnärlig originalitet, prioritet och självlansering, för att sedan försöka klämma in af Klint före de första! Från ett nyare konsthistoriskt perspektiv finns andra vägar till bekräftelse, vilket jag grundar på egen forskning men också till exempel på Alexander Nagel och Christopher S. Wood (Anachronic Renaissance, 2010).

Såväl Lind som Daniel Birnbaum själv i Artforum visar sig öppna för af Klints samtidsrelevans, men ingen tar steget fullt ut. Att ”bilder som framställts med andra anspråk än de som uttalats inom den etablerade konstvärlden inte är konst” är något som Lind motsätter sig. Anspråken är knappast oväsentliga men det allra viktigaste är mottagandet. I fallet af Klint saknas såväl anspråken på att göra konst som mottagandet av resultatet som konst. De hemliga bilderna blev därför inte heller konst i hennes egen samtid – trots alla referenser till spiritism och teosofi som även präglade Kandinsky med flera. Men de blir, som jag ser det, konst nu, och detta nu började i det postmoderna Los Angeles 1986 där delar av verket först presenterades, som en ny upptäckt av något gammalt.

Att dessa bilder fortfarande mottas – ja, stämplas som – abstrakt modernism är inte bara att negligera konstnärens anspråk utan också att minska deras angelägenhetsgrad i dag. Först aktualiserade som samtidskonst medierar Hilma af Klints bilder inte bara mellan andevärlden och jorden utan även mellan deras tillkomsttid och receptionstid, deras osynliggjorda då och det utsträckta nu där hennes verk trots allt kan bekräftas som konst, men i nu gällande mening av ordet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.