Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 14:29 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/daniel-birnbaum-hilma-af-klints-tid-ar-ju-nu/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Daniel Birnbaum: Hilma af Klints tid är ju nu

Utanför Sverige är Hilma af Klint inte så känd som vi gärna vill tro. Wall Street Journal talar nu om en ”obskyr” svenska. El País, Süddeutsche Zeitung och Frankfurter Allgemeine Zeitung presenterar kvinnan som upptäckte abstraktionen, men som nästan ingen känner till.

Det är inte så förvånande. Det finns inte en enda bok på ett stort internationellt förlag, inga vetenskapliga symposier, ingen avhandling från ett amerikanskt universitet, ingen catalogue raisonné. Hennes namn nämns inte i den litteratur om 1900-talet som används på universiteten, trots Åke Fants insatser. Allt det som den akademiska världen kan göra för att verkligen etablera ett konstnärskap saknas ännu.

Därför gläder det mig att en professor i konstvetenskap, Dan Karlholm, visar intresse för konstnären. Det lovar gott. Och jag håller med om det mesta han säger. På sätt och vis är Hilma af Klints tid nu. Det är nu hon möter en stor publik, och det är nu som unga konstnärer inspireras av hennes storslagna visuella kosmos.

Men hennes konst kastar också nytt ljus över det tidiga 1900-talet och kan kanske hjälpa oss att se denna tid på ett rikare vis. På Moderna museet försöker vi ständigt att komplettera och förskjuta standardberättelsen om konstens utveckling genom att sätta fokus på konstnärskap som hamnat något i skuggan. Inte sällan är dessa konstnärskap kvinnliga.

Att vi för tredje året i rad organiserar något fler separatutställningar med kvinnliga konstnärer än med manliga är därför inte bara uttryck för ambitionen att rätta till en obalans, utan lika mycket för viljan att presentera alternativa berättelser om hur konsten utvecklats.

1918 skriver af Klint, i ett tonläge lika exalterat som Kandinskys: ”Den som sönderbryter formen, den som tager avstånd från sitt nuvarande tillstånd för att kasta sig in i okända faror, ut i universums mörker, sträcker sina båda händer uppåt och ropar: Hjälp mig att komma genom den stängda porten, hon skall också erhålla bistånd av ljusets krafter, hon skall bliva till en banbrytare för kommande släkten.”

Nog förstod hon att hon var en pionjär, en banbrytare, även om hon bara visade sina verk för en liten krets av förtrogna.

Dan Karlholm menar att vi riskerar att låsa in af Klints konst i en alltför snäv berättelse om abstraktionens födelse. Min förhoppning är förstås en annan: att vi ska lyckas spränga denna berättelse inifrån med hjälp av en konstnär som precis som de manliga kollegerna bryter med den akademiska naturalismen för att skapa visuella rymder som tar oss bortom det våra ögon normalt kan se. Diskussionen om vad abstraktion kan betyda är knappast avslutad.

Vid sidan av det som endast ett stort museum kan göra – konservera och fotografera målningar, digitalisera tusentals sidor anteckningar – hoppas vi kunna bidra till en djupare förståelse genom fem öppna föreläsningar och två symposier som äger rum på museet: ett konstvetenskapligt (19/4) och ett som placerar in af Klints konst i idé- och religionshistorien (24–25/5).

Hon drömde om en kommande mänsklighet som skulle kunna ta till sig hennes konst. Hon väntade på en framtida publik och skissade på ett spiralformat hus där mötet skulle äga rum. Redan kort efter vernissage är det uppenbart att detta kommer att bli den internationellt mest omskrivna utställningen i Moderna museets historia. Ja, Hilma af Klints tid är nu.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.