Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 15:47 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/den-nya-nationalhogern/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Den nya nationalhögern

Sverigedemokrater och Nationaldemokrater fick över 280 mandat i landets kommuner och landsting. Hur ska de etablerade, demokratiska partierna hantera valutgången? Svaret kan finnas i Dresden..

Södertälje söndagen den 17 september 2006. Klockan är framåt halvnio på kvällen. Rösträkningen ska just börja i valdistrikt 12, Bårstaberget. Plötsligt och oväntat får valförrättarna besök. Två nationaldemokrater står i dörren. De ber att få närvara under rösträkningen.

- Det går tyvärr inte att utesluta valfusk, säger den ena nationaldemokraten.

Han heter Marc Abrahamsson och kandiderar för partiet till kommunfullmäktige. Den andra är hans sambo Elin Lövgren, som också kandiderar till fullmäktige. Båda bär blåa tröjor med gul text. På framsidan står det "Nationaldemokrat", på baksidan "Idealist". På grund av barnvaktsproblem har paret tagit med sig sin ettårige son, som kryper runt på golvet. Liknande scener utspelar sig i andra vallokaler. Partiets företrädare vakar över att inga röster tas bort eller läggs till.

- 533, säger en av rösträknarna.

- 533, säger en annan som kontrollräknar antalet avgivna röster i distriktet till kommunfullmäktigevalet.

Jag är på plats med en bandspelare och följer sammanräkningen för P 1. Anledningen är att radions dokumentärredaktion under en längre tid ska följa Nationaldemokraterna, Nd, och deras politiska arbete i Södertälje. Särskilt intressant är om partiet får en vågmästarroll.

- Nationaldemokraterna 42, säger röstsammanräknarna.

Under kvällens lopp visar det sig att Nd blir tredje största parti i Bårstaberget. På första plats kommer socialdemokraterna med 214 röster, på andra plats moderaterna med 95. Med sina 42 röster slår Nd såväl vänsterpartiet och miljöpartiet som folkpartiet, kristdemokraterna och centern.

- Vad ska ni driva för frågor i kommunfullmäktige, frågar jag paret Abrahamsson-Lövgren.

- Viktigast är att få stopp för projektet, lyder svaret.

- Vilket projekt? undrar jag.

- Det mångkulturella.

Högt upp i Nd:s program står att verka för en återvandringspolitik. Södertäljes syrianer och assyrier ska uppmuntras att skaffa sig ett nytt land, gärna med hjälp av generösa bidrag. Detsamma gäller alla andra utomeuropeiska invandrare. De som helt ger upp sin etniska identitet får däremot stanna i Sverige, förutsatt att de anpassar sig till ett svenskt sätt att leva. Nationaldemokraternas förebild är socialdemokraten Per Albin Hanssons svenska folkhemsutopi.

- Men i väntan på att invandrare hittar ett annat land, så är de naturligtvis välkomna att bo kvar, säger Marc Abrahamsson och förklarar att Nd inte är ett rasistiskt parti.

I stället är partiet "etnopluralistiskt". Det innebär att ingen folkgrupp anses vara mer värd än någon annan, men att alla ska leva åtskilda. Tankegångarna delas sannolikt av de 1.683 Södertäljebor som röstat på Nd i kommunalvalet, en ökning med cirka 60 procent jämfört med valet 2002.

Vid slutsammanräkningen den 27 september visar det sig att rösterna räcker för en vågmästarroll, förutsatt att Nd samarbetar med Sverigedemokraterna. Sd har också fått två mandat, men har bara en kandidat. Oavsett om det blir tre eller fyra "nationella" ledamöter i fullmäktige, så kan de få ett avgörande inflytande i Södertälje. Därmed har en minoritet på 2.657 Nd- och Sd-väljare ställt en majoritet på 41.588 väljare, som inte röstat på partierna, inför ett politiskt dilemma. Samma problematik inträffade i den tyska delstaten Sachsen på hösten 2004.

Scenbyte: Delstatsparlamentet i Dresden. Nd:s tyska motsvarighet NPD firar sina valframgångar med mousserande vin i parlamentets foajé, med utsikt över floden Elbe. Trots att NPD bara har drygt 1.000 medlemmar i Sachsen, så fick partiet 190.909 röster i delstatsvalet. Det gav 12 mandat - och räckte till en eftertraktad vågmästarroll. Resultatet chockade övriga partier, främst socialdemokratiska SPD. Missnöjda socialdemokrater hade nämligen valt att lägga sina röster på yttersta högern. Därmed hade det en gång så starka SPD krympt till 13 mandat, bara ett mandat mer än NPD. Ungefär samtidigt som högtidstalen avlöser varandra i foajén samlas Sachsens övriga partier till ett krismöte. Temat: Hur ska de "nationella" hållas borta från makten.

Följden blir att SPD och konservativa CDU bildar en koalitionsregering. Den backas upp av De gröna, liberala FDP och gammelkommunisterna i PDS. Allt för att skapa en bred front mot NPD:s intåg i parlamentet, 60 år efter nazismens fall 1945.

- I sådana här lägen måste alla demokrater hålla ihop, säger ålderpresidenten och socialdemokraten Cornelius Weiss när jag intervjuar honom för P 1.

Men frågan är om inte NPD gynnas av taktiken. Koalitionen leder automatiskt till att ideologiska skiljelinjer mellan SPD och CDU suddas ut. De båda demokratiska partiernas främsta uppgift blir ju att gemensamt förvalta makten, inte att förverkliga sina egna vallöften. NPD utnyttjar skickligt läget till att lansera sig som det enda verkliga oppositionspartiet.

Trots att NPD hålls borta från själva makten, så profiterar partiet ändå stort på sina 12 mandat. Varje månad inkasserar NPD motsvarande cirka 1,2 miljoner kronor ur Sachsens statskassa. Visserligen inkluderar beloppet även arvoden och löner till NPD:s parlamentariker och tjänstemän. Men flera av dem skänker merparten till partiet, som i sin tur använder pengarna för att värva nya medlemmar. Likaså till att stödja NPD i andra delstater i forna DDR.

- Vi ser vårt politiska arbete ur ett väldigt långsiktigt perspektiv, säger NPD-fraktionens ledare Holger Apfel.

NPD:s framgångsrika valkamp i Mecklenburg-Vorpommern i september 2006 finansierades indirekt med skattepengar från Sachsen. Tack vare det stödet kan nu ytterligare sex NPD:are tåga in i ännu ett tyskt delstatsparlament. Via tyska skattemedel utbildas indirekt även den svenska extremhögern i konsten att skaffa sig politisk makt. Så skedde på Nordiska festivalen, som ägde rum utanför Norrköping i augusti 2005. På festivalen talade NPD-parlamentarikern Klaus Menzel och den tillreste tyske agitatorn Michael Müller. Men båda gjorde ett politiskt misstag. De kunde nämligen inte låta bli att hetsa mot judar. Alla jämställdes med demoner.

I salen jublade och hånskrattade folk från bland annat svenska motståndsrörelsen, nordiska förbundet och blood and honour. Samtliga är potentiella Nd-väljare och sympatisörer.

Frågan är om inte utfallet mot judar blottar både NPD:s och Nd:s akilleshäl. Närmare bestämt partiernas bruna svans av anhängare. För NPD:s del består dilemmat i att å ena sidan tvingas blidka sin egen svans genom att låta politiker som Klaus Menzel företräda partiet. Å andra sidan motverkar det NPD:s långsiktiga mål att bli ett tyskt medelklassparti, modell franska "nationella fronten". Följden blir att NPD aldrig kan räkna med mer än maximalt 10-12 procent av rösterna. Medelklassväljare avvisar nämligen både nazism och rasism. Inom NPD råder bittra interna motsättningar om hur frågan ska hanteras. Vid årsskiftet hoppade till och med tre NPD-parlamentariker av det egna partiet. En av orsakerna var just att partiets nazistiska svans fått för stor makt.

- NPD:s dilemma blev särskilt tydligt när lantdagen nyligen beslutade att mangrant resa till Auschwitz för att hedra Förintelsens offer, säger Cornelius Weiss. Alla i NPD-fraktionen vägrade att resa.

Tack vare det politiska draget fick SPD och CDU snabbt en bild av den bruna svansens inflytande över NPD-fraktionen. Medan Tysklands demokrater försöker lära sig att hantera NPD och utnyttja motsättningarna i det nationella lägret, så står Sverige handfallet. Ett par exempel:

  • I Tyskland möts demonstrerande högerextremister av massiva polisinsatser - och noll tolerans mot uttalanden av typen att alla judar är demoner. I Sverige får de högerextrema i regel hållas. Exempelvis tog det nästan ett år för åklagarmyndigheten i Norrköping att besluta om en förundersökning mot Müller och Menzel - trots att Östgötapolisen var närvarande när det antijudiska uttalandet fälldes.
  • I Tyskland tar demokratiska politiker debatten med de "nationella" och tränar sig inför uppgiften. Faktum är att flera NPD-politiker är skickliga retoriker med hög akademisk utbildning. I Sverige gömmer sig däremot politiker bakom en diskutabel princip - att vägra att ta debatten med Nd och Sd.
  • I Tyskland tar fackförbunden upp fajten med NPD. Visserligen har utvecklingen i östra Tyskland redan gått så långt att NPD:s demonstrationer tidvis samlar långt fler deltagare än fackets. Men tyska fackförbund är uppfinningsrika. För att protestera mot NPD:s ständiga uppmarscher kläs hela husfasader med jättebanderoller, vars budskap lyder "Inget sex med nazister".

    Dessutom har tyska facket undersökt om dess egna medlemmar hyser högerextrema sympatier. I östra Tyskland var siffran uppåt 20 procent, varav många ungdomar. För att kontra utvecklingen bygger facket upp en omfattande ungdomsverksamhet, med syfte att hålla unga borta från NPD.

    Annat är det inom svenska LO. Wanja Lundby-Wedins organisation väljer att hålla en låg profil, så när som på några pliktskyldiga skrifter och politiskt korrekta uttalanden. LO och socialdemokratin har länge försökt intala sig att högerextremism och populism inte har någon grogrund i Sverige. Frågan är bara om inte dagens krackelerande svenska folkhem varit själva grundförutsättningen för Sd:s landsomfattande framgång - och de "nationellas" vågmästarroll i lilla Södertälje.

    Nd och Sd:s största väljarpotential utgörs knappast av nazister och judehatare, utan av djupt besvikna svenska låginkomsttagare och arbetslösa. Precis som i Sachsen har många tidigare röstat på socialdemokraterna.

    Genom att socialdemokratin och LO inte agerat i tid, så har fältet lämnats fritt för krafter på yttersta högerkanten. Läget har inte blivit bättre av att medierna tidvis har försökt tiga ihjäl Nd och Sd. Den strategin kan till och med ha bidragit till att stärka de "nationella". Frågan är rent av om inte Sd:s och Nd:s väljare tolkat tystnaden på sitt eget sätt - samhällets tysta acceptans.

  • Christoph Andersson

    gör dokumentärer för P 1 och undervisar i journalistik på Södertörns högskola. Hans senaste program om extremhögern "Kampen om gatan, skallarna och parlamenten" finns på Sveriges Radios webbplats.

    Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
    © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
    Kommentera artikeln
    I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.