Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Det ungerska sambandet

Ny information visar att Raoul Wallenberg hade täta förbindelser med ungerska motståndsrörelser och de allierades underrättelsetjänster, något som kan kasta nytt ljus över Sovjets intresse för honom..

Det skulle ta år av forskning att på allvar reda ut de komplicerade relationerna mellan de olika falangerna inom den underjordiska ungerska motståndsrörelsen och de allierades underrättelsetjänster under andra världskrigets sista månader. Men ny kunskap dyker upp dagligen, vilket öppnar viktiga möjligheter för den pågående undersökningen av Raoul Wallenbergs öde.

Utom västmakternas underrättelseaktiviteter är de sovjetiska operationerna och ännu viktigare den sovjetiska tolkningen av inhämtad information, av särskilt intresse för fallet Wallenberg. När ryssarna ryckte fram genom Östeuropa - rädda att västmakterna skulle vända sig mot Sovjetunionen efter att Nazi-Tyskland besegrats - sonderade och infiltrerade de olika lokala underrättelsenätverk. I synnerhet efter mars 1944, när nazisterna ockuperat Ungern, fanns en aktiv ungersk motståndsrörelse. Den bestod av nyckelgrupper kring den ungerske regenten Miklós Horthy, varav de främsta var MFM (Ungerska oavhängighetsrörelsen); den Ungerska fronten som bestod av socialdemokrater och småbrukarpartiet; olika judiska grupper, de ungerska pojkscouterna, ett välfungerande polskt underjordiskt nätverk samt kommunistiska kretsar.

År 1944 spelade även en grupp holländska och brittiska officerare som rymt från tyska krigsfångeläger en liten men viktig roll. De holländska officerarna hade nära kontakter med den svenska beskickningen i Budapest, varifrån de erhöll ett litet månatligt arvode (som före detta krigsfångar) och, senare, pengar till räddningsinsatser.

Till denna grupp hörde den brittiske underofficeren Reginald Barratt och den holländske löjtnanten Gerit van der Waals. Genom MFM (vars ledare, Géza Soós, stod i nära kontakt med både Raoul Wallenberg och svensk underrättelsetjänst) slog sig Barratt och van der Waals samman med ett av de mest intressanta brittiska nätverken som opererade i Ungern under kriget. Enligt en ganska ny bok ("Sword of the Turul" av Catherine Schandl) och en intressant men något ojämn ungersk tv-dokumentär ("Kodnamn 'Achilles' " av László Ritter) hade nätverket, som styrdes av MI6 (ISLD) i England, skapats under 1942 under ledning av exilpolacken Jerzy Waciorski ("Achilles"). Hans huvudkontakt var Gábor Haraszty ("Albert") som utbildats av MI9 i Kairo.

Från mars 1944 låg gruppens huvudfokus på att skydda och rädda såväl judar som allierad personal som fastnat på fientligt territorium. Samtidigt fortsatte man också att samla in politiska och militära underrättelser.

Förutom Wallenberg blev minst sex personer som varit knutna till Haraszty-Waciorskigruppen efter kriget fångar i Sovjet. Som Wallenbergexperten Susan Mesinai först noterade blev tre av dem - Károly Schandl (framstående advokat), László Pap (ungersk arméofficer) och Louis "Tibor" Klement (agent för SOE och kortvågsradiooperatör) - superhemliga fångar i Vladimirfängelset, Sovjetunionens viktigaste isoleringsanläggning. År 1950 dömdes de som brittiska spioner till långa fängelsestraff. Gerit van der Waals, Reginald Barratt och Gábor Haraszty arresterades men dog tidigt i fångenskap.

Det faktum att tre ungrare som arbetat inom motståndsrörelsen och som hade band till Raoul Wallenberg blev några av de hemligaste fångarna i sovjetisk fångenskap - av miljontals män och trots deras relativt små roller - väcker viktiga frågor. Schandl, Pap och Klement blev inte bara strängt isolerade, de tilldelades nummer så att inte ens vakterna kände till deras verkliga identitet. Mesinai upptäckte att den kronologiska numreringen i Vladimir har uppenbara luckor, särskilt under tiden från juli 1947 till maj 1948. Frågan är än i dag om även Raoul Wallenberg kan ha blivit en sådan hemlig fånge. Trots upprepade efterfrågningar har ryssarna hittills inte förmått redovisa identiteterna på alla som fick sådana nummer.

I det enda tillgängliga, nedtecknade förhöret med van der Waals uppgav han att han varit inblandad i tillverkningen av falska (skydds-)handlingar och att han under detta arbete haft kontakt med Raoul Wallenberg. Károly Schandl poängterade det mer uttryckligen efter kriget: van der Waals mottog pengar för räddningsoperationer av den svenska ambassaden, och arbetade för Raoul Wallenberg.

Offentligt har Schandl aldrig tillstått någon direkt kontakt med Wallenberg. Privat har han dock sagt att hans gode vän Gábor Haraszty vid upprepade tillfällen i hemlighet träffat Wallenberg i en avskild våning i Schandls villa. Wallenberg kom dit senast i början av 1945 för att söka efter Károly (som redan hade arresterats) och träffa en brittisk SOE-officer som gömde sig där.

n annan Wallenberg-expert, Vadim Birstein, har betonat att Reginald Barratt fällde ett möjligen betydelsefullt uttalande till en medfånge om Sovjets intensiva intresse för Wallenberg: "Ryssarna arresterade Raoul Wallenberg för att de ville hitta detaljer om de förhandlingar han vid ett tidigare tillfälle bedrivit med britterna angående Ungerns kapitulation." (Citat ur Dagens Nyheter 7/6 1947). Familjen Wallenberg - närmare bestämt Marcus Wallenberg - var verkligen inblandad i diskussioner om separatfred mellan Ungern och Storbritannien 1943. Historikern Craig McKay har visat att innan han reste till Ungern samma år hade Raoul Wallenberg kontakt med chefen för MI6 i Stockholm, Cyril Cheshire.

För de sovjetiska ledarna betydde fångarna ur Haraszty-Waciorskigruppen sannolikt mindre för sina aktiviteter i Ungern än som representativa pusselbitar i det större maktspelet. Sovjetiska ämbetsmän kan ha haft för avsikt att använda de tre överlevande ungrarna som vittnen i planerade uppvisningsrättegångar i Ungern. En tidigare ungersk underrättelseofficer och avhoppare, Károly Remenyi, vittnade för svenska tjänstemän 1984 att han satts i arbete med att förbereda en sådan rättegång 1953, centrerad kring Raoul Wallenberg och med syfte att avslöja en påstådd ungersk judisk-anglo-amerikansk antisovjetisk konspiration.

Av visst intresse för fallet Wallenberg är det faktum att Jerzy Waciorski påstår att han hade nära band till Tibor Eckhardt, en av USA:s nyckelkontakter under kriget. Eckhardt i sin tur hade förbindelser med en av de hemligaste amerikanska underrättelseorganisationerna, kallad The Pond, som arbetade helt avskild från OSS (Office of Strategic Services) och som skapats 1942. Dess existens var känd bara för några högt uppsatta tjänstemän kring president Roosevelt. Enligt den tidigare CIA-analytikern Mark Stout som granskat delar av det ännu hemligstämplade Pond-materialet var det holländska företaget Philips en av de viktigaste stödjepunkterna för organisationens operationer. Philips hade ägt en avsevärd del av den välkända ungerska firman Tungsram, från vars ledning Wallenberg hämtat de flesta av nyckelpersonerna i sin personliga stab. The Pond hade också viktiga kontakter i Sverige.

I privata anteckningar har Schandl skrivit att hans förhörsledare anklagat honom för kontakter med "en stor amerikansk spion", nästan säkert Raoul Wallenberg. Ännu en viktig länk i sovjetiska ögon mellan Raoul Wallenberg och Waciorski-gruppen var deras kontakter med greve Istvan Bethlen som dog i sovjetisk fångenskap i oktober 1946. Kontakter med OSS och den svenska beskickningen hade hjälpt Bethlen när han gått under jorden efter den tyska ockupationen. Omständigheter som bör ha eldat under den sovjetiska paranoian. Ungerns framtid stod på spel, och män som Bethlen, som öppet stödde de allierade och var emot Sovjet sågs som ett stort hot mot att behålla Ungern inom den sovjetiska intressesfären.

Sovjet ansåg Raoul Wallenberg betydelsefull i kraft av sina kontakter, men också på grund av sitt efternamn. Göran Rydeberg på Försvarshögskolan har visat att Sovjet redan 1942 kände till Marcus och Jacob Wallenbergs privata diskussioner med tyska tjänstemän om möjligheten att förvandla kriget mot Tyskland till ett enfrontskrig mot Sovjetunionen.

En rad vittnen har berättat att den sovjetiska ledningen var besatt av Raoul Wallenberg. Många av hans nära medarbetare - inklusive Károly Szabo, Pál Szalai och Gábor Alapi - greps och trakasserades i åratal efter att han försvunnit och dussintals avtjänade långa straff i ungerska fängelser.

"Achilles"-männens öde ger en intressant samling ledtrådar som pekar mot nya forskningsfrågor i fallet Wallenberg.

Före Sovjets ockupation av Budapest instruerades personer med anknytning till "Achilles" - av allt att döma direkt från London och helt i linje med gällande överenskommelser om att dela underrättelser - att rapportera till sovjetiska myndigheter. De flesta av dem kom att dödas eller tillbringa mer än ett årtionde i rysk fångenskap. Intressant nog var Jerzy Waciorski bara fängslad en kort tid.

Blev männen kring "Achilles" förrådda, i Storbritannien eller i Ungern? Catherine Schandl berättar hur faderns skarpa klagomål hos det brittiska utrikesministeriet 1956 för dess underlåtenhet att stödja de män som arbetat för Storbritannien möttes med öppen fientlighet. Den ryske agenten Kim Philby var ännu fullt aktiv efter kriget, han avslöjades som sovjetisk mullvad först 1963. Philby var känd för sitt intresse för just Ungern.

Utöver en fördjupad granskning av brittiska arkiv har forskningen ett starkt intresse att få se både sovjetiska förhörsprotokoll från ungerska fångar och underrättelserapporter från sovjetiska agenter och informatörer som var aktiva i Ungern under och efter kriget (inklusive NKGB-agenten Mikhail Kutusov-Tolstoy från Svenska Röda Korset).

Raoul Wallenberg kan ha fått en hel del känslig information i fängelset, inräknat de exakta underrättelseområden som Sovjet intresserade sig för, men kanske också information om sovjetiska sympatisörer och agenter. En del av dessa agenter kan ha förblivit aktiva efter kriget. Det är också troligt att Wallenberg, om han frigivits, skulle ha försökt att - precis som Schandl - undsätta dem som han arbetat med, och som försvunnit spårlöst.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.