Elin Unnes: Så möter vi detta missväxtens år - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Forna tiders självhushållare hade förlorat sina barn i torkan

Rågfält i Mönsterås kommun, hårt drabbat av årets torka.
Rågfält i Mönsterås kommun, hårt drabbat av årets torka. Foto: Patrik C Österberg/IBL

Om jag levt som forna tiders självhushållare hade jag redan nu vetat att mina barn  inte skulle ha levat till våren. Just nu måste vi göra allt för att inte förlora ett enda småskaligt, ekologiskt jordbruk, skriver Elin Unnes. 

Så närmar vi oss sakteligen början på slutet för herrens och missväxtens år 2018, i alla fall enligt den traditionella bondens tideräkningen. Skörden ska snart bärgas, visthusboden och höskullen fyllas. Det är bara ett krux: där finns inget att bärga. Fröerna har dött i jorden. Havrens vippor är tomma. 

För oss moderna odlare är det en märklig tid: Om jag levt som forna tiders självhushållare hade jag redan nu vetat att mina barn (om jag haft några) inte skulle ha levat till våren. Jag undrar om man tänkte så? Om man vågade. Och vad man gjorde. Om man flydde, trots all jävla dret som allt resande innebär, rent allmänt, men flykten i synnerhet. Eller om man stannade. Trots all dret som stannandet inneburit. 

Och jag undrar hur vi kommer att hantera det. Ända sen i juni har köerna till slakterierna varit långa. När det är för torrt för till och med höet att växa svälter djuren och nödslakt blir det enda alternativet. Kan man inte ens nödslakta bliv det avlivning på gården och då blir köttet osäljbart.

Under odlarens år finns en ökänd tid som på engelska kallas för ”the hunger gap”, hungerluckan: de där fruktade hungriga månaderna under senvåren, när höstens skörd är slut, fröer och plantor är i jorden, men inget hunnit bli skördeklart än. Nässlor och granskott måste ha hållit liv i otaliga svenskar under den perioden. Nu för tiden lutar vi oss så pass tungt mot utländska matodlare att vi förmodligen märker mer av torka och översvämning i södra Europa, än av svensk missväxt. Men det finns så klart ett undantag från det där ”vi”:et. Bönderna. De som klarar sig till våren kommer att känna av hungerluckan 2019 mer än nånsin tidigare. Så just nu bör allt som kan göras göras för att vi inte ska förlora ett enda småskaligt, ekologiskt jordbruk: Det är inte bara de som drabbas av missväxten, de råkar dessutom vara en del av lösningen på den här eländiga situationen vi försatt oss i. 

Regeringen har lovat pengar och alla håller tummarna för att försenade EU-utbetalningar kommer att tidigareläggas. Vad mer kan vi göra? Vilka okonventionella lösningar finns? Tänk om regeln om gårdsslakt kan hävas, tillfälligt? Tänk om vi sen kan kalla in horder med gummor från spanska landsbygden, ungefär som med de polska brandmännen, som hjälper till och lär svenska bondfruar och -män hur man lufttorkar korv och skinka på de tomma höskullarna. Tänk om robotgräsklipparna kan ställas undan och getter ta över skötseln av välvattnade villagräsmattor, precis som på de engelska godsen förr i tiden. 

Bond Aid: En stödgala för familjeägda, ekologiska jordbruk. De är inte jättemånga. Vi har råd att hålla dem vid liv.

Therese Uddenfeldt: Torkan visar oss människans gränser 

En smart person sa en gång till mig att solidaritet inte är helt hälsosamt. Fattiga människor har svårt att visa solidaritet med rika människor, alltså finns det en sorts inbyggd nedvärdering i beteendet, och galor som Band Aid ser nuförtiden ut som galopperande kolonialism. Men att göra allt för att inte förlora våra småskaliga bönder är inte ens solidaritet eller välgörenhet. Bönderna behöver inte finnas kvar för böndernas skull, utan för allas. Vi är alla bönder: du och jag alla andra som gillar saker som att äta och överleva. 

Därför utlyser jag dessutom en omedelbar kallelse till en svensk version av Willie Nelsons Farm Aid. Den kan väl heta… Bond Aid: En stödgala för familjeägda, ekologiska jordbruk. De är inte jättemånga. Vi har råd att hålla dem vid liv. 

Jag tänker mig ett gäng ambulerande konserter där civilsamhället och lokala artister som själva känt av torkan tillsammans samlar in pengar och förnödenheter till bönder och djur. Från norr till söder, odling och musik! Peps Persson kan dyka upp med blommor i håret och spela ”Rotrock” tillsammans General Knas, som skrivit den mycket odlingstekniska låten ”12/12”. Där skulle Fjodor från Ebba Grön också passa in, som enligt rykten numera är halvtidsbonde på Gotland, samt Nina Persson, som odlar äpplen på balkongen. 

I Stockholmsområdet finns Stefan Sundström, trubadur och tomatodlare med en rejäl köksträdgård på Ekerö. Men även Ulf Cederlund från Entombed, som enligt uppgift odlat på kolonilott, och rapparen Lilla Namo, som odlar i orten. Amanda Bergman, som är medlem i bandet Amason, driver en gård i Dalarna och finns på Instagram under namnet RockbondeBergman, skulle kunna ta hand om Mellansverige tillsammans med Sara Parkman, folkmusikmästaren och krukväxtälskaren, som enligt rykten är i färd med att odla upp ett gruvhål i Ställberg. Och norra Norrland tillhör Frida Hyvönen, pianovirtuosen som bland annat låtit ovanliga pioner ta tåget till sin trädgård i Flarken.

Trubaduren och mykologen Bengt Sändh är både musiker med en unik begåvning och trädgårdsmästare av högsta rang: i sin trädgård odlar han chili, fikon och passionsfrukt, där spinner han lin och tillverkar snus. Bengt bor inte kvar i Sverige, men just därför skulle han vara den naturliga, nationella ledaren för Bond Aid. Med sin musikaliska och odlingsmässiga förmåga är han själva definitionen på en framtidslösning: odlare och musiker, sida vid sida för en bättre värld, där enskilda personer inte bär ansvaret för allas vår middag. Tillsammans skulle de kunna skapa en helt ny definition på agri-kultur.

Läs mer: Ny bok om svälten visar vad kommande extremväder kan leda till 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.