Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-18 14:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/eniko-koch-tala-klarsprak-om-larartidningarna-det-ar-skillnad-pa-content-och-fri-journalistik/

Kulturdebatt

Enikö Koch: Tala klarspråk om lärartidningarna - det är skillnad på content och fri journalistik

Är du reporter, sade du? Scen ur Ingmar Bergmans skoldrama ”Hets”. Foto: Mary Evans Picture/TT

Lärarförbundet har monterat ner förutsättningarna för en oberoende journalistik men låtsas som motsatsen, skriver journalisten Enikö Koch om att sju lärartidningar nu ska hanteras av en contentbyrå.

Rätta artikel

Förra veckan gick en av Sveriges största fackförbundsredaktioner i graven. 26 av 28 skoljournalister köptes ut av Lärarförbundet. De sju lärartidningarna har nu tagits över av contentbyrån Make your mark. 

Det finns viktiga skillnader mellan content marketing och journalistik. En är att journalisten måste följa de yrkesetiska reglerna, som att ”inte ge efter för påtryckningar från utomstående i avsikt att hindra eller inskränka berättigad publicitet eller i avsikt att skapa publicitet som inte är journalistiskt motiverad. ”

Content marketing är till sin natur motsatsen. Den ska skapa publicitet som i första hand har ett specifikt syfte. Så här beskriver byrån Make your mark själva detta: ”Med hjälp av redaktionell kommunikation – i digitala medier och print – fördjupar, förtydligar och förstärker vi bilden av en organisation eller ett varumärke och leder målgruppen rätt.”

Läs mer: Contentbyrå tar över Lärarförbundets tidningar 

När det gäller lärarfackliga tidningar finns det faktiskt möjlighet att jämföra de två arbetssätten. Lärarnas Riksförbunds tidning Skolvärlden produceras sedan många år av contentbolaget OTW, som ägs av samma koncern som Make your mark tillhör, Aller media. Lärarnas tidning som ges ut av Lärarförbundet har hittills producerats av en självständig redaktion. 

Skolvärlden är på många sätt en utmärkt tidning och på reportagenivå är det ibland svårt att upptäcka skillnaden mellan journalistik och content. Men sett över tid märks den i både ton och artikelval, bland annat på antalet kritiska frågor till den egna ägaren. Jag har jämfört sex nummer av båda tidningarna som gavs ut samtidigt under 2017. I Lärarnas tidning förekom kritiska frågor till Lärarförbundets ledning i nio artiklar. I Skolvärlden är motsvarande siffra noll.

Det farliga är inte bara att allt fler intresseorganisationer väljer content framför journalistik, utan också hur subtilt det sker. Allt ska helst gå obemärkt förbi, eftersom content marketing har som idé att likna oberoende journalistik så långt det går.

Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand, visar detta tydligt i en debattartikel i Lärarnas tidning: 

”Tidningarna kommer även fortsättningsvis vara oberoende med självständig ansvarig utgivare som fattar alla publicistiska beslut och det redaktionella programmet ligger fast. (...) Kvalitetsjournalistik är och förblir en bärande del av Lärarförbundets medlemserbjudande.”

Men det många inte vet är att Lärarförbundets ledning under en längre tid systematiskt har monterat ner förutsättningarna för oberoende kvalitetsjournalistik. Först ströks Lärarnas tidnings granskande uppdrag ur det redaktionella programmet, policydokumentet som styr tidningarna. Därefter slogs tidningsavdelningen ihop med kommunikationsavdelningen, en övergripande kommunikationsstrategi antogs som stod över det redaktionella programmet och kommunikationschefen blev chef över chefredaktörerna. 

För att chefredaktörer och reportrar ska kunna vara oberoende räcker det inte med en självständig ansvarig utgivare. Alla vi journalister vet att det inte är lätt för en ansvarig utgivare att vara självständig under ovan nämnda förhållanden. Särskilt tufft kan det då vara att arbeta som anställd på en contentbyrå som räds förlora produktionen i nästa upphandling. Mig veterligen existerar det inga tidningar på contentbyråer som granskar sin egen uppdragsgivare, även om de skulle vara fria att göra det. 

För Lärarförbundet, som organiserar en kvarts miljon lärare som i sin tur ska lära våra unga hur demokrati fungerar, är det förstås en stor prestigeförlust att erkänna att de har monterat ner förutsättningarna för en oberoende journalistik. Det är trots allt en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Men Johanna Jaara Åstrands trovärdighet när hon hävdar motsatsen måste starkt ifrågasättas.

Organisationerna har givetvis rätten att själva bestämma över sina tidningar, göra förändringar av uppdraget och lägga ut produktionen på contentbyrå. Men när det görs måste de tala klarspråk. Annars går något oerhört viktigt förlorat: förtroendet för journalistiken. Vi kan inte låta begrepp som ”oberoende kvalitetsjournalistik” urvattnas mer i vår tid och i vårt samhällsklimat. Förlusten i demokratiska värden som det saknas mätskalor för är allt för stor.

Enikö Koch är journalist och har de fem senaste åren jobbat på Lärarförbundets tidningar, bland annat som arbetsmiljöreporter på Lärarnas tidning