1. Det största hotet är inte uppvärmningen utan känslan av meningslöshet. Om varje individ förväntas att ta ansvar för sin konsumtion, medan företag får fritt spelrum att expandera jättefabriker för diesel och bensin, demoraliseras varje klimatengagerad själ.

Letargin kommer att döda oss. 

Kära klimat- och miljöminister Isabella Lövin och statsminister Stefan Lövfen, sätt stopp för Preemraff i Lysekil. Om ni tillåter företaget att öka sina utsläpp med motsvarande sex gånger svenska inrikesflyget, betyder klimatlagen ingenting.

2. Vi (som ännu orkar tänka oss år 2050, då min dotter fyller 34 år) kommer att minnas er. Vi håller er ansvariga, Isabella Lövin, Stefan Löfven, Preems vd Petter Holland och Preemraffs vd Peter Abrahamsson. Vi anser att varje tänkande persons ansvar 2019 är att göra den diametrala motsatsen mot precis det ni gör i Lysekil.

3. Vi – som ännu orkar tänka – deltar inte i ert störtlopp mot avsatsen. Vi anser att nyliberalismens nestor Milton Friedman hade fel, men ändå rätt i åtminstone en aspekt: världen är inte rättvis. Det finns ingenting rättvist i att en naturresurs och en företagsform blivit obsolet. Men så är det. Preemraffs framställning av fossila bränslen har ingen framtid. Norges grävande på sin egen sockel har ingen framtid. Saudiarabiens oljereserver har ingen framtid. Fossilbränslen saknar ekonomiskt värde. Inte än, inom finansvärldens servrar och mentala ramar. Men snart.

4. Lägg ner fossilgrejen. Preem arbetar utifrån spörsmålet: hur fortsätta tillverka fossilbränslen och samtidigt ta klimatansvar? Problemformuleringen är felaktig. Frågan borde vara: hur kan vi skapa jobb åt de 900 anställda vid Preemraff i Lysekil och Göteborg som blir arbetslösa när den fossila ekonomin monteras ned? 

Jag lovar, det finns andra jobb även till dig, Malin Hallin, chef för hållbar utveckling på Preem. Att ställa om energisektorn, matproduktionen och transportsystemet till exempel.

5. Vi är samhället. Preems företrädare framhåller: om inte vår moderna, högteknologiska firma framställer diesel och bensin (som orsakar enorma utsläpp) på ett sätt som orsakar enorma utsläpp, kommer någon annan att göra det med metoder som orsakar ännu mer enorma utsläpp.

Så talar människor vars förmåga att tänka slagit knut på sig själv. Som en brännsvinsalkoholist som inleder dagen med att ta ”en mycket mindre sup än i går”. 

Erkänn, Preem: ni satsade på fel häst. 

Äktenskapet modernitet-fossilbränslefrossa är brutet. Moderniteten har begärt skilsmässa. Snälla Holland, Löfven och Lövin, var inte som den aggressive mannen som vägrar inse att partnern vill lämna: låt samhället gå.

Preems starkaste argument är att ”samhället behöver våra produkter”. Klart företaget ser det så, maskineriet är uppenbarligen beroende av bensin och diesel. 

Men vilka är samhällets maskineri? Du och jag. 

Du och jag behöver de fossila produkterna på samma sätt som vi behöver resten av det farliga business-as-usual som låser fast oss i en fossilekonomisk infrastruktur. Med tankeförmågan hos en dront på utrotningens rand förväntas vi bevittna fossilindustrins herravälde. Vi är samhället. Vi accepterar inte ert privilegium att ödelägga. Fossilbränslebolagens öde lyder: hållbar nedläggning av en bransch som blivit omsprungen av tiden.

Jonas Gren är poet och författare. Hans senaste diktsamling är ”Dälden, där de blommar” (2018).