Kristina Hultman går i en debattartikel på DN Kultur (5/3) till frontalangrepp mot SVT:s belysning av hur minnespsykologer styrt utfallet i rättegångarna mot Thomas Quick/Sture Bergwall. Hultmans tes är att SVT okritiskt svalt en illa underbyggd konspirationsteori, fabricerad av journalisten Dan Josefsson.
Enligt Hultman så har Thomas Quick-domarna inte alls tagit upp Quick/Bergwalls eventuella "bortträngda minnen". Allt detta ska tydligen vara ett missförstånd som skapats och spritts av Dan Josefsson, bland annat med SVT som en okritisk kanal för Josefssons "myt om Sture Bergwalls oskuld".
Detta är en allvarlig anklagelse – SVT påstås ha brustit i den egna faktagranskningen. Våra program skulle okritiskt ha framfört något som man kunnat avfärda bara genom att "gå till fakta".
Är det verkligen så?
Nej, faktiskt inte. Både redaktörer och reportrar har givetvis gått igenom underlaget grundligt, inte minst de sex domar där Quick/Bergwall dömdes för åtta mord. Frågan är dock hur Hultman själv läst dessa domar. Hon påstår tvärsäkert att "teorin om bortträngda minnen aldrig låg till grund för några morddomar mot Thomas Quick".
Så hur kommer det sig då att vi andra kan läsa just domstolarna motivera sina domar mot Quick/Bergwall med resonemang om hans minnesfunktion. Detta står att läsa svart på vitt, i alla sex domar. Redan i den första domen påpekas att teknisk bevisning saknas. Man bygger i stället domen helt på Quicks/Bergwalls i terapi frammanade minnesbild; alltså att han har fått hjälp att återuppväcka minnen av påstått verkliga händelser. Psykologen Sven Å Christianson är den som i domen får gå i god för att denna minnesteori är riktig: "Vad Cristianson uppgivit om Quicks minnesfunktioner talar med styrka för att de uppgifter Quick lämnat är riktiga."
I domen som gäller fallet Therese kan man också läsa att psykologen Christianson för domstolen berättat att "traumatiska händelser bevaras väl i minnet, men det kan finnas skyddsmekanismer som omedvetet verkar för att förtränga minnesbilderna". Liknande resonemang om Quicks/Bergwalls "förträngda" minnen återkommer löpande i domarna.
Att då som Hultman påstå att teorin om bortträngda minnen "aldrig låg till grund för några morddomar" är svårt att begripa. Kanske är det en mer semantisk fråga – att själva begreppet "bortträngda minnen" inte använts i domarna? Men det är ju ändå precis detta som domarna tar upp, att Quick/Bergwall skulle ha "återfått" något slags förträngda mordminnen genom terapin.
SVT har belyst frågan om minnespsykologin, eftersom den spelat en så central roll i Quick-processerna. Att SVT skulle ha gjort en slarvig faktagranskning inför dessa sändningar och webbartiklar stämmer inte.
Hultman påstår slutligen att intervjun i Vetenskapens värld nu ligger hos Granskningsnämnden "eftersom den är så osaklig". Detta är fullständigt fel. Granskningsnämnden har fått ärendet på sitt bord på grund av en enskild anmälan, men nämnden har ännu inte tagit ställning till om Vetenskapens värld brustit i saklighet.