Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Fredrik Segerfeldt: Nina Björk skriver auktoritärt om rutavdraget

Foto: Hasse Holmberg / TT

Fredrik Segerfeldt svarar Nina Björks artikel ”När Sverige la ut livet på entreprenad” om rutavdraget.

I svallvågorna av nationalisthögerns framgångar och förflyttningen av mitten i svensk politik till någonstans i Liberalerna håller Sverige på att få en ny vänster. Decennier av icke-socialistisk dominans i parlamentet står för dörren, om inget görs. Det är förmodligen mot denna bakgrund man ska se de drag av auktoritärt tänkande som nu dyker upp i alltifrån Widar Anderssons invandringskritik till Åsa Linderborgs kamp mot kamraternas postkolonialism. Den breda vänstern söker sin konservatism, för att bli vän med tidsandan.

Läs mer: Nina Björk: När Sverige la ut livet på entreprenad

Nu har Nina Björk (DN Kultur 25/6) anslutit sig till denna trend. Visserligen är kärnan i argumentet fortfarande samma gamla kritik mot arbete och marknadsekonomi, men den kläs i en reaktionär skrud, i flera steg.

Det första är att skrämmas med en framtidsskildring som ska kännas främmande, en amerikansk dystopi. Tänk att köpa hundvakter och att någon annan än föräldrarna lär barnen att cykla. Så tokiga de kan vara, de där jänkarna. En attityd som kan spåras tillbaka till den europeiska aristokratins föraktfulla förkastande av de amerikanska jämlikhetssträvandena. Så vulgärt.

För det andra delar Björk den amerikanska Trumphögerns villfarelse om att jobben har tagits av asiaterna, när de i själva verket är robotarna som är de stora bovarna. Enligt forskningen låg den tekniska utvecklingen bakom 85 procent av jobbförlusterna i amerikansk tillverkningsindustri under århundradets första decennium.

För det tredje ansluter sig Björk till den mörkblå industrilobbyns budskap: ”Vi kan inte leva på att tvätta varandras skjortor.” Det var den konservative författaren Johan Hakelius, numera chefredaktör för nyhetsmagasinet Fokus, som i en krönika i Aftonbladet för drygt tio år sedan lyfte fram den gamle Electrolux-chefen Hans Werthéns budskap. ”Ett riktigt jobb skulle lämna tydliga spår, antingen i rostfritt, eller i ett kalhygge.”

Men det är när Björk sedan har synpunkter på hur människor ska leva sina liv som det auktoritära blir särskilt tydligt. Hon konstaterar att hushållssysslor ”bör” praktiseras av alla. För Björk har definierat vad det innebär att ”ta ansvar för ens tillvaros spår”, att ”bygga upp livet” och ”vad konsekvenser och förutsättningar för den mänskliga existensen” är. Åt alla oss andra. Hon hyser nämligen ”föreställningar om vad ett gott människoliv är”.

Det klingar så bekant på något sätt, detta auktoritära tänkande från det förflutna, när någon ska tvinga på resten det goda människolivet, vare sig de vill eller inte. Det är så den knölpåk som finns hos varje auktoritär person visar sig, ett vapen som är lika farligt bakom ett rosa täcke som det är bakom den svenska flaggan. Och i bägge fallen bankar den reaktionärt i oss att familjen och hemmet, de små gemenskaperna och självförsörjningen ska stå i centrum. Kan vi inte vara arbetare vid en maskin så ska vi vara små hobbitar och leva ett statiskt liv i Fylkes jordhålor.

Motivet till de hårda tagen och ropen på folkuppfostran är något så trivialt som skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Och Björk missar att huvudmotivet bakom reformen inte var att underlätta medelklassens vardag utan att åtgärderna främst syftade till att bidra till att lösa upp den gordiska knut av utanförskap som uppstår när institutioner från ett homogent industrisamhälle möter en verklighet bestående av ett heterogent tjänstesamhälle. Reformerna var dock inget Alexanderhugg, utan snarare några tag med en fil på ytan av knuten. I stället krävs det fler åtgärder för att en befolkning med långt större spridning i kunskap och erfarenhet än tidigare ska hitta sysselsättning när de enkla jobben vid maskinerna till stor del försvunnit.

Björks text leder obönhörligen tankarna till ett klassiskt meningsutbyte i Genève mellan två nationalekonomer, liberalen Ludvig von Mises och den mer konservativt lagde Wilhelm Röpke. När von Mises ser alla kolonilotter i Geneve utbrister han: Vilket ineffektivt sätt att producera mat, varpå Röpke invänder: ”Men kanske ett mycket effektivt sätt att producera mänsklig lycka.” Citatet kommer från en bok om Röpke, skriven av Johan Hakelius. Inget ont om vare sig Röpke eller Hakelius, men det är inte utan att man undrar om Björk är medveten om vilket sällskap hon hamnat i.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.