Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Hjälp Grekland i kampen mot korruptionens hydra

”Om EU vill hjälpa Grekland ska man kräva endast en sak: en rigorös och transparent kamp mot korruptionen, monstret med de många huvudena”, skriver Theodor Kallifatides.
”Om EU vill hjälpa Grekland ska man kräva endast en sak: en rigorös och transparent kamp mot korruptionen, monstret med de många huvudena”, skriver Theodor Kallifatides. Foto: Alkis Konstantinidis/Reuters

Debatt. Författaren Theodor Kallifatides om Greklands planerade skuldbetalning.

Greklands skuld uppgår till 2.600 
miljarder kronor. Ända sedan 1800-­talet har landet brottats med giriga långivare och korruption. Theodor Kallifatides följer pengarnas spår genom historien.

○○○

Den grekiska skulden är en tragedi, i vilken långivarnas girighet och låntagarnas korruption möttes på ett för det grekiska folket ödesdigert sätt.

Tragedins innersta mening är att man inte kan undgå sitt öde. För Grekland började det redan vid bildandet av den nya staten Kungariket Grekland 1828 trots att det ännu inte fanns någon kung på plats. Två engelska banker blev de första långivarna. Pengarna gick i stort sett till att betala ersättningar till de olika krigsherrarna som stred mot det Osmanska imperiet. Så började korruptionen. Dessa krigsherrar tog betalt för långt flera män än de hade i verkligheten. När det var dags att betala tillbaka lånet fanns det inga pengar. Då fick man låna igen för att betala av den gamla skulden och så vidare tills det blev konkurs.

Grundingredienserna blev ännu tydligare år 1833 då den blott sjuttonårige Otto Friedrich Ludwig von Wittelsbach, prins av Bayern, blev vald till Greklands första kung. Det var inte det grekiska folket som ville ha en kung, utan i första hand England, som betraktade grekerna som alldeles för ryssvänliga.

Kungen anlände med en rejäl armé på nära fyratusen man som med tiden förstärktes med i första hand tyska frivilliga. Han blev alltså ännu en krigsherre. Ombord på den brittiska fregatten ”Madagascar” som förde honom till Grekland fanns också tre tyska viceregenter som skulle styra landet tills Otto blev myndig. Han hade också ett lån på sextio miljoner franska franc. ”Beskyddarmakterna” England, Frankrike och Ryssland lånade ut en tredjedel var.

Det lånet blev arketypiskt, modellen för alla kommande. Tjugo miljoner betalades aldrig ut för att bestrida lånets kostnader. Femtiofyra procent av de övriga fyrtio miljonerna nådde aldrig fram, de fastnade i mellanhänder. Trettiotvå procent gick åt till kungens medhavda militär. Det var alltså endast fjorton procent av lånet som kom grekiska staten till godo.

Garanterna drog inte jämt. Plötsligt krävde Ryssland att få ut sin andel inklusive räntorna. Det fanns inte pengar till det. Kungen, eller snarare viceregenterna, gick in för att spara, avskedade folk, sänkte lönerna, höjde skatterna, förföljde och fängslade de tidigare krigsherrarna, som sina fel till trots ändå hade lyckats befria landet från sultanen och var äkta hjältar i folkets ögon. Den impopulära kungen blev ännu mer så och alla försakelser till trots gick det inte att undvika konkursen. Det var 1843 och det var andra gången och Greklands skuld hade tredubblats i förhållande till vad landet hade lånat.

Den beskrivna processen upprepades med små variationer några år senare, och år 1893 gick Grekland i konkurs på nytt. De försökte varje gång möta de ökade skulderna med att spara och varje gång blev resultatet detsamma. Skulden ökade geometriskt, fattigdomen splittrade samhället, människornas misstro till staten intensifierades. Det gick inte att bygga upp en fungerande infrastruktur, det gick inte att undvika fattigdomen och förnedringen.

Som oliven i en dry martini lanserade den österrikiske orientalisten Jacob Philipp Fallmerayer sin teori om att dagens greker inte direkt var ättlingar till Platon och Sofokles, utan att de i själva verket var av 
slaviskt ursprung. Det enda han inte kunde förklara var hur det kom sig att dessa slaviska migranter ändå var de enda som ännu talade samma språk som Platon och Sofokles. Men de var kanske som jag, de hade lätt för språk. Även denna ringaktning av folket blev permanent inslag framöver. Varje gång Grekland hamnade i svårigheter fick grekerna en hög invektiv på sig. I våra dagar är den trenden starkare än någonsin.

År 1932 var det dags igen. Efter det kata­strofala kriget mot Turkiet gick landet i konkurs. Kriget hade kostat för mycket och lånen var dyra. Ofta fick Grekland knappt hälften av det nominella beloppet och med hög ränta.

Efter andra världskriget och inbördeskriget var Grekland ruinerat. Nya lån och ännu större vapeninköp. Periodvis kom landet upp till tjugosju procent av budgeten. Grekland betraktades som en buffert mot kommunismen. De militära kostnaderna exploderade. Allmän värnplikt, underhåll av åldrande vapensystemen, inköp av nya samt avtal om utbildning 
och ovanpå alltsammans skyhöga provisioner. Varje nytt lån utlöser vågor av skumma affärer. Mitt under den senaste och allvar­ligaste krisen på länge köpte Grekland tyska 
u-båtar som dessutom inte flöt.

Hydran, symbol för korruption, dödas av hjälten Herakles.

I skrivande stund har Grekland en större försvarsbudget än Sverige i reda pengar och den högsta i Europa i förhållande till BNP. De operativa kostnaderna är enorma och det går inte att beräkna dem eftersom de uppstår alltefter. Börjar Turkiet hosta missnöjt måste Grekland skicka tio Phantom upp i luften. Den store vapenexportören till Grekland är den store långivaren, det vill säga Tyskland som säljer både nya och begagnade vapen. Särskilt populära är pansarvagnen Leopard 2 HEL. Även de moderna TOMA-vagnarna är populära för att bekämpa demonstrationer och liknande.

Att låna ut pengar till små svaga stater må ibland vara riskabelt men risken kompenseras med höga räntor. Detta i sin tur gör det omöjligt för låntagaren att konkurrera på lika villkor, och landet sjunker djupare i träsket för varje nytt lån.

I dag går långivarna ännu längre; de kräver politiskt inflytande i låntagarländerna. Folkets suveräna rätt att välja sin regering ger vika för långivarnas intresse att ha med medgörliga regeringar att göra. Det är ingen hemlighet att EU vill byta den nuvarande grekiska regeringen mot den föregående. Vad återstår då av suveräniteten och demokratin?

Kö till ett soppkök i Aten, juni 2015. Foto: AP

Om EU vill hjälpa Grekland ska man kräva endast en sak: en rigorös och transparent kamp mot korruptionen, monstret med de många huvudena. Korruptionen kräver en hjälte för att bekämpas. Det är inte en tillfällighet att det blev just Herakles, den störste av alla hjältar, som lyckades döda den lerneiska hydran, korruptionens ursymbol. Nu finns det en vald regering i Grekland som har kraft och vilja att kämpa mot korruptionen, mot alla offentliga och mindre offentliga provisioner, mot alla konton i skatteparadis eller i Schweiz. Man bör hjälpa den regeringen.

EU borde också hjälpa landet att dra ner på försvarskostnaderna. Bulgarien, Albanien och Jugoslavien existerar inte länge som kommunistiska hot vare sig mot Grekland eller Nato. Turkiet och Grekland är båda med i Nato.

Grekland borde få hjälp att ta hand om flyktingarna som i ännu högre grad känner av besparingarna. Hur många människor rör det sig om? Enligt folkbokföringen från 2011 fanns nästan en miljon flyktingar i Grekland. Till denna siffra måste man lägga till ett mörkertal, som enligt beräkningarna knappast kan vara mindre än trehundratusen. Det har gått några år sedan dess och flyktingströmmarna har blivit större. Det finns ingen nyare officiell statistik, men tidningarna talar om dryga två miljoner.

Slutligen, skriv ner Greklands skuld till hanterbara nivåer. Det finns inte mera späck i den myggan. Jag är inte ekonom. Jag kan tänka mig att några pengar går förlorade. Men vad är det mot att förlora sin mänsklighet?

Foto i text: Claudio Bresciani/TT, Corbis

Theodor Kallifatides
kulturdebatt@dn.se

Läs mer. Greklands ekonomiska kris

• Grekland och kreditgivarna ska fortsätta samtalen under tisdagen om det reviderade grekiska förslaget. Premiärministern Tsipras hoppas på en lösning under morgondagen (onsdag). Det rapporterar Reuters och citerar en icke namngiven person nära samtalen.

• ”Grexit”, att Grekland lämnar eurosamarbetet, skulle betyda början på slutet för eurozonen, sade Greklands premiärminister Alexis Tsipras i en intervju på tisdagen. Han sade också att han kommer att diskutera tidsramen för en uppgörelse med långivarna i samtalen i morgon, onsdag.

• DN:s samlade nyhetsrapportering om Greklands kris

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.