Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Judith Kiros: Identitetspolitik handlar om att överleva

I Nina Björks text om vad som kallas för identitetspolitik tycks hon mena att det inte går ihop med vänsterpolitik, om målet med vänsterpolitiken är ett socialistiskt samhälle (DN 12/11).

Det förvånar nog ingen om jag säger: jag håller inte med om det.

Identitetspolitiken (en politik som förs utifrån vissa politiserade och marginaliserade identiteter) förhåller sig av nödvändighet till hur samhället ser ut i dag. Därför formuleras begreppet ”lika rättigheter” eller ”rättvisa” också inom ramarna för systemet som det ser ut idag – den liberala kapitalismen (eller, som Björk kallar det, ”kösystemet”). Det kan lätt orsaka problem, då risken är att kampen för lika rättigheter också förstärker och upprätthåller systemet som kritiseras. Men är det en nödvändighet? Inte om identitetspolitiska strategier kombineras med en socialistisk ideologi.

Identitetspolitik i sig är inte en ideologi, vilket är varför exempelvis Feministiskt Initiativ fick kritik från flera röda antirasister och feminister under valrörelsen – vi menade bland annat att identitetspolitik utan socialism riskerade att acceptera systemet inom vilket de här förtrycken skedde.

Men vad vi också måste komma ihåg är att identitetspolitik och de argumentationer som förs fram inte handlar om social mobilitet, utan också, rent krasst, om överlevnad, om att leva. Att inte utsättas för systemiskt (jag nämner igen den afrosvenska gruppens fattigdom) eller personligt våld (se de ökande hatbrotten gentemot svarta, romer och muslimer).

(Att en vit cis-hetero-man nödvändigtvis inte heller har ”makt över” – för att än en gång citera Björk – skulle nog ingen med en analys som innefattar klass argumentera emot.)

Identitetspolitiska verktyg och metoder har vissa begränsningar, men att de inte är relevanta för vänstern eller en vänsterpolitik med socialism som mål håller jag inte med om. För en identitetspolitik som utgör en del av en socialistisk analys förstår att målet inte är det kortsiktiga arbetet (att häva bostadssegregationen, att förhindra statligt våld mot transpersoners kroppar, att jobba för kompetens i mottagandet av hbtq-flyktingar) utan det långsiktiga: att upplösa identiteternas betydelse.

Kort: om jag inte vill att rasism ska finnas, vill jag heller inte att ett av de system som ger min kropp dess politiska betydelse ska finnas. Det är målet. Och anledningen till att det måste samexistera med min vänsterpolitik är helt enkelt för att jag inte tror att slutet på det kapitalistiska konkurrenssamhället skulle innebära slutet på rasismen, funkofobin, hbtq-förtrycket eller patriarkatet (även om samtliga system är sammanvävda med och till en viss del institutionaliserade genom det kapitalistiska samhället).

Det finns en tendens hos både vänstern och personer som är identitetspolitiskt engagerade att avpolitisera identitetspolitiska strategier och teorier. Men läs Angela Davis, eller Frantz Fanon, eller Athena Farrokhzad och Tova Gerges ”Queer är socialism” (Aftonbladet 17/3 2008). Ifrågasätter inte de här texterna grundpremisserna för kapitalismen, kolonialismen och vitheten, eller kapitalismen, patriarkatet och sexualiteten? Är inte deras mål att avslöja hur kapitalismen verkar och reproduceras genom kroppar och system – avslöja för att till slut upplösa? Det tror jag.

Som Emma Dominguez skriver (ETC 17/11 2014) känns det som om vänstern tjafsar medan högern håller ihop. Jag kan gilla bråk – de blottar ofta intressekonflikter, och i bästa fall gör det oss skarpare. Men den identitetspolitiska diskussionen borde bli mer praktisk: vilka verktyg och metoder kan vi använda oss av? Hur bör våra allianser se ut? Vilka frågor förenar oss, och när går våra intressen isär? Där tycker jag att vi har mer att hämta.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.