Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Kajsa Ekis Ekman: Bilden av pacifisten Mandela är djupt hycklande

Världen tycks ha bestämt sig: den Nelson Mandela vi ska minnas är pacifisten, försonaren, förlåtaren. Bilden av Mandela har redan retuscherats under årtionden, och nu ska han slutligen göras om till Dalai Lama. 

Vi hör om hans vänliga leende, hans karismatiska skratt, hans kärleksbudskap. Det är en djupt hycklande bild. För utan den unge Mandela – radikalen, gerillakämpen, hade den äldre Mandela aldrig kunnat bli den han blev. Endast den som redan segrat kan vara storsint och förlåtande.

Som bekant var det just Mandela som grundade ANC:s väpnade gren, Umkhonto we Sizwe. Som han skriver i sina memoarer, ”Den långa vägen till frihet”, var det han själv som övertalade ANC:s dåvarande president Albert Luthuli till att slutligen acceptera våld som medel. Det var 1961, ett år efter Sharpevillemassakern och Mandela hade bestämt sig. Han berättar att han ”argumenterade hela natten” för att ickevåld inte var ett mål i sig, utan en taktik, som skulle överges när den inte längre fungerade. ”Jag var ärlig och förklarade varför jag trodde att vi inte hade något annat val än att använda våld. Jag använde mig av ett afrikanskt uttryck: 'Sebatana ha se bokwe ka diatla': vilddjurets attacker kan inte avvärjas med bara händer.” Hela Mandelas politiska liv är fyllt av sådana strategiska beslut och noggranna avväganden. I likhet med många framgångsrika frihetsrörelser i världen tillämpade han Sartres fras: ”tout les moyens sont bons quand ils sont efficaces”: alla medel är bra när de fungerar.

Denna komplexitet ska nu suddas ut. Vad vi bevittnar ända sedan apartheids fall är en global neutraliseringsprocess av Nelson Mandelas person. I valet mellan att kallas terrorist och pacifist är det senare naturligtvis att föredra, men det hela visar ändå på något intressant. Nämligen att stora ledare alltid måste förknippas med icke-våld. Detta för att kunna bekräfta en av det västerländska samhällets största lögner: att vi är emot våld. Av någon anledning tror vi benhårt på detta. Man hör det gång på gång, alltid i samma högstämda ton: ”Våld i alla dess former måste alltid fördömas”, ”våld löser inga problem” och så vidare. Bara den senaste månaden har fraserna förekommit i minst tre svenska debatter, och beröringsskräcken är så stark att bara någon sjunger om att slåss, eller är Facebookvän med någon som slåss, då ska personen undvikas och uteslutas från alla sammanhang. Symboliska avståndstaganden från verbalt våld är återkommande, nästan rituella inslag i vår kultur, där vi befäster vår övertygelse att vi är ett fredligt samhälle.

En utomjording skulle bli mycket förbryllad över detta, eftersom det är uppenbart att vår civilisation är fullkomligt genomsyrad av våld. Att vi upprätthåller våra gränser med våld, förser oss med bensin med hjälp av storskaliga invasioner (dit vårt land levererar vapnen), och att våra bäst säljande böcker, filmer och dataspel är de som kretsar kring våld. Få, om någon, politiker eller tänkare i väst är pacifist på allvar.

Ändå tycks det mycket viktigt för oss att betona att vi tar avstånd från alla former av våld. Detta dubbeltänk kan bara existera genom en avancerad språklig manöver. Termen våld syftar nämligen enbart på förlorarnas våld. Segrarens våld suddas ut, därav neutraliseringsarbetet med Mandela. Lärdomen man kan dra av detta är mycket cynisk. För alla rörelser gäller att vinna kampen – då blir man per definition pacifist. Och ens motståndare kommer att tävla om att hävda att de stått bredvid en på barrikaderna.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.