Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Kajsa Ekis Ekman: Krav på lika lön räcker inte

En splittrad rörelse som spårat ur – eller en livsviktig kraft med mångfalden som styrka? DN bad sex skribenter sätta ner foten i feminismens viktigaste sakfrågor.

Fråga vem som helst om den viktigaste jämställdhetsfrågan. Feminist eller inte - nästan alla brukar svara lika lön för lika arbete. En sådan självklarhet kan nästan ingen vara emot i dag, femtiofyra år efter att Sverige lagstiftat i frågan.

Den stora klyftan mellan kvinnor och mäns löner ligger dock inte inom samma yrken. Den finns mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken. Här ställs kön, klass och samhällssyn på sin spets. I toppen av lönelistan finns yrken som bankdirektör, ekonom, domare, pilot, ingenjör och systemvetare. Här arbetar mestadels män. I botten av lönelistan finns yrken som undersköterska, städare, barnskötare, restaurangbiträde. Här arbetar mestadels kvinnor.

Mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna skiljer det 3,6 miljoner i livsinkomst. Det beror inte främst på att de får olika lön för samma arbete, utan på att de har olika arbeten.

Enligt det rådande svenska sättet att se på jämställdhet, är lösningen att få kvinnor att gå in i mansdominerade yrken och tvärtom. Över 400 statliga projekt har haft som mål att minska könssegregationen på den svenska arbetsmarknaden. Det har delvis lyckats - i dag dominerar kvinnor på många av de utbildningar som tidigare varit manliga reservat.

Men kärnfrågan är trots allt vilka uppgifter som värderas högst. Och här är det så att de arbeten som är av fundamental betydelse för att ett samhälle ska kunna fungera – ta hand om barn, sjuka, gamla, dela ut post – är de som betalas sämst. I privat som i offentlig sektor. Mellan en dataspelsutvecklare och en barnskötare skiljer det 20.000 i månadslön. Men om ingen tar hand om dataspelsutvecklarens barn, om ingen städar hans kontor, om ingen vårdar hans mamma – kan han inte gå till jobbet. Visst skapar han värde och tillväxt, men, som Katrine Kielos har skrivit, så kräver det att mängder av kvinnor och arbetare redan krattat vägen. Varför vänder vi inte på allt? Och belönar de viktiga jobben bäst? 40.000 i månaden till barnskötaren, 20.000 till dataspelsutvecklaren, säger jag.

Kajsa Ekis Ekman
(f. 1980) är journalist, författare och medarbetare i DN kultur

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.