Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Kajsa Ekis Ekman: Maken till konspirationsteori har jag sällan sett i en dagstidning

DN Kultur den 22 april.
DN Kultur den 22 april.

Det stora felet med Jonas Thentes analys av näthatet är inte hans försök till klassanalys (DN 22/4). Även om den är byggd på osäker grund har han rätt i att klyftorna har ökat, att många människor sorterats bort av samhället och att detta skapar frustration. Att det sedan inte behöver vara enbart dessa personer som sysslar med näthat är en annan fråga.

Nej, utan det är hans uppochnervända, idealistiska världsbild. Den att makten ligger i ordet, att den som talar bestämmer och att allt handlar om vilka röster som får höras. Klassklyftorna beror enligt Thente på ”den intellektuella vänsterns svek.” Att produktionen flyttar till låglöneländer, att målet om full sysselsättning övergetts och att människor sorteras bort till Fas 3, arbetslöshet och hem­löshet är således en handfull skribenters fel.

Så medieorienterad är Thentes analys att han, efter att ha konstaterat att arbetarklassen försvunnit ur tv-rutan, själv går på myten att den inte finns och hävdar att ”någon egentlig arbetarrörelse inte finns kvar”, trots att vi har 70 procents organisationsgrad i Sverige, en av de högsta siffrorna i världen.

Enligt Jonas Thente är det tydligen författare som styr världen och Maria Sveland i synnerhet. Han skriver: ”Hon har all makt och är trygg i förvissningen om att hon har stöd av hela statsapparaten, politikerna, massmedierna, juridiken, alla.” Maken till konspirationsteori har jag sällan sett i en dagstidning. Här trodde man att det var socialtjänsten och domstolar som avgjorde vårdnadstvister, men det är tydligen Maria Sveland som styr hela Sverige genom personliga dekret, och krossar alla som hon får veta namnet på.

Man kunde dra slutsatsen att Jonas Thente lider av kulturskribentens hemmablindhet. Men denna världsbild delas av näthatare, rasister, postmoderna högerintellektuella och många inom vänstern. Om det är något de har gemensamt är det att alla för en kamp om ordet. Alla tror de att allt ordnar sig bara man får höras. Att bli tystad eller censurerad, att få en kommentar borttagen, är en värre skymf än att bli av med jobbet. Att en tidning tar in en rasistisk annons orsakar en storm utan like. Men när regeringen begränsar SFI-undervisningen till två år eftersom nyanlända invandrare enbart ”bedöms kunna få arbete inom bransch där det endast krävs begränsade svenskkunskaper” och därmed de facto cementerar ett klassamhälle baserat på ursprung, blir det knappt några protester alls. Att alla känner sig tystade i en tid då det förmodligen aldrig varit lättare att nå ut med sina åsikter och skapa egna kanaler på nätet är ironiskt. Men tystnaden måste förstås metaforiskt.

Vad alla dessa grupper sysslar med är egentligen samma missriktade frustration. De reagerar på ett samhälle där vi berövats makt, där motsättningarna hårdnat och kapitalet skapat genvägar runt demokratin. Och eftersom den verkställande makten flyttat längre bort syns den inte. Därför reagerar så många på den öppna makten – det som syns i medier – i stället för den dolda makten, de som fattar besluten och verkar utan att synas. Näthatet är precis som så mycket annat genomsyrat av tron på symbolisk politik. Det går inte att bekämpa näthatet inom den symboliska dimensionen.

Orden är inte oviktiga – de påverkar samhället. Men de har inte makten över det.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.