Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kristina-lindquist-darfor-ar-medelklassens-invandrare-aldrig-riktiga-invandrare/

Kulturdebatt

Kristina Lindquist: Därför är medelklassens invandrare aldrig riktiga invandrare

Kvarlevorna efter ett trettiotal personer begravdes den 11 juli i år, 24 år efter Srebrenicamassakern. Foto: Darko Bandic

I diskussionen om den bosniska erfarenheten i Sverige blottas en lika klassisk som oslagbar logik om invandrarens väsen, skriver Kristina Lindquist. 

Juli närmar sig sin mitt, och vid den här tiden nästa år har det gått ett kvartssekel sedan den värsta krigsförbrytelsen i Europa efter andra världskriget. Under massakern i Srebrenica mördades omkring 8000 bosniska pojkar och män av Ratko Mladićs bosnienserbiska styrkor och slängdes i massgravar. Då hade Sverige redan effektivt dämpat det så kallade migrationstrycket från Bosnien genom att införa visumtvång.

Hur det var att komma till Sverige som flykting från Bosnien under tidigt 90-tal har bland annat SvD-journalisten Negra Efendić skildrat på ett gripande sätt i sin prisbelönta bok ”Jag var precis som du” (2016). Tonårstiden kantas av flyktingboenden som brinner och en rasism som är ”aggressiv, brutal och in your face”. I autentiska TT-telegram står att läsa om hur Invandrarverket lägger förslag om att dra in skoltimmar för asylsökande barn. 

Det var ungefär vid den här tiden som ledarskiktet i Ny demokrati kallade de bosniska flyktingarna för ”lyxturister”, hävdade att invandrare stod för 80 procent av all brottslighet och med darrande stämma undrade hur länge det skulle dröja innan ”våra svenska barn ska vända ansiktet mot Mecka?”. Bosnierna är visserligen européer, men också muslimer, vilket brukar räcka för att piska upp en bild av ett diffust hot. Dessutom gick det trögt med jobben i början; fyra år efter uppehållstillstånd hade bara en fjärdedel av bosnierna sysselsättning (SvD 14/9).

Sommaren 2019 är allt det där glömt. Flyktingarna från Bosnien-Hercegovina är rentav bland dem som lyckats bäst på arbetsmarknaden jämfört med motsvarande grupper. Och på Twitter florerar sedan en tid också det pikanta uttrycket ”brf-bosnier”. Brf som i bostadsrättsförening alltså – en mycket effektiv symbol för väletablerad medelklass. Eller som riksdagsledamoten Hanif Bali (M) definierat uttrycket: ”Brf-bosnier = svenskuppvuxen sekulär assimilerad bosnier som av rent identitära skäl kallar sig muslim”, skriver han, och twittrar vidare: ”Så fort någon närmar sig en kritisk ton mot islam släpper han sin Chorizo och bira för att sammanblanda sin identitet med ultraortodox islam för att förminska kritiken.” Med den folkvalda politikerns värdighet försäkrar Hanif Bali sina följare att han kan ”se skillnad på en brf-bosnier och en Adidas-alban från 200m håll” och illustrerar möjligen ofrivilligt den tydliga kopplingen mellan klass och rasifiering.

För samtidigt som den stora andelen med migrantbakgrund i arbetarklassen ständigt osynliggörs i diskussioner om klass, finns en lika beprövad som oslagbar logik här: Att medelklassens invandrare aldrig är riktiga invandrare, eftersom invandrare per definition är kriminella bidragstagare som vägrar lära sig svenska. På samma sätt är varje muslim per definition en radikaliserad sektmedlem; den som lever som folk gör mest är helt enkelt inte muslim. 

Att den migrantgrupp som anlänt senast ofta är den mest föraktade visste redan svenskarna i Swede Hollow i slutet på 1800-talet, vilket Ola Larsmo berättat om i böcker och artiklar. Och vid ett tillfälle i den svenska nutidshistorien var denna föraktade grupp utan tvekan de bosnier som undkommit krig och etnisk rensning på Balkan. 

Men en bosnier som skaffat sig jobb och bostadsrätt upphör alltså på något magiskt sätt att vara flykting, invandrare, utlänning – och upphör att vara en sådan människa som Expressen syftade på med sin löpsedel ”KÖR UT DEM!” hösten 1993. Och kanske är det hela syftet med ett uttryck som ”brf-bosnier” - att göra den bosniska erfarenheten lämpligt irrelevant i alla diskussioner om dagens flyktinginvandring.