Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Lena Andersson svarar Ann Heberlein: Kyrkans ödmjukhet är förklädd kunskapsfientlighet

"Gud är alltid större än våra föreställningar", avslutar Ann Heberlein sin kritik (DN 25/10) av min kritik (DN 19/10) av just den sortens luftiga påståenden, typiska för Svenska kyrkans rådande teologi. Undersöker man dem vidare kallas man undantagslöst svartvit, fyrkantig, tondöv, existentiellt omogen och nu också dum.

I motsats till Heberlein tror inte jag att Gud är större än våra föreställningar utan en del av dem, och ett påhitt. Huruvida de ledande teologerna i Svenska kyrkan också anser att Gud är ett påhitt eller existerar utanför människans föreställningar är påfallande svårt att få klarhet i, eftersom strävan efter klarhet av dem avfärdas som en intellektuell defekt.

Om Gud i citatet ovan egentligen betyder något annat, om det är bildspråk för att kunskap, verklighet och sanning är svårhanterligt stoff, är jag ense med Heberlein om det. Det hindrar inte att man med den precision man kan uppamma söker den kunskap man kan finna, också om den är provisorisk, att man håller isär myt och verklighet och med hjälp av förnuftet och språket bemödar sig att redogöra för hur de hänger samman. Myten kan ge en viss typ av insikt om människans belägenhet som annan kunskap inte ger, men också myten har sin logik och sitt begränsade förklaringsvärde.

Det vore rimligt om de som håller för sant att Gud agerar och har moraliska ambitioner för världen antingen förmådde sig att formulera något som inte bara är fluff och fördömanden – eller erkände att de talar om en känsla som de inte vill se sönderanalyserad därför att det känns bättre så. Det senare lär inte bli fallet eftersom det är svårt att upprätthålla makthierarkier och stora anspråk inför en känsla.

Man skulle kunna tänka sig att det teologiska mässandet om komplexitet, förundran och mångtydighet är så pass trivialt att många inte nöjer sig med konstaterandet att allt är svårt, utan faktiskt tar sig an att på olika sätt undersöka frågorna i stället för att bara upprepa dem.

Kyrkan dras med ett kunskapsfientligt arv, förklätt till ödmjukhet. Det befästs varje gång prästerna inpräntar hur liten människan är, ett barn inför Gud.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.