Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Lo Kauppi: Var är Sveriges svar på Ridley Scott i Metoo-debatten?

Lo Kauppi.
Lo Kauppi. Foto: Henrik Montgomery/TT och IBL

Även männen måste börja agera i #metoo-debatten. Och farliga män måste bort från arbetsplatserna, skriver regissören Lo Kauppi. 

Ridley Scott är en 80-årig regissör som har mod att ta bort förövaren ur produktionen även om det kostar miljoner. Om kvinnor ensamma kunde stoppa våldet så skulle det redan ha skett. Därför är det fantastiskt att se att några män nu börjar agera, för det är tyvärr de som fortfarande sitter på de flesta pengarna och makten. Allt handlar om att släppa tystnadskulturen och medberoendet även för männen. 

Vår rättstat är i fara efter #metoo, säger vissa. Hur då? Det har inte hänt någonting, förutom att rättsapparaten fortfarande har svårt att döma i sexualbrottsmål. De flesta prövas aldrig ens av en domstol. Polisen hinner inte höra alla vittnen och om fallet lyckas nå en domstol så brottas de med att ord står mot ord.

Läs fler artiklar som DN publicerat om Metoo.

Häxjakt, säger andra. Hur då? Än så länge är alla som blivit ”outade” i media underbyggda med många vittnesmål. Det är inte på flashback eller facebook som personer pekats ut – utan av erfarna grävande journalister i trovärdig medier. Att bli av med sitt arbete på grund av ett oacceptabelt beteende har alltid skett och framför allt för kvinnor i maktpositioner.

Det är klart att det som sker är revolutionerande, eftersom det aldrig skett förut – att offer, både kvinnor och män till sexförövare kan prata utan att automatiskt mötas av misstro och dessutom hämta kraft ur varandras vittnesmål, även om förövarna inte är namngivna i forumen. 

Att anmäla ett sexualbrott innebär en stor risk. Den närmaste vänkretsen delas upp i för eller emot.  Det sprids rykten om dig. Hora eller inte hora? Psykiskt sjuk? Polisen kan inte skydda dig. Jag har flera exempel på mordhot. Stenar som slängts in genom fönster efter polisanmälan. Telefonsamtal från främmande människor som säger att du ljuger, vilket är obehagligt och hotfullt. Det är inte lätt att namnge och stå som ensamt offer gentemot en förövare i maktposition.

Tack vare #metoo har seriös medier gjort det möjligt för sexualbrottsoffer att få kraft av varandra och få vara anonyma. Förövaren blir inte dömd, men det leder kanske till någon form av upprättelse om förövaren får lämna arbetsplatsen.

Men något händer i oss när en närstående blir anklagad. Vi blir rasande, vill försvara till varje pris, oavsett om vi är män eller kvinnor. Det är fruktansvärt att bli anklagad för sexuella trakasserier eller våldtäkt. Om det ”bara” hade varit misshandel så hade det varit mycket lättare, men stigmat som sexförövare bär har ingen gloria alls. Du är inte ens tuff inne i fängelset. 

I en del stater i USA finns en skrämmande syn på sexförövare där dom går att spåra via appar och där de inte får befinna sig ett visst antal meter från en busshållplats, kyrka eller skola – vilket leder till att vissa bor under broar i tält även när de suttit av sitt straff. Dit vill vi inte och där är vi inte. Vi är så långt därifrån vi kan komma, även om det finns vissa sidor på nätet med rasistisk agenda som lägger ut våldtäktsdomar och sprider lögner om att bara män med annan hudfärg våldtar, men de har tystnat sen #metoo. 

Nytt Metoo-upprop: Krav på konstnärlig frihet utan sextvång

Det händer något med sexförövaren som får lampan riktad mot sig. Det finns en möjlighet till förändring. Förövaren fortsätter ända tills någon sätter gränsen på riktigt och då finns det vägar ut. Man kan bli frisk från sitt beteende, precis som en alkoholist eller missbrukare. Endast ett fåtal dömda sexförövare återfaller i sexbrott, jämför man med återfallsrisken när det gäller andra brott är det en väsentlig skillnad. Men om vi inte stöttar överlevarna som orkar namnge så får vi nog ha kvar våra sjuka män på våra arbetsplatser, och det drabbar inte bara dem själva utan även framtida offer och hela samhället i förlängningen. 

Från Tarina Burke, till Alyssa Milano, till en revolution – där lilla Sverige nu ligger i täten. Hos oss har yrkesgrupp efter yrkesgrupp slutit upp. Och om inte Weinstein hade namngetts så hade inte stenen börjat rulla. En ensam kvinna är bara en slav men tusen systrar och bröder kan ställa krav. Så var är Sveriges svar på Ridley Scott?

Lo Kauppi

Skådespelare, regissör och författare

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.