Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Nina Wormbs: Vi behöver såväl historien som framtiden

Den 14 december 2015 skrev Pelle Snickars, professor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, om hur digitaliserade kunskapsbanker kommer att påverka bildningsbegreppet.
Den 14 december 2015 skrev Pelle Snickars, professor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, om hur digitaliserade kunskapsbanker kommer att påverka bildningsbegreppet.

Svar på Pelle Snickars artikel om big data och bildning.

Det dunkelt tänkta är lika dunkelt digitalt.

Vad ska man tänka om ”det digitala”, egentligen? En del menar att det förändrar allt, andra försöker betona sega strukturer och långsamma processer. Om det är bra eller dåligt är nästan alltid en fråga om perspektiv.

Pelle Snickars avhåller sig i sin senaste artikel från att säga om digitalisering är bra eller inte, men de som känner till Snickars värv vet att han vurmar för det moderna. Och det digitala är modernt. ”Det digitala”, för tillfället odefinierat, tillhör framtiden. På motsvarande sätt tillhör det analoga det förflutna. Kanske är det detta enkla postulat, som delvis är en empirisk iakttagelse, som gör att Snickars också kan utbrista att framtiden har ersatt historien.

Läs mer: I den digitala bildningen kan framtiden ersätta historien

I någon mening är det förstås ett trivialt påstående; framtiden ersätter alltid historien så att i morgon snart nog är i går och ytterligare lager har lagts till det förflutna. Men det är inte det Snickars menar. Han hävdar att synen på insamlad data har förändrats och det är därför framtiden har ersatt historien. Stora mängder data, big data, kan användas för att göra prognoser om framtiden, inte bara ligga i en hög på ett arkiv. Det är sant; klimatvetenskap, transportforskning eller smittskydd är några exempel. Snickars misstag är att hävda att det nu är tvärt om mot hur det var, man samlar för framtiden inte historien. Empirin för detta är emellertid tunn.

Data, i olika form, har alltid samlats in både för att veta vad som varit och för att ha något att hålla sig i inför morgondagen, nästa skörd eller nästa bokslut. Insamlings- och lagringskapacitet har skalat upp detta, men det innebär inte att det prognosticerande kommer att ersätta det tillbakablickande; vi kommer att ha och kommer att behöva båda.

Så långt kunde man hävda att det här rör sig om en gammal strid mellan den som vill se förändring som revolutionär och den som föredrar det evolutionära perspektivet. Men Snickars dristar sig till att också koppla sitt uttalande om framtiden och historien till en ny typ av vad han kallar subjektsformering. Han menar att informationsöverflödet - han skriver kunskap men menar information - som ersatt den tidigare bristen på information påverkar vilka vi blir. Genom att surfa runt kan hans barn få en annan bildning än den han själv kunde skapa sig, eftersom han inte kunde se alla filmer han ville. Bara några klick bort finns så mycket data att bildningen som vi kände den har blivit relativ, ingen vet längre vad man ”borde” veta. Allt är individuellt.

Det är här det börjar slira. Redan före den digitala (r)evolutionen stred de lärde om bildningsbegreppet och diskussionen lär fortsätta. Det beror nämligen på att kunskap som förenar individer gör just det, förenar dem, och det är därför vi kan vara oense. Oavsett om vi kallar det bildning, utbildning, folkbildning, allmänbildning, digital bildning eller rent nörderi. Offentliga sfärer förändras och subkulturer formeras. Vi är alla individer - ja vi är alla individer - och som sådana formar vi förstås våra subjekt på ett ständigt nytt sätt. Men vi strävar också efter att höra ihop.

I Snickars framtid verkar bildningen, samtidigt upplöst och individuell, hela tiden ändra riktning påhejad av prognoser! Det är som Monty Pythons sketch 100 meter för dem utan lokalsinne där alla springer åt olika håll. Jag tror helt enkelt inte på det.

Läs mer: Johan Fredrikzon: Viktigare att fråga vad vi ska med all data till, skriver Johan Fredrikzon

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.