Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Ola Andersson: Bristen på bostadspolitik leder rakt mot kollaps

Vi slåss om de bostäder som finns med bankernas lånelöften som tillhygge. Ofta är det den som lånar mest som får bostadsrätten eller villan.
Vi slåss om de bostäder som finns med bankernas lånelöften som tillhygge. Ofta är det den som lånar mest som får bostadsrätten eller villan. Foto: EVA TEDESJÖ

Hela Sveriges ekonomi är i farozonen om inte något görs åt bostadsbristen, skriver DN:s arkitekturskribent Ola Andersson.

Om ni tillhör dem som läser ekonomi­sidorna kan ni inte ha undgått den våldsamma debatten mellan ekonomerna om Sveriges ekonomi. Den ena sidan, anförd av förre vice riksbankschefen Lars E O Svensson och Nobelpristagaren och New York Times-krönikören Paul Krugman anklagar den andra, med Sveriges riksbankschef Stefan Ingves i spetsen, för ”sado-monetarism”.

Vad det handlar om är riksbankens styrränta. De menar att den legat för högt, vilket lett till att Sverige hamnat i deflation, det vill säga sjunkande priser och löner, och högre arbetslöshet.

Stefan Ingves förnekar inte detta, men menar att det finns ett värre problem som måste hanteras i första hand: vi svenskar är skuldsatta upp över öronen. De svenska hushållen har tillsammans skulder på nästan tre tusen miljarder.

Det är farligt högt, menar Stefan Ingves, och han är inte ensam. Även Europakommissionen har påtalat att de svenska hushållens skuldsättning är ett allvarligt hot mot Sveriges ekonomi. Det mesta, hela 81 procent av skulden, är pengar vi lånat på våra bostäder, och en tredjedel av den är pengar vi stockholmare lånat på våra bostäder.

Det är inte så konstigt. Det finns många i storstäderna som behöver någonstans att bo, men få bostäder. I Stockholm har det lett till att de flesta bostäder numera säljs genom budgivning. Vi slåss om de bostäder som finns med bankernas lånelöften som tillhygge. Ofta är det den som lånar mest som får bostadsrätten eller villan.

För att kunna låna lite mer skippar vi avbetalningar, amorteringarna, på lånet. Vi litar på att priserna kommer att fortsätta stiga, så att vi ändå kan betala tillbaka lånet när vi säljer bostaden. Och stiger gör de. De senaste tolv månaderna ökade bostadsrättspriserna med nio procent och villorna med tio procent. Med priserna ökar våra skulder. Mellan april 2013 och april 2014 steg de svenska hushållens skulder med fem procent.

Problemet, som Stefan Ingves pekar på, är att detta inte är hållbart. Bostadspriserna kan inte öka i all evighet. Den dag de inte längre gör det, riskerar hela det finansiella systemet att hamna i kris. Kanske räcker det med att priserna slutar stiga för att vi ska se på våra bostadslån på ett annat sätt. Vi måste börja amortera, kan inte låna lika mycket och priserna på bostäder börjar sjunka. Om det samman­faller med en konjunkturnedgång och priserna sjunker tillräckligt mycket kan bankerna plötsligt sitta med säkerheter som är värda mindre än de lån de är säkerhet för. Då hotas hela banksystemet. Vi har sett det hända förut, i Sverige i början av 1990-talet och i USA 2007.

Det är inget roligt scenario, vare sig man är riksbankschef eller sitter med bostadslån. Att Stefan Ingves vill undvika detta är inte så konstigt. Men nyligen blev han nedröstad av sin egen direktion. Riksbanken sänkte räntan och bankerna sänkte i sin tur bostads­räntorna. Därmed får hushållen möjligheter att låna ännu mer och bjuda lite högre i budgivningarna om villor och bostadsrätter. Priserna går upp och pressar upp även hyresrätternas hyror.

Det enda sättet att undvika en hotande kollaps är att göra något åt roten till det onda: bostadsbristen. Det är egentligen inte så komplicerat. Bristen finns framför allt i storstäderna, i synnerhet i Stockholm. Bostadspriserna gör att det är lönsamt att bygga, problemet är bristen på mark planerad för bostäder.

Men de som råder över tillgången på byggbar mark är varken Stefan Ingves, Anders Borg eller hans eventuella efterträdare. Sedan den statliga bostadspolitiken avskaffades i början av 1990-talet är det kommunerna som ensamma rår över bostadsbyggandet.

Och kommunerna tjänar på bostadsbristen. Äger de marken kan de sälja den dyrt, och även om de inte gör det så innebär höga bostadspriser att enbart välbärgade kan flytta in i de attraktiva kommunerna, vilket innebär högre skatte­intäkter och lägre kostnader för kommunal vård, skola och omsorg.

Där står vi i dag. Bristen på statlig bostadspolitik är inte längre bara ett problem för de bostadssökande i storstadsregionerna. En sak är nämligen ekonomerna helt ense om: bostadsbristen i storstadsregionerna, i synnerhet Stockholm, är nu ett hot mot hela Sveriges ekonomi.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.