Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Vi måste förhålla oss till att vi lever mitt i ett informationskrig

Foto: Nicklas Thegerstrom

En del livsavgörande ögonblick kan vara helt vardagliga. Jag har ett sådant minne från när jag var arton eller nitton: jag och en äldre vän stod framför en hylla i den lokala bokhandeln och gruffade om en debattbok jag tyckte var för extrem på något vis. Jag sade något i stil med ”sådär tycker inte jag”. Bokens titel minns jag inte, men väl den äldre kamratens svar. 

Han tittade på mig en stund och sade: men har du någonsin funderat på varför just du tycker som du gör? Det skar rakt in och jag kunde inte svara. Men orden fastnade och sitter sedan dess i bakhuvudet: varför tycker du som du gör? Vad har du för skäl? Kan man inte svara på den frågan inför sig själv bör man drabbas av en inre svindel.

Minnet kommer fram när jag läser om turerna kring den anställde på SD:s riksdagskansli som ägnat sig åt att skriva debattartiklar i falskt namn och propagera för en skruvad version av motståndarnas argument. Enligt Aftonbladet (3/9) är det pseudonymen ”Egor Putilov”, ofta citerad på Avpixlat och andra SD-sajter, som i sin tur skrivit den artikel som signerats ”Tobias Lagerfeldt, juridikstudent vid Stockholms universitet och volontär på organisationen Refugees Welcome”. Den icke-existerande Tobias tyckte att flyktingar skulle få rösträtt i samma ögonblick de satte foten på svensk mark. En rätt extrem åsikt som nu kunde smetas fast på ”Refugees Welcome”. Har ni hört vad de tycker! Att Tobias inte fanns och aldrig arbetat för rörelsen spelade ingen roll. Skitlavinen på Twitter kunde rasa loss tills den täckt över vad som en gång var verkligt.

Den gamla retorikregeln som ibland brukar tillskrivas Goebbels gäller: upprepa en lögn tillräckligt många gånger så blir den sann.

Alla som tänker efter vet att det är så det fungerar i dag. Den gamla retorikregeln som ibland brukar tillskrivas Goebbels gäller: upprepa en lögn tillräckligt många gånger så blir den sann. Vad varje reflekterande person har att förhålla sig till är att vi lever mitt i ett informationskrig; allt från Putins ”trollfabriker” där desinformation produceras industriellt för väldens alla kommentarsfält och twitterflöden, över svenska rasister som förökar sig genom delning och har trettio olika alias från vilka de kan leka ”envar sin egen folkstorm” och hota journalister – till IS snyggt producerade webbmagasin Dabiq där terror och folkmord paketeras som något lockande och äventyrligt. Det stannar inte heller vid det extrema; olika think-tanks kan sälja sina tjänster genom att säga att de kan få in debattartiklar i ”viktiga” tidningar.

Desinformation och lögner är världens äldsta taktik. Det nya är dess omfattning, kopplat till det hat mot seriösa medier och ”experter” som skickligt kolporteras ut av extremister av all slags ull. Vi vet att enda botemedlet mot hatpropaganda är källkritik, källkritik, källkritik. Och du måste göra det jobbet själv. Men hur ofta orkar man ta till sig en faktabit som ifrågasätter ens egna favoritfördomar?  Till sist vilar ändå kanske själva demokratin på den där rösten som viskar inom dig: varför tror jag som jag gör?

Läs mer. Idé och kritik
  • Läs fler kommentarer och debattinlägg på DN Kulturs debattsida.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.