Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

”Omställning pågår, om än inte så högljutt”

”Vi håller med om att det är en skriande brist på politik för att hantera vår ohållbara konsumtion, men helt tyst är det inte”, skriver artikelförfattarna.
”Vi håller med om att det är en skriande brist på politik för att hantera vår ohållbara konsumtion, men helt tyst är det inte”, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Vi är många som arbetar med radikala ekologiska mål där den rådande ekonomiska ordningen inte betraktas som given, skriver Karin Bradley och Åsa Svenfelt i ett svar till Therese Uddenfeldt.  

Therese Uddenfeldt skriver i DN (7/5) om hur vi i dagens samhälle blundar för vidden av miljöproblemen och inte ser hur dessa hänger samman med den moderna civilisationen och tillväxtekonomin. I stället snittar vi upp problematiken i hanterbara lösningsfokuserade bitar som handlar om hur solceller eller elbilar kan få större spridning. Hon känner sig ensam om att ha insett detta och menar att omvärlden betraktar henne och hennes få gelikar som tokar.

Men Therese, du är inte så ensam som du tror. Visst finns en stark tilltro – eller önskan – om att grön teknik ska fixa ”problemet”.  Och i den nationella politiken är det relativt tyst om hur det ekonomiska systemet ska kunna ställas om. Uddenfeldt citerar Sanya Falkenstrand som menar att vad som helst verkar få forskningsstöd som syftar till att få folk att tro att det löser sig (och implicit inte forskning som visar på behovet av systemskifte). Men det stämmer faktiskt inte. 

Läs också: Klimat och miljö oroar svenskar lika mycket som terrorism

Vi är många på Sveriges forskningsinstitutioner som sedan decennier bedrivit samhällskritisk miljöforskning – och hör och häpna fått denna finansierad av de stora forskningsstiftelserna utan att utlova några lätta lösningar om grön teknik. Sedan snart fem år driver vi ett större tvärvetenskapligt forskningsprogram, ”Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande”, där vi tillsammans med representanter från kommuner, myndigheter och civilsamhälle utforskat scenarier för Sverige år 2050 – sådana som når radikala ekologiska mål och där den rådande ekonomiska ordningen inte betraktas som given.

I januari påbörjade vi ett nytt program – ”Mistra Sustainable Consumption” – där en större grupp forskare från sex svenska lärosäten tillsammans med partner från statliga myndigheter, näringsliv och civilsamhälle gemensamt utforskar både effektivitet och tillräcklighet – alltså inte bara hur produkter och processer kan bli bättre utan också hur varukonsumtionsvolymen skulle kunna minska. Precis det som Uddenfeldt menar att ingen talar om. Flera svenska företag har också insett att deras resursexpansiva affärsmodeller kanske inte håller i längden och är intresserade av att testa nya vägar.

Detta är bara två av många pågående forskningsprogram och centra där andra samhällsordningar utforskas – The SeedBox som leds av Linköpings universitet, KTH Environmental Humanities Laboratory, Beyond Efficiency, CRUSH – Critical Urban Sustainability Hub som leds av Malmö universitet, Occupy Climate Change, The Posthumanities Hub – är några av många som kan nämnas. I augusti arrangeras den sjätte internationella konferensen om Degrowth for ecological sustainability and social equity i Malmö med hundratals deltagare som utforskar strategier bortom tillväxtparadigmet.

Vi håller med om att det är en skriande brist på politik för att hantera vår ohållbara konsumtion, men helt tyst är det inte.

Uddenfeldt skriver ”Alltså: om vi fortsätter som nu är vår civilisation dömd att gå under” och menar att vi måste acceptera att vi kommer att dö, att undergången kommer. Snacket om lösningar är, enligt Uddenfeldt, bara tillfälliga plåster. Och visst finns det många sådana plåsterlösningar men desto större anledning att föra fram och delta i de forum där andra samhällsordningar faktiskt diskuteras, praktiseras och utforskas, snarare än att låtsas som att de inte finns.  

Uddenfeldt skriver vidare att hon inte hör något från politiken eller samhället: ”Det finns ingen ny myndighet. Det finns inga politiska förslag om hur du och jag ska minska vår konsumtion”.

Vi håller med om att det är en skriande brist på politik för att hantera vår ohållbara konsumtion men helt tyst är det inte. Sverige har för första gången en Nationell strategi för hållbar konsumtion, visserligen tam men en början; nyinrättade statliga Forum för miljösmart konsumtion arbetar med frågan, Göteborgs stad, Malmö stad och Lunds kommun arbetar aktivt med hållbar konsumtion och har antagit politiska mål för hur konsumtionens miljöpåverkan (lokalt såväl som utomlands) ska minska. 

Läs också: Helgjutet om en framtid där miljön kollapsat

Kraftfullare åtgärder och politik behövs men om vi, likt Uddenfeldt, väntar på att det är staten och Anslagstavlan som ska komma tillbaka och leda förändringen får vi nog vänta förgäves. Vi riskerar då också att missa att se den omställning som pågår underifrån – i kommuner, regioner, bland entreprenörer, i forskningen och utbildning och inte minst i civilsamhället. 

Omställning pågår, om än inte så högljutt. 

Karin Bradley, universitetslektor KTH och programchef för Mistra Sustainable Consumption

Åsa Svenfelt, docent KTH och programchef för Mistra Sustainable Consumption 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.