Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Pernilla Ouis: Kvinnorna ställer de nya och rätta frågorna inom islam

Kanske är Sana i ”Skam” vår tids religiösa reformist. Kvinnor världen över ifrågasätter allt oftare islams konservativa uttolkare, skriver forskaren Pernilla Ouis.

Man väntar. ”Det är er tur nu”, tänker man högt i väst. ”Vår kristna tro förändrades och förbättrades för 500 år sedan genom Luther. Nu är det er tur!” Jag har så många gånger mötts av dessa hoppfulla tankar om islam. Att islam – denna rigida fossil – ska mjuknas upp i kanterna av någon liberal reformator med tillräcklig religiös legitimitet för att få med sig de stora massorna. ”Var är han (för det är alltid en han som eftersöks), han som kan anpassa islam till den tid vi lever i?”

Del 1 i DN:s serie om islam: Bilan Osman: Debatten om islam kantas av tröttsamma fördomar

Jag känner tydligt otåligheten och frustrationen. Islam är 600 år yngre än kristendomen, och utifrån någon outtalad determinism verkar det förutsättas att alla religioner ska utvecklas exakt på samma sätt som kristendomen gjort. ”Varför händer inget?” Flera reformatorer har förvisso pekats ut, exempelvis Tariq Ramadan, som företräder det som kallats för euroislam. Omhuldad och uppskattad av européer, men Ramadan är alltjämt en ganska marginell figur bland muslimer både i Europa och i resten av världen. På det stora hela framstår islam fortfarande som konservativ och traditionell, i vissa kretsar mer än någonsin.

Men att islams historia och teologi är så okänd för de flesta! Få har kunskap om eller förstår de olika faser som islam har gått igenom, hur tolkningar har förändrats i tid och rum; hur de svängt fram och tillbaka. Förväntan att en så levande religionstolkning ska röra sig i en enda utstakad riktning, mot förmodad och önskvärd liberalism, framstår som historielöst.

Sana ett exempel på den reformation som ständigt sker och som kommer att ske bland muslimer.

Vid tiden för förra sekelskiftet fanns en omfattande reformrörelse i den muslimska världen, den första salafiströrelsen. Dessa muslimska intellektuella levde med våldet och förnedringen av kolonisationen, men de såg inte islam som ett hinder för utveckling som så många andra samtida. I stället för att kasta ut barnet (islam) med badvattnet (moderniteten) menade de att en återgång till den rätta och sanna islam skulle leda dem framåt. Islam skulle renas från traditionella och irrationella inslag, och omtolkas. Muhammad Abduh, Jamal al-Din al-Afghani, Rashid Rida är alla förgrundsfigurer för en islamtolkning präglad av reformism, antiimperialism och modernitet. Qasim Amin skrev 1899 boken ”Kvinnans frigörelse” där han argumenterade för kvinnors rätt till utbildning, och mot tvångsgifte, ansiktsslöja och att kvinnor stängdes in i hemmen.

Dessa idéer gör sig dock inte gällande bland dagens jihadsalafister. Om de förra ville modernisera islam vid förra sekelskiftet, vill det senaste sekelskiftets salafister i stället islamisera moderniteten. Det är någonting annat, och det verkar som om allt fokus på allting utanför islam, i själva verket blir den princip som definierar deras islam. Om liberalism, kvinnofrigörelse, fred och mänskliga rättigheter av sentida salafister tolkas som västerländska, får de inget berättigande i islam. Att tillskriva den andre det man inte själv vill vara är exakt samma logik som orientalismen en gång använde sig av. Då var det Orienten som tillskrevs allt det väst själv inte ville vara, vilket i nuläget paradoxalt nog helt verkar stämma överens med jihadisternas självdefinition av islam: vi är inte ni.

Del 2 i DN:s serie om islam: Mohammad Fazlhashemi: Kampen om islam blossar ofta upp i orostider

Dessa salafister läser Koranen – inte som fan läser Bibeln – utan som datorer läser av binära koder i programmeringsspråket. Salafister är extremt moderna och rationella i sin binära tolkning: rätt–fel, tillåtet–förbjudet, muslim–otrogen. Deras absoluta binära ”bokstavstro” tillåter inte nyanser och mångtydighet, och därför kan deras islamtolkning framstå som den mest rätta och sanna. Det absoluta och tvärsäkra har alltid attraherat vilsna själar.

Islams historia visar på hur islamtolkningar oscillerat fram och tillbaka i ett rörligt och komplext politiskt system. Därmed inte sagt att islam inte behöver reformeras. Det behövs absolut. Här och nu. För den islam vi ser just nu – och som snabbt sprider sig i världen – har sällan varit så sträng och principfast. Var är den reformator som ska ta sig an denna digra uppgift?

Jag tror dock inte vi ska vänta på Den Stora Muslimska Reformatorn. Reformation sker hela tiden bland muslimer i deras vägval och kompromisser. Vilka religiösa principer kan det tummas på, vad behöver sorteras bort och jämkas med för att livet ska fungera? Våren 2017 har plötsligt många av oss börjat få insyn i dessa processer. Sana är föredömligt nog huvudpersonen i den fjärde säsongen av ”Skam” och visar på ett utmärkt sätt hur en ung muslims liv kan te sig. En fiktiv karaktär visserligen, men ett exempel på den reformation som hela tiden sker i individuella muslimers olika liv. Kanske är Sana vår tids reformator i islam?

Sana är ståndaktig i sin tro, men ställer även frågor. Varför får inte muslimska kvinnor gifta sig med icke-muslimska män, när muslimska män får gifta sig med kvinnor av annan tro? Och varför har islam en så hård syn på homosexualitet? Hon umgås med sina kompisar som dricker och lever ut sin sexualitet, men verkar samtidigt ha anammat en överdrivet hård och tuff attityd av att alltid behöva visa upp en fasad av att islam är den enda och rätta tron. Kommer islam krackelera för henne, eller kommer hon omförhandla?

Hennes frågor är desamma som muslimer världen över ställer sig allt oftare i vår tid, speciellt muslimska kvinnor som får svårare att tro på de skillnader mellan könen som uttolkare av islam allt som oftast upprätthåller. Trots att karaktären Sana redan har tilldelats en ganska lutheransk/kristen inställning till religion av tv-seriens skapare är hon ett exempel på den reformation som ständigt sker och som kommer att ske bland muslimer.

Men borde det ändå inte komma en reformator som har den religiösa auktoriteten att göra de förändringar som oundvikligen måste till för en livskraftig och funktionell islam? ”Om hundra år kanske…” Ja, islam har faktiskt 100 år till på sig om denna religion ska hålla jämna steg med kristendomen, och då vara på samma plats i utvecklingen som den där dagen då Luther spikade upp sina teser. Och därifrån var det en lång väg att gå. Hav tålamod, alltså.

Skribenten.

Pernilla Ouis är docent i hälsa och samhälle, inriktning etniska relationer, och vikarierande föreståndare Centrum för sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola.

Hon har främst forskat om islamiska normer i relation till sexualitet. Bland annat om Libanon, Palestina och Jemen.

Bland hennes publikationer kan nämnas artiklarna ”Primär och sekundär diskurs om heder: Att problematisera givna föreställningar om förövare och brottsoffer” i ”Hedersrelaterat våld och förtryck’” (2015 nr 3–4) och ”’Den verkliga kulturkonflikten?’: Islamisk sexualmoralism i liberala Sverige” (2009, nr 3–4), båda i Socialvetenskaplig Tidskrift.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.