Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Philippe Legrain: Migrationen har större kraft än ett järnrör

Dåvarande SD-topparna Erik Almqvist och Christian Westling avslöjades i november i fjol på ett filmklipp beväpnade med järnrör.
Dåvarande SD-topparna Erik Almqvist och Christian Westling avslöjades i november i fjol på ett filmklipp beväpnade med järnrör. Foto: Okänd

En frisk ekonomi förutsätter invandring och mångfald. Det är hög tid att svenska politiker börjar använda detta argument för att bemöta SD, skriver den brittiske ekonomen Philippe Legrain i tredje delen av "Folkvandringens tid".

Vi lever i en ny epok av folkvandringar. I omfattning är den blygsammare än århundradet efter 1820, då 60 miljoner människor flyttade från Europa till de amerikanska kontinenterna – däribland den sjättedel av Sveriges befolkning som emigrerade till USA bara mellan 1870 och 1910. Men på andra sätt saknar 2000-talets folkvandring motstycke. Sverige är just nu ett immigrationsland i högre utsträckning än USA: mer än var sjunde invånare i Sverige är född någon annanstans. Räknar man med infödda människor vars föräldrar fötts någon annanstans så har en femtedel av befolkningen utländsk bakgrund.

I globalt perspektiv flyttar människor allt mer i alla väderstreck – österut såväl som västerut, åt norr och söder. De flesta flyttar bara tillfälligt och håller kontakten med hemlandet via internet och globala nätverk. I områden där människor kan röra sig fritt, som inom EU, blir polska rörmokare internationella pendlare på samma sätt som de brittiska bankanställda som länge har rört sig fram och åter över Atlanten. Medan mobiliteten globalt sett alltjämt är mycket mer begränsad, växer fläckar av global arbetsmarknad fram när länder tävlar om att dra till sig högkvalificerad arbetskraft medan lågutbildade arbetare tar sig över gränserna (ibland illegalt) för att utföra jobb som de infödda nu ratar. De möts i dynamiska globala storstäder och regioner som London och Silicon Valley – och i allt högre utsträckning också i Stockholm.

Den viktigaste ekonomiska fördelen med all denna rörlighet är också den som gör detta så kontroversiellt: det faktum att de inflyttade är annorlunda. De kan vara mer benägna att utföra arbeten som de flesta i lokalbefolkningen inte längre är intresserade av, som att plocka bär i norra Sverige eller vårda de äldre. De kan ha kunskaper som inte tillräckligt många infödda besitter, som medicinsk utbildning eller förmågan att tala flytande mandarin och känna till den kinesiska marknaden. När de väl har flyttat en gång så brukar de vara mer benägna att flytta igen, vilket gör att arbetsmarknaden bättre kan anpassa sig till förändringar.

En frisk ekonomi kräver en blandning av dynamiska ungdomar och äldre, erfarna arbetare. Unga immigranter är därför särskilt viktiga för Sveriges snabbt åldrande arbetsstyrka. Sveriges arbetsstyrka skulle krympa utan invandringen, eftersom antalet pensionärer skjuter i höjden när kullarna från baby boom-åren drar sig tillbaka, och nykomlingar är nödvändiga för att försäkra svenskarna en hyfsad pension.

I mötet med de infödda kan nykomlingarnas olika perspektiv och erfarenheter också hjälpa till med att alstra nya idéer och företag. Medan tio huvuden som tänker samma sak inte är bättre än ett, kan människor som tänker annorlunda skapa nya värdefulla insikter genom att bolla idéer mellan varand­ra. Det är giltigt när det gäller att rekrytera kvinnor till uteslutande manliga företagsstyrelser – och när det kommer an på att tillföra människor födda utomlands eller med en utländsk bakgrund till en grupp infödda. Nästan hälften av Silicon Valleys nyetablerade företag har haft immigranter som medgrundare, inklusive Google, Yahoo, eBay, Youtube, Paypal och andra stora namn.

Skype, som möjligen kan ses som Europas mest framgångsrika internetetablering, var ett samarbete mellan svenskar, danskar och estländare. Med tanke på att de avancerade ekonomiernas huvudsakliga värdeskapande ligger i problemlösning, är de kreativa fördelarna som en diversifierad befolkning ger potentiellt enorma.

I somliga avseenden är Sverige ett föregångsland för andra nationer. Tack vare reformerna som genomfördes i december 2008 kan företag nu anställa de arbetare de behöver från hela världen, i stället för att byråkrater ska sitta och försöka gissa och förutspå deras behov. Sverige kan också berömma sig av sin långa humanitära tradition; sedan Irakkriget har landet tagit emot fler irakiska flyktingar än USA.

Baksidan är att detta har lett till att många betraktar mottagandet av utlänningar som välgörenhet, snarare än att inse att nykomlingar också har mycket att bidra med till det svenska samhället. Vad värre är: medan irakier i USA snabbt börjar arbeta och starta företag, hittar många i Sverige inga jobb och fastnar i bidragssystemen medan deras barn inte klarar sig så bra som de borde. Detta är ett fruktansvärt slöseri på talang och möjligheter – och eldar på en reaktion mot immigrationen.

Det är i allas intresse att Sverige på ett betydligt bättre sätt använder de människor med utländsk bakgrund som redan finns här. Arbetslösheten är mycket högre bland utlandsfödda än infödda. Somliga anklagar invandrarna själva för denna skillnad och menar att de är lata eller omöjliga att anställa. Men över lag är detta intressant. Slående nog har även universitetsutbildade döttrar till invandrare – som alltså varken är lata eller omöjliga att anställa – mycket svårare på arbetsmarknaden än infödda kvinnor.

Diskriminering är en del av problemet. Men ett större hinder är regler och förordningar på arbetsmarknaden som gagnar dem som redan befinner sig i systemet på bekostnad av dem som står utanför. Dessa regler hindrar inte bara inflyttade från att få jobb; de går också ut över unga människor. Att uppmuntra till företagande är också väsentligt.

Det största bekymret är uppgången för Sverigedemokraterna – och hur de etablerade partierna kan komma att reagera på dem. De bör inte nonchaleras. Men inte heller bör respektabla politiker ge stöd åt deras främlingsfientliga åsikter och falska lösningar. I stället måste de skingra myterna om invandrare medan de försöker lösa verkliga, underliggande problem såsom långtidsarbetslöshet och skeva välfärdsnormer. Framför allt måste de vörda en av det moderna Sveriges största tillgångar: dess befolknings mångfald.

En frisk ekonomi förutsätter invandring och mångfald. Det är hög tid att svenska politiker börjar använda detta argument för att bemöta SD, skriver den brittiske ekonomen Philippe Legrain i tredje delen av "Folkvandringens tid".

Övers. från engelska Jonas Thente

Skribenten

Philippe Legrain, född 1973, är en brittisk ekonom, journalist och författare. Han skriver framför allt om globalisering, migration och om dessa frågor efter den ekonomiska krisen. Om just detta handlar hans senaste bok "Aftershock: Reshaping the world economy after the crisis" (2010).

Hans bästsäljande bok om invandring i ett globalt perspektiv "Immigrants. Your country needs them" ges i december ut på svenska med titeln "Invandrare. Vi behöver dem" av tankesmedjan Fores.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.