Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Rebecka Kärde: Så dras maskineriet igång mot papperslösa

Polis kontrollerar id-handlingar i tunnelbanan våren 2013.
Polis kontrollerar id-handlingar i tunnelbanan våren 2013. Foto: Magnus Hallgren

Sedan det uppdagades att den misstänkte gärningsmannen hållit sig dold för myndigheterna efter att ha fått avslag på sin asylansökan har begreppet ”avvikare” snabbt fått spridning. Rebecka Kärde skriver om en farlig retorik i debatten.

Den som vill veta hur en hetsjakt uppstår kan med fördel studera uttalanden i svensk medias rapportering efter förra veckans fruktansvärda terrordåd i Stockholm. Sedan det uppdagades att den misstänkte gärningsmannen hållit sig dold för myndigheterna efter att ha fått avslag på sin asylansökan har begreppet ”avvikare” snabbt fått spridning, för att beteckna människor som nekats asyl och därför uppehåller sig i landet utan formellt tillstånd.

Så är maskineriet igång. Det talas om siffror – 12 000! – och om vad ”vi” ska göra med ”dem”, med de som avviker. Anna Kinberg Batra säger att ”det ska vara skillnad på ja och nej” (AB 10/4); i samma artikel talar Jimmie Åkesson om att sätta alla som nekats asyl i förvar, helt i linje med SD:s Kent Ekeroths tidigare förslag att internera samtliga asylsökande. Per Gudmundson har sedan tidigare en annan idé, nämligen att vi ska ”göra det svårare att leva illegalt i landet” (SvD 25/11 2016), som om folk i dagsläget gör det för att det är lätt.

Det här vill varken högern eller socialdemokraterna tala om.

I allt detta lyser frågan om varför dessa människor gömmer sig med sin frånvaro. Svaret är i så gott som samtliga fall mycket enkelt: för att de inte vill återvända till ekonomisk och social misär, bristande framtidsutsikter, krig och politisk förföljelse. Så framstår det emellertid inte av rösterna i rapporteringen. Här gömmer man sig i stället för att man är terrorist, i alla fall latent. ”Det är orimligt att vi har potentiella terrorister som avviker och försvinner”, säger till exempel Jimmie Åkesson i Aftonbladetartikeln.

Ser ni den försåtliga glidningen? Först konstaterar man att den misstänkte 39-åringen hållit sig dold, sedan att det finns tusentals andra som också gör det, och så en antydan om terrorism. Så skapas inte bara paranoia, utan också – och allvarligare – ett fullständigt proportionslöst misstänkliggörande av en redan rättslös grupp.

Men det mest förljugna med hela retoriken är kanske hur man osynliggör det faktum att dessa papperslösa migranter inte alls står helt utanför samhället. Tvärtom är de ju, som Åsa Linderborg påpekar (AB 10/4), en alldeles avgörande kugge i det låglönemaskineri som byggts upp de senaste decennierna av exakt samma politiska krafter som nu talar om krafttag. De jobbar på krogar, på byggbolag och inom servicesektorn, för 50 kronor i timmen och undantagna all arbetsrätt, och om de plötsligt försvann skulle landets ekonomi rasa ihop.

Foto: Lotta Härdelin

Det här vill varken högern eller socialdemokraterna tala om. (Och visst – det är förstås lättare att legitimera att sådana arbeten alls får existera om man målar ut de som utför dem som potentiella terrorister.) Konsekvensen blir att hela diskussionen fixeras till att handla om subjektiva reaktioner, åsikter och fördömanden. På ena sidan står vi, de goda och öppna, på andra sidan de, de skumma, våldsamma, avvikande. Inte ens flyga hem till Syrien vill de göra!

Men hur vore det om vi började prata om objektiva omständigheter i stället? Om anledningarna till att människor från krigshärjade och fattiga delar av världen kommer till Sverige, om vad de gör när de är här, om hur villkoren ser ut för de som gömmer sig.

Jag misstänker att Jimmie Åkesson och Anna Kinberg Batra inte är särskilt intresserade av den saken. Terrorism är en alldeles utmärkt anledning att lobba för det som den italienske filosofen Giorgio Agamben menar utgör en av den moderna statens centrala praktiker, nämligen upprättandet av permanenta undantagstillstånd. Med hänvisning till ett visst hot kan man ”tillfälligt” upphäva till exempel vissa gruppers juridiska rättigheter tills alla glömt att de någonsin hade några. Plötsligt verkar det befogat att sätta samtliga asylsökande i förvar: risken finns ju!

Själv har jag sällan sett någon formulera det så koncist som SvD:s ledarskribent Ivar Arpi gjorde på Twitter häromdagen (8/4): ”Vår lag är polisiär. Men terrorister är inte kriminella. De är existentiella fiender. De bör behandlas så”. Begrunda de orden, alla ni som tycker att ni är demokrater.

Läs fler texter om attentatet i Stockholm:

Johan Hilton: En elvaåring ska bara inte dö, det ska inte ens finnas på kartan

Marie Darrieussecq: Attentaten förstör oss och våra platser

Johannes Anyuru: Jag har funnit hopp i hur Europa hittills har hanterat terrorn – med mänsklighet, trots allt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.