Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 16:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-trivialiserar-navid-modiri-en-hogerextrem-propagandist/

Kulturdebatt

Så trivialiserar Navid Modiri en högerextrem propagandist

Navid Modiri. Foto: Janerik Henriksson/TT

Det är inte de mest extrema rösterna som behöver fler plattformar i dag. Utan tvärtom, skriver Brit Stakston om poddaren Navid Modiris följsamma intervju med en högerextrem Förintelseförnekare.

Rätta artikel

Minnesdagen för Förintelsen sker varje år samma dag som fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades 1945, den 27 januari. En dag för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism att lyfta fram detta brott mot mänskligheten. 

På denna dag väljer aktivisten Navid Modiri i år att släppa ett poddavsnitt där en central person inom den svenska extremhögern, som bland annat ifrågasätter Förintelsen, under en timme och 45 minuter får berätta om sin världsbild. 

I princip helt oemotsagd. En extremt utstuderad provokation enligt dagens medielogik som också gick hem. 

Navid Modiri uppmärksammades för några år sedan när han med hjälp av 130 personer budade hem en golfrunda med Jimmie Åkesson i Musikhjälpen. Han var nyfiken på personen Jimmie och i intervjuer från den tiden pratar han om vikten av att ”lyssna mjukt för att förstå, inte för att ha rätt”.  

Sedan dess har mycket hänt och både han själv och gästerna radikaliserats. 

I dag driver han podden ”Hur kan vi?”. Utgångspunkten för samtalen är att det i Sverige inte finns en yttrandefrihet och det framförs återkommande en kritik mot andra medier. I en nyligen genomförd livesändning jublade publiken åt citat om hur public service sysslar med historierevision. 

Metodiken som talar för samtalets kraft, enligt Modiri, är att man för att kunna förändra sig behöver lära sig nya saker, och för att kunna lära sig nya saker behöver man förstå, och för att kunna förstå behöver man lyssna på djupet.  

När samtalet leds in på Förintelsen i det senaste avsnittet av ”Hur kan vi?” ifrågasätts rimligheten i att alla som säger sig ha varit koncentrationsfångar verkligen varit det och det totala antalet som dog. Detta kommenteras av Navid Modiri med att Förintelsen ”är ett otroligt känsligt område med väldigt mycket sorg och trauma inbäddat som för många människor och familjer fortfarande lever kvar, så jag förstår på ett känslomässigt plan varför det är så lättriggat. Jag förstår att människor blir arga och upprörda för ifrågasättanden och nyanseringar kan lätt kännas som avfärdanden och kritik.”

Så Förintelsens överlevare är lättriggade?

Och hur var det nu – skulle inte de här samtalen leda till att man lärde sig något? Eller är det kanske så att den enda vars utveckling är uppenbar är Navid Modiris egen?

Flera gånger under samtalet använder Navid Modiri ordet ”nyansera” för att beskriva det förnekande av vår gemensamma historia som presenteras av poddgästen och han avslutar med att säga att ”jag kan tänka mig att det är jävligt svårt att fastställa också exakt hur många och vad det var som hände.”

Hur hamnar man där? Och vad blir konsekvenserna av att mjäka med och inte spjärna emot i den beskrivning som ges? Svaret är en normalisering av extrema åsikter. Navid Modiri trivialiserar genom sin passivitet Förintelsen och låter extrema åsikter framstå som helt legitima. 

Galenskap bemöts med följsamma hummanden och avslutas i en förtjusning över att ha modet att möta någon som törs närma sig ämnen som är tabu. 

Och hur var det nu – skulle inte de här samtalen leda till att man lärde sig något? Eller är det kanske så att den enda vars utveckling är uppenbar är Navid Modiris egen? 

Det är skrämmande att se hur snabbt det går när man vill ge det obskyra och extrema luft online eftersom det ger trafik, engagemang och en ström av pengar. 

Och det börjar bli lite för många exempel, bibliotek som bjuder in nazister för att ”diskutera”, kommuner som upplåter träningslokaler för nazister att öva närkamp med kniv för att inte se att gränserna förskjuts. 

Yttrandefriheten i Sverige har aldrig mått bättre – men villkoren för det demokratiska samtalet är hotad. 

Låt oss vid nästa minnesdag för Förintelsen lova varandra att lyssna än mer uppmärksamt till de röster som fortfarande minns och inte sugas in i högerextremismens undervegetation. 

Det är inte de mest extrema rösterna som behöver fler plattformar i dag. Utan tvärtom.