Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 21:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/stefan-amirell-varlden-blir-obegriplig-nar-andra-kulturer-forminskas/

Kulturdebatt

Stefan Amirell: Världen blir obegriplig när andra kulturer förminskas

Terrakottaarmén från antikens Kina. Foto: SERGEY PONOMAREV/TT

Det är inte bara Grekland och Rom som ryker om Skolverket får som de vill. Även större delen av världens historia försvinner i grundskolan. Det förminskar de ungas bild av andra kulturer, skriver historikern Stefan Amirell. 

Skolverkets förslag att stryka momentet ”forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700” ur grundskolans kursplan för historia har fått massiv och rättmätig kritik. Ledar- och kulturskribenter, lärare och forskare har alla pekat på det orimliga i att svenska skolbarn i framtiden inte ska få lära sig något om de klassiska grekiska och romerska civilisationerna och deras betydelse för den senare europeiska historien, kulturen och dagens samhälle.

En central aspekt av den föreslagna förändringen har dock hittills i stort sett förbisetts i kritiken, nämligen att momentet som ska strykas innefattar betydligt mer än de antika Medelhavskulturerna. Det är alltså inte bara Grekland och Rom som ryker, utan även exempelvis Egypten, Mesopotamien, Induscivilisationen, de kinesiska Han-, Tang- och Songdynastierna, den islamska guldåldern, de nord- och sydamerikanska högkulturerna före 1492 och samtliga förkoloniala afrikanska riken som Ghana, Benin och Stora Zimbabwe. 

Därmed ska undervisningen om världens historia börja, som det heter i utkastet, med ”upptäcktsresor samt europeisk kolonisation och slavhandel” kring 1500.

Det är självklart en omöjlighet att gå in på alla världens länder och kulturer på de få timmar som historieämnet förfogar över på högstadiet. Detta problem var också de som utformade den nu gällande kursplanen medvetna om. Därför står det i den nuvarande kursplanen att jämförelser ska göras mellan några högkulturers framväxt, till exempel i Afrika, Amerika och Asien. 

Det handlar om att skapa en medvetenhet om att det över huvud taget fanns framstående kulturer och samhällen i världen utanför Europa före Columbus och Vasco da Gama. På samma sätt kan man komma till rätta med århundraden av eurocentrisk historieskrivning och att skapa en förståelse för hela världens historia – inte bara den svenska eller europeiska.

Tvärtemot vad Skolverket tycks anse handlar den äldre historien inte bara om kuriosa och antika ruiner. Det finns en tydlig samtidsnytta med att svenska elever ska lära sig om världens historia även före den europeiska expansionen. 

I de länder som i modern tid har upplevt kolonialt förtryck och exploatering fyller den förkoloniala historien viktiga existentiella och identitetsskapande funktioner. Dessa är inte sällan djupt problematiska, exempelvis när man försöker återupprätta ett kalifat i Mellanöstern, eller när det hävdas att en kinesisk flotta upptäckte Amerika 1421, eller när militanta hinduiska nationalister vill återskapa en förmodad förislamisk guldålder i Indien. 

Att i en sådan situation – när de långa globalhistoriska linjerna kastar en allt större skugga över vår samtid – ge upp alla försök att förstå stora delar av världens historia gör nästa generation sämre rustad än dagens att förstå sin omvärld, att skilja fakta från fiktion och att möta människor från andra länder och kulturer.

Det mest beklämmande med den nya kursplanen är att den präglas av en kolonial syn på världens historia som man inom historieforskningen har övergett för länge sedan. 

Redan på 1930-talet påpekade den holländske historikern J C van Leur att stora delar av den utomeuropeiska världens historia var skriven från ett skeppsdäck. Från 1960-talet och framåt har såväl nationell som eurocentrisk historiesyn kritiserats grundligt, och särskilt från 1990 har de globalhistoriska perspektiven, som betonar ömsesidigt utbyte och påverkan mellan olika kulturer i historien, slagit igenom på bred front. Sedan minst 20 år tillbaka präglas grundkursen i historia vid samtliga svenska universitet och högskolor av de långa globalhistoriska perspektiven.

Att mot den bakgrunden betrakta den utomeuropeiska världens historia som intressant endast i det koloniala sammanhanget från 1500-talet och framåt är ett misstag och ett stort kliv bakåt. Det står i strid med kravet på att skolans undervisning ska vila på vetenskaplig grund, och det gör svenska elever påfallande dåligt förberedda för att möta en värld som i dag, mer än någonsin tidigare i historien, präglas av globala kontakter och utbyten. 

Läs mer: Peter Englund: ”Gör om, Skolverket, och gör rätt!” 

Läs mer: Utan antikens historia riskeras Sveriges konkurrenskraft