Uppdatering 2019-09-02 13.40: Texten har tillfogats en rättelse

1961 publicerade Eva Moberg artikeln ”Kvinnans villkorliga frigivning” i antologin ”Unga liberaler”. Den svenska modellen var på väg mot sin glansperiod. Torpstugan hade ersatts av betongförorten. Kvinnan skulle inte längre stå vid spisen och föda barn, hon behövdes på arbetsmarknaden.

I tidens högerretorik hade kvinnor fått full valfrihet. De var ju inte tvingade att stanna i hemmet. Men frigörelsen skedde på manliga villkor. Eva Moberg tydliggjorde den haltande logiken. ”För mannen är framgång i yrket och karriären samtidigt ett attribut för hans manlighet. En kvinnas yrkesframgång kan aldrig, utom i ett fåtal 'feminina' yrken, räknas som ett plus till hennes kvinnlighet, däremot ofta som ett minus.”

Skulle hon ha betraktat några kvinnors erövring av vd-poster som ett avgörande historiskt framsteg? Knappast. Däremot är det en säker gissning att hon skulle ha tillämpat metaforen om kvinnors villkorliga frigörelse på 2000-talets hederskulturer.

Dagens vänsterparti är ett nutida exempel på tidlösheten i hennes slutsats, att kvinnofrigörelsen sker på mannens villkor. Den dåtida högern hävdade personlig valfrihet som grund för könsdiskriminering. Vänsterpartiets ledning tillämpar samma logik på tvångskulturer. Ska kvinnor med invandrarbakgrund bära huvudduk eller inte? Enligt partiet kan de välja fritt. Vad förorternas moralpoliser säger om deras heder har ingen betydelse.

Förra lördagen riktade Amineh Kakabaveh ett budskap till Vänsterpartiet på sin Facebooksida: ”Men jag kan inte acceptera underkastelse, vara tyst och låta mig styras som straff för att jag jobbar med hedersfrågorna.” I onsdags meddelade partiledningen att hon kastas ut ur partiet.

Problemet är att vänstern (liksom flera andra partier i dag) bygger sitt varumärke på att ta avstånd från SD och därför måste tycka precis tvärtom i alla frågor för annars är man rasist. Detta har lett till att man vägrar erkänna att det i frågan om hedersvåld finns en principiell konflikt mellan religionsfrihet och kvinnans rättigheter. Att friheter står i konflikt med varandra är en del av den liberala demokratin och måste därför kunna diskuteras.

Nu väljer vänstern bort den möjligheten och förenklar i stället det hela till en personkonflikt där man gör sig av med den besvärliga delen. Vi har sett det förr. Hur personer offras för att ”rädda” partiet. Det är en oroande utveckling för demokratin om takhöjden inom partierna blir så låg att det inte finns någon som helst plats för ett intellektuellt samtal.

När ska vänsterpartiets ledning inse att tiderna förändras? Eva Moberg gick bort 2011. Hon blev 79 år.  I en dödsruna sammanfattade Ulrika Knutson hennes budskap med citatet ”Manlighet är det som kan göra en kvinna knäsvag utan våld.” Amineh Kakabaveh blev inte knäsvag när partiledningen försökte tysta henne med symboliskt våld. Hon står kvar upprätt. Som politisk vilde bemöter hon Sverigedemokraternas taktik: att utnyttja andra partiers tystnad om hederskulturer. Att hon är rakryggad har haft följder. Hon lever under hot.

Eva Mobergs namn är ristat i betongen på Östermalms tunnelbanestation. Där gör hon sällskap med feministiska vänsterlegender som Fogelstadkvinnorna, Ada Nilsson och Simone de Beauvoir. Konstnären Siri Derkert har valt kvinnonamnen med en känsla för platssymbolik. Även män på Övre Östermalm ska veta att ingenting förblir som det alltid har varit. The times they are a-changin'. Och detta gäller också kvinnors rättigheter, oberoende av etnisk bakgrund.

Rättelse: I en tidigare version stod att Eva Moberg publicerade artikeln ”Kvinnans villkorliga frigivning” i Liberal debatt 1961. I själva verket trycktes den i Hans Hederbergs antologi ”Unga liberaler”, Albert Bonniers förlag 1961

Stina Oscarson och Arne Ruth är fria skribenter

Läs mer: Vänsterpartiet vill kasta ut före detta gerillasoldaten 

Läs mer: Hon vill inte längre vara medlem