Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Tina Wik: Försvararna av Nobel center förstår inte problematiken

Staden saknar både stadsarkitekt och ödmjukhet för det kulturarv den förvaltar, skriver arkitekten Tina Wik ett inlägg i debatten om Nobel center.

Debatten om ett nytt Nobel center ritat av David Chipperfield har pågått en längre tid. Protester, demonstrationer och debattinlägg ser inte ut att ha påverkat beslutsfattarna. Nu förbereds en mängd överklaganden och tiden för inlämning av dessa går ut i morgon.

I ett tidigare inlägg (DN 23/3) grundar arkitekten Mårten Claesson sitt resonemang om projektet på att en stad måste förändras för att leva. Det är helt riktigt. Men debatten om Nobelcentret har inte handlat om det, utan om hur staden ska förändras. Att okritiskt framhålla att kvaliteten och den konstnärliga gestaltningen av en urban omdaning garanteras om den utförs av en stjärnarkitekt är en märklig ståndpunkt.

Det är stadens ansvariga arkitekter, med stadsarkitekten i spetsen, som ska garantera att en stadsomvandling bevarar och berikar stadens värden, framför allt, som här, i stadens mest centrala delar, där det nya och det befintliga ska samverka och levandegöras. Hur resonerar de på stadsarkitektkontoret i denna viktiga fråga? De låter andra föra denna debatt och reagerar endast då deras passivitet påtalas. Elisabet Andersson (SvD 19/5) gör oss påminda om hur tidigare plan- och stadsarkitekter förmedlat sina visioner om Stockholms stadsutveckling, medan nuvarande stadsbyggnadsdirektör Anette Scheibe Lorentzi framhåller att stadsbyggnadskontorets arbetsgång är transparent och tillgänglig (DN 20/4), vilket är en självklarhet som Elisabet Andersson påpekar. Men för vem kan man undra? Frågan som alla ställer – hur påverkas planarbetet av de cirka 290 negativa remissvaren från seriösa instanser? får vi inget svar på! Inte heller hur de tar sitt ansvar i den offentliga debatten. Räcker det att hänvisa till att handlingarna är offentliga? Tycker man då att man deltar i diskussionen?

I den pågående debatten påpekas bland annat att det befintliga Tullhuset från 1876 är litet, som ett sakargument. Det visar att man inte förstår problematiken. Det är konsekvenser som förändringen medför, såsom samspelet med Nationalmuseum, slottet, med mera, som bör diskuteras på ett seriösare sätt än att framhålla argument som den nya byggnadens ”glänsande elegans”.

Ett utmärkt exempel på hur man kan hantera tillägg i en känslig miljö finns i Berlin, Frank Gehrys Deutsche Bank vid Brandenburger Tor. Där ställdes krav på denna vilda stjärnarkitekt att inordna sig i platsens förutsättningar. Byggnaden blev ett av Gehrys bästa projekt.

Hanterar man denna process på samma seriösa sätt kan arkitektens hela repertoar få utvecklas och blomma. Men då gäller det att våga ställa krav på både stjärnarkitekt och egensinniga finansiärer och ta sitt ansvar för stadens framtid. Detta är väl, om något, stadsbyggnadskontorets viktigaste uppgift! I stället saknar staden både stadsarkitekt och ödmjukhet för det kulturarv den förvaltar. Nu har frågan blivit juridik och förskjutits till Förvaltningsdomstolen!

Tina Wik är arkitekt och grundare av Tina Wik Arkitekter

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.