Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Ulf Öfverberg: Världen avvisade judarna oavsett hur de valde att leva

En tonårig Harry Schein.
En tonårig Harry Schein. Foto: Tomas Ehrnborg

Assimilation, kosmopolitism eller sionism. Oavsett vilken strategi judarna i Wien och på andra platser valde avvisade omgivningen alla deras val. Lite som i dag. Det är den springande punkt som förbigås i diskussionen om Harry Scheins judiska identitet.

Oavsett om Harry Schein bar på en omedveten önskan om att förbli jude eller om han valde bort sin judiska identitet speglar hans livsval en erfarenhet som delades av åtskilliga judar från Centraleuropa. Deras erfarenhet av identitet, exil och tillhörighet kanske också har bäring på vår tids skeenden.

Ett särdrag i den Centraleuropeiska judiska medelklassens identitet var kosmopolitismen. Därför hade många judar, exempelvis i det habsburgska Wien och på andra kosmopolitiska platser, en negativ inställning till nationalismen. I Wien fanns en progressiv medelklass; en judisk ”icke-judisk” medelklass vars position och strategier för att klara sig bestämdes av utbildning, tysk kultur, upplysningens etos, liberal politik och så klart av antisemitismen. Ett tydligt exempel på det var filosofen Karl Popper. Hans historia kan också kasta ljus över Harry Scheins val.

Född i Wien 1902 i en medelklassfamilj som konverterat från judendom till protestantismen är Karl Popper ett utmärkt exempel för att visa på de strategier som stod till buds för judar som minoritet i det Habsburgska imperiet för hundra år sedan.

Upplysningen möjliggjorde för judar att komma ut ur ghettona och bli medborgare på samma formella villkor som alla andra. Speciellt blev det tydligt i det mång- och övernationella habsburgska Österrike-Ungern. Familjen Popper valde en hundraprocentig assimilation i det Habsburgska riket. Det var det vanligaste bland Wiens judar. Det sades till och med att judarna inte bara var de mest lojala anhängarna av monarkin utan också de enda som var ovillkorligen österrikiska; alla andra minoriteter i det omfångsrika imperiet var missnöjda och strävade efter nationellt självbestämmande.

Men med första världskriget försvann imperiet och mellankrigstiden innebar en ständigt växande etnisk nationalism, fascism och kommunism och en demokrati på reträtt. Slutet på assimilationssträvandena blev Förintelsen för dem som inte, likt Harry Schein och Karl Popper, lyckades fly.

Liksom Harry Schein avvisade Karl Popper sin judiska bakgrund och förnekade dess betydelse. Assimilationen blev motpolen till antisemitismen och kosmopolitismen motpolen till nationalismen. Men i själva verket var det just deras judiska bakgrund som bestämde deras assimilationssträvanden. Kosmopolitismen och assimilationen var förlorarnas strategi. Men det fanns för Poppers och Scheins även andra alternativ, som sionismen.

Även om Karl Popper bryskt avvisade även sionismen som förkastlig nationalism var den för andra judar både ett begripligt och önskvärt svar på antisemitismen i Europa. En antisemitism som i sin tur var ett resultat av den växande och hotande nationalismen. Också lite som i dag. Men sionismen var också ett annat svar på frågan om assimilering eller inte; sionismen som ett emancipatoriskt projekt. Valde judar sionismens idé om ett eget nationalhem kunde de välja självidentifieringens väg i ett eget land bortom andras uppfattningar. Assimileringen var inte längre nödvändig i ett eget land.

Så alldeles oavsett om Harry Schein valde att ta avstånd från sin judiskhet för att han ville ”bort från etnisk och religiös grupptillhörighet till en upplyst nationell samhörighet på individens villkor” (Lomfors, DN 20/3) eller om det var just det misslyckade ”Houdinitricket” som avslöjade hans självhat som drev honom (Åsbrink, DN 13/3), var den yttersta orsaken att omgivningen betraktade det judiska som ett problem. Eller som Imré Kertész skriver: ”’Jude’ är inte en entydig kategori för andra än antisemiterna.”

Alla de strategier som judar valde för att överleva – assimilation, kosmopolitism eller sionism – var försök till svar på ett grundläggande problem: att judar inte accepterades som de var.

I dag står vi inför liknande problem. Judar accepteras inte. Landet där de kan vara sig själva, Israel, betraktas av många som internationell paria. Men inte endast judar utsätts för rasism, andra grupper stigmatiseras också av den framvällande nationalpopulismen. Det liberaldemokratiska öppna samhället är belägrat. Ibland känns det som endast EU står i vägen för en orgie i nationalpopulism. Karl Popper – och kanske även Harry Scheins – kosmopolitism var ett försök att lösa det problem som omgivningen gjorde judarna till. Deras problem och försök till lösningar är tragiskt nog desamma i dag.

  • Läs mer:

Elisabeth Åsbrink: Scheins Houdinitrick misslyckades

Ingrid Lomfors: ”Harry Schein identifierade sig inte som jude”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.