Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

Utbyten ska hjälpa nyanlända konstnärer

Via ett pilotprojekt i Norrköping fick Sahar Burhan, från Syrien, kontakt med etablerade konstnärer. I dag är hon själv aktiv konstnär i Sverige.
Via ett pilotprojekt i Norrköping fick Sahar Burhan, från Syrien, kontakt med etablerade konstnärer. I dag är hon själv aktiv konstnär i Sverige. Foto: Nicklas Thegerström

Nyanlända kulturskapare har svårt att ta sig in på den svenska konstscenen. Ett nytt projekt i Norrköping och Nyköping sammanför nyanlända konstnärer med etablerade för att utbyta kontakter och ­erfarenheter.

Sverige är sämst av världens industriländer på att få in nyanlända i arbeten de är kvalificerade för, enligt en rapport som presenterades tidigare i år. Hitflyttade akademiker och högskoleutbildade gör klassresor nedåt. Men hur många av dem är professionella poeter, musiker eller konstnärer? Hur många är skribenter som skulle kunna skriva eller översättas på kultursidorna?

– Min erfarenhet är att det är särskilt svårt för den gruppen, säger Lucie Riad, integrationssamordnare i Sörmland.

Att det inte finns någon statistik kring antalet nyanlända kulturarbetare i Sverige beror på att ytterst få skrivs in på kulturarbetsförmedlingen. Oftast för att man inte får kunskap om att den finns. Att skrivas in kräver också att man uppfyller flera kriterier; bland annat stipendier, utsmyckningsuppdrag och dokumenterade, nyliga utställningar.

– Det är inte så lätt för dem som varit på flykt länge. Vissa har raderat sina spår för att de är rädda. Konstnärer kan också ha negativa erfarenheter av registrering, konstaterar Sahar Burhan, konstnär och satirtecknare som kommer från Syrien, där hennes bror och syster ännu bor.

– Jag är alltid orolig. Jag är inte vän med dem på Facebook för det vore livsfarligt om de kunde kopplas till min satir, säger hon.

Vi sitter i ett sammanträdesrum med turkost svampade väggar på Länsstyrelsen i Nyköping tillsammans med Lucie Riad, stadens ­kulturchef Ingrid Enelund Persson och konstnären och projektledaren Ola Öhlin. Vi serveras drömmar och svart kaffe. Vad vi ska prata om är ett nytt och i Europa unikt projekt som vill bryta den här trenden.

Det var i början av 2000-talet som Sahar Burhan tillsammans med sin man, även han satirtecknare, flyttade till Libanon för att få vara friare. Men också där blev det svårt att arbeta.

– Det kom smygande, hot och problem i byråkratin. Det är faktiskt lättare att vara kvinna och rita karikatyrer, eftersom myndigheterna inte vågar slå ner en på samma sätt. Min man hade det värst.

För sju år sedan flyttade hon efter honom till Sverige och Norrköping.

– Har du skrivit in ordet ”konstnär” i sökfältet på arbetsförmedlingen någon gång? Det är väldigt komiskt. Det dyker upp helt andra jobb: ”är du konstnär och behöver extrajobb?” De som är födda i ­Sverige får samma svar. Min handläggare och väldigt många andra ville hjälpa mig men de hade inga kontakter in i konstvärlden. Var börjar man? Jag tänkte mycket på det de första åren: vad är första steget? säger Sahar Burhan som i stället började arbeta som personlig assistent.

Det finns inga satsningar på att integrera nyanlända konstnärer. Den insikten fick Ola Öhlin när han skrev en universitetsuppsats i ämnet, och det ledde till en idé; att skapa möten mellan etablerade och nyanlända konstnärer. Han bad SFI och Arbetsförmedlingen att fråga alla sina inskrivna.

– Utifrån de efterforskningar vi gjort i Norrköpings kommun bör det ha kommit minst 1500 konstnärer till Sverige de senaste fem åren. Om man skulle räkna författare, dansare och musiker också är det så klart många fler. Det är ett ­problem att det saknas studier och exakta siffror, det betyder så mycket för tjänstemän att få ansikten på den här gruppen. Och det är viktigt för kulturens framtid. Släpps inte första generationen in i kulturlivet väljer inte andra generationen konsten som yrke, säger Ola Öhlin.

– I Sverige just nu finns stora, outnyttjade internationella nätverk och projektet handlar minst lika mycket om att svenskar ska få kontakter och komma ut i världen, fortsätter han.

Via sin handläggare på kommunen fick Sahar Burhan, efter ett par år som personlig assistent, kontaktuppgifter till Ola Öhlin. Gruppen av nyanlända och etablerade konstnärer bildade en förening, träffades regelbundet och ställde ut ihop. Genom dem fick hon veta att staden sökte någon som kunde göra en ­affisch till kulturnatten.

– Det var då jag på allvar blev konstnär i Sverige. Det man behöver är en hand som sträcks ut från någon som också är konstnär, säger Sahar Burhan.

Nu har projektet spridit sig till Sörmland under namnet ”Konsten att delta”. Det involverar kommunerna som ställer upp med lokaler och avsätter arbetstid från de lokala kulturcheferna. Det är angeläget, säger Lucie Riad.

– När man tänker på nyanlända ska man tänka på deras profession, alltid. Men det kompliceras av de politiska målen om att man ska ut i arbete så snart som möjligt.

I Sverige är det också bara tjugo procent av alla jobb som tillsätts via arbetsförmedlingen – de flesta går via kontakter, enligt Lucie Riad. ­Nyköpings kulturchef Ingrid Enelund Persson tror att den siffran är ännu mycket mindre för kulturarbetare.

– När vi söker ett verk eller ­någon som kan leda en workshop så ­annonserar vi aldrig via kulturarbetsförmedlingen. Det är alltid den som känner den som känner den. Att vi ska dra i gång det här projektet har gjort mig uppmärksam på det, säger hon.

Sahar Burhan träffar fortfarande sin förening.

– Alla konstnärer behöver nätverk och mötesplatser där man kan prata och utmanas i sin konst. Även om i princip allt skiljer Syrien och Sverige nu – demokratin, möjligheten att ens leva – så finns det likheter. Det är svårt att försörja sig som konstnär. Svårt att komma in i konstvärlden, och det är inte bara ett problem: konst måste få vara svår. Här och i mitt hemland får man ungefär samma fråga när man säger till nya människor att man är konstnär: vad exakt är det du gör?

Idag arbetar hennes man som ­satirtecknare i Abu Dhabi – från Sverige – och har anställt två svenska tecknare. Sahar Burhan arbetar just nu med ett nytt galleri som öppnar i september under Norr­köpings kulturnatt, där hon ställer ut den polske tecknaren Pawel Kuczynski och svenske Saad Hajo.

Under de dagarna lanseras även hennes eget konstprojekt, där graffiti och gatukonst i Norrköping och Kairo byter plats. Hela väggar kommer fysiskt att transporteras mellan städerna.

– Det handlar om ett utbyte av drömmar. Jag tror att det kan säga något annat än stereotyper av förtryckta kvinnor i Mellanöstern eller deprimerade svenskar. Man ser kontrasterna och sig själv tydligare, säger Sahar Burhan.

I Nyköping är ”Konsten att delta” igång. Hanna Nyström från Ukraina är en av deltagarna. Hon har bott i Sverige i fem år och haft olika jobb.

– Jag sade att jag var konstnär och bildlärare till min handledare och sedan hände inget mer. Jag har varit mycket på SFI och Komvux och man märker att det finns mycket begåvning. Men vad ska man göra av den?

I förhoppning om att på allvar etablera satsningen har Nyköpings kommun lämnat i en ansökan om pengar till Statens Kulturråd, som på regeringens uppdrag ska få kulturen att spegla samhällets mångfald. Innan den här artikeln publiceras kommer beskedet: avslag. Men projektet fortsätter en tid till. Landstinget och Länsstyrelsen går in med en mindre finansiering, säger Lucie Riad.

”Konsten att delta”.

Kulturrådet ska på uppdrag av regeringen ge det offentliga kulturlivet förutsättningar att spegla samhällets etniska och kulturella mångfald. Men det gör det inte. Flera studier visar att kultursektorn är starkt segregerad.

Det var detta som ett integrationsprojekt i Norrköping, på initiativ av konstnären Ola Öhlin, ville motverka. Det gav resultat och sprids nu till Sörmland under namnet ”Konsten att delta”, med stöd av Länsstyrelsen och Arbetsförmedlingen.

Projektets idé är att bygga upp nätverk mellan konstnärer som nyligen har kommit till Sverige från andra länder och konstnärer som bor i länet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.