Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kulturdebatt

”Vi har gjort vårt yttersta för att förhindra filmen om vår pappa”

Regissören Hannes Holms påståenden om att filmen ”Ted – För kärlekens skull” stöds av Ted Gärdestads efterlevande stämmer inte. ”Det här gör oss väldigt ont eftersom vi vet hur ont det hade gjort honom”, skriver artistens dotter Sara Zacharias.

För fyra år sedan hörde min bror och jag från vänner i musikbranschen att det skrevs ett manus för en film om vår pappa, Ted Gärdestad. Vid två olika tillfällen klargjorde vi för musikförlaget Universal Publishing, som handhar pappas musikrättigheter, samt produktionsbolaget Stella Nova film, att vi som rättighetsinnehavare av musiken inte godkände användning av pappas musik för filmen. 

Skälet till detta är att vi förvaltar vår pappas musikarv och gör det som vi tror att han hade velat. Pappa var en person som med åren blev allt mer privat och det sista han hade velat är att få sitt liv uthängt på en bioduk. Det var en självklarhet för oss att säga nej.

Trots detta får vi kort därpå information av förlaget och Stella Nova att de har gått vidare med filmatiseringen utan vårt medgivande. Vi lät då en musikjurist gå igenom pappas kontrakt med musikförlaget för att se vilka möjligheter vi juridiskt hade att stoppa filmen. Vår jurist förklarade att några sådana möjligheter inte fanns, så länge filmens manus gav en relativt sanningsenlig bild. Att som detta musikförlag och produktionsbolag gå emot rättighetshavarnas vilja, som i vårt fall, är dock ytterst ovanligt. 

Samtidigt beskrev musikförlaget att filmen skulle utspela sig under en kort period under 1970-talet och att fokus skulle ligga på pappas musikkarriär och de ljusa åren innan han drabbades av psykisk ohälsa.

Min pappa kunde inte skydda sitt privatliv när han levde, än mindre i dag när han är död.

Den 19 december läser så jag en artikel i Expressen. I artikeln intervjuas filmens regissör Hannes Holm som säger att det var viktigt för honom ”att familjen är med på det, om man nu ger sig på att göra en film om en person som ändå funnits. Annars skulle det ju vara djupt sorgligt. Samtidigt har jag fått göra som jag ville. De har inte lagt in något veto”. 

I en intervju för samma tidning 3 januari 2018 upprepar han att ”jag har hållit mig mest till familjen” och att det ”är en skön känsla om de närstående tycker att filmen är okej”. 

Av intervjuerna framgår att filmen inte enbart kommer att avhandla en kort period under 1970-talet, som vi fått information om, utan dessutom kommer att omfatta den sista svåra perioden innan han gick bort. Hannes Holm säger till tidningen i den första intervjun att han är glad över att ”familjen Gärdestad har uppvisat ett stort tålamod när det gäller filmatiseringen av deras Ted. De har varit väldigt professionella. Men i och med att Kenneth har skrivit texter, har han nog erfarenhet av att text är en sak och verkligheten en annan”. 

Detta stämmer inte. Min bror och jag har gjort vårt yttersta för att förhindra att den här filmen blir gjord. Därför känns det än värre när Hannes Holm till medierna säger sig ha vår uppbackning. Även om Holms och förlagets agerande är juridiskt korrekt, betyder det inte att det på något sätt går att försvara, när det drabbar Ted Gärdestads närmast anhöriga så hårt.

Min pappa kunde inte skydda sitt privatliv när han levde, än mindre i dag när han är död. Somliga människor och medier tycks anse att det är så spelreglerna ser ut om man lever ett liv i det offentliga, att man inte längre betraktas som en individ utan var mans egendom. Någon som hyllas när det går bra men som oftast överges när livet blir mer komplicerat. 

Vi vet hur mycket han led av den förenklade versionen som media målat upp av honom.

Alla år av löpsedlar och rykten om pappas psykiska ohälsa gick oerhört hårt åt honom. Att få hela sitt privatliv exponerat är något som skulle kunna få även mycket stabila människor ur balans. Det upphörde inte ens när pappa dog. Varje år kring hans dödsdag har vissa tidningar fortsatt att vältra sig i pappas svåraste år i livet, och skändat och plundrat utan hänsyn till varken honom eller hans efterlevande familj.

Vi vet hur mycket han led av den förenklade versionen som media målat upp av honom. Det förvandlades till en bild och en fiktiv karaktär, ”Ted”, som han varken kan bestrida eller försvara sig emot i dag. Med nya filmen ”Ted – För kärlekens skull” har han dessutom gjorts till en filmfigur som befinner sig ännu längre bort från sanningen. Det här gör oss väldigt ont eftersom vi vet hur ont det hade gjort honom.

Vår pappas musik fortsätter att hitta nya lyssnare och vi är så tacksamma över alla hyllningar som görs: de många tolkningarna av hans låtar av artister som Håkan Hellström, Lisa Nilsson, Laleh och Timo Räisänen samt skivan signerad Peter Nordahl som nu gör att nya generationer upptäcker hans musik och den positiva kraften i den. 

För om man vill få en glimt av den pappa verkligen var, räcker det med att lyssna på någon av hans skivor. I hans musik finns den sanna bilden av vår pappa.

Sara Zacharias är sångerska och dotter till Ted Gärdestad. 2013 släppte hon tillsammans med låtskrivaren Olle Nyman albumet ”Mot solen” som bestod av tidigare outgivna låtar av hennes far.

Läs mer: Producenten – ”Filmen var nära att stoppas”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.