Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 08:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vi-kommer-alltid-att-sta-bakom-de-utsatta-och-fornedrade/

Kulturdebatt

”Vi kommer alltid att stå bakom de utsatta och förnedrade”

Demonstration i Gdansk 23 juli 2019, till stöd för den prideparad i Bialystok som den 20 juli attackerades av högerextremister. Foto: Alamy

För en vecka sedan gick högerextrema grupper till våldsam attack mot den första arrangerade prideparaden i polska Bialystok. I en appell från hela redaktionen uppmanar nu tidningen Gazeta Wyborcza till solidaritet. 

Vi måste visa solidaritet. Annars kommer ingen att protestera när de kommer för att hämta dig, hämta mig, hämta oss. Vi ställer oss därför bakom dem som i förra veckan utsattes för den våldsamma attacken mot prideparaden i Bialystok, och bakom alla hbtq-personer. Vi kommer alltid att stå bakom de utsatta och förnedrade, och dem vars rättigheter kränks. Gazeta Wyborcza återvänder alltså till sitt credo: Ingen frihet utan solidaritet. 

Vi såg nationalister marschera, där huliganer med keltiska kors sparkade unga tjejer i huvudet. Vi såg katoliker ropa ”fuck off” och kyrkans representanter tacka dem för deras ”patriotism och försvar för katolska värden”. Vi såg likgiltigheten hos åklagare och polis när våldsverkarna skulle lagföras. Och vi är övertygade om att vi måste ställa oss på rätt sida – bakom de slagna, inte de som slår. 

Auktoritära stater blomstrar inte på grund av onda människors handlingar, utan för att de goda låter dessa handlingar ske. Den auktoritära makten behöver ständigt nya fiender. I Polen har man piskat upp hat mot flyktingar, demonstranter, kvinnor som försvarat sina reproduktiva rättigheter, tyskar, judar, ukrainare, eliterna som är ”styrda av Soros”, unga läkare, människor med funktionsvariationer, lärare och deras elever och företrädare för ”genusideologin”.  

I dag attackerar makten hbtq-rörelsen, i morgon hittar den en annan syndabock bland de mest utsatta och stigmatiserade. Med stöd från kyrkans fanatiker sätter dessa auktoritära krafter en ära i att representera den ”hälsosamma” heterosexuella majoriteten – katolikerna, patrioterna och de ”riktiga” polackerna. Parallellerna till historien får blodet att isa sig. 

Det börjar alltid med att staten medvetet blundar för hatspråk och symboliskt våld, innan det fysiska våldet följer som en logisk konsekvens. De auktoritära sår vinden och skördar stormen, och förnekar sedan allt ansvar för övergreppen de inspirerat till. 

Gazeta Wyborcza 28 juli 2019.

Gazeta Wyborcza återvänder nu till sitt ursprungliga credo: Ingen frihet utan solidaritet. Många av oss som tillhör den generation som grundade tidningen ropade precis detta under protesterna mot undantagstillståndet i december 1981. Vissa av oss hamnade i fängelse, andra i interneringsläger. Det var värt priset, men allt det där tillhör nu det förflutna. 

Det räcker inte att bara deklarera sin solidaritet, och vi har alltid försökt leva upp till våra ord. Tillsammans med våra läsare organiserade vi stödaktioner till förmån för offren för översvämningarna i Polen 1997, vi skickade humanitär hjälp till det belägrade Sarajevo, och stod på Majdan tillsammans med Ukrainas demokratikämpar. Vi har gått ut och krävt värdiga förlossningsvillkor och deltog i de ”svarta” protesterna mot inskränkningar i kvinnors reproduktiva rättigheter. Vi har ställt oss bakom de utblottade, de som dör på grund av föroreningar eller vräkts från sina hem. Vi har tillsammans gått ut på gatorna för att försvara den polska konstitutionen, det oberoende rättsväsendet, grundläggande rättigheter och mänsklig värdighet. Vi stod upp för de modiga kvinnor som blev misshandlade av nationalister i samband med självständighetsdagen.  

Och i dag står vi bakom dem som attackerades under Prideparaden i Bialystok den 20 juli, och bakom hela hbtq-rörelsen. Vi kommer alltid att stå bakom de utsatta och förnedrande, och dem vars rättigheter kränks. Majoritetens frihet får aldrig innebära tyranni över minoriteterna. Det här är särskilt viktigt när majoriteten åtnjuter statens uttalade stöd, medan minoriteterna lämnas maktlösa åt sitt öde.

Vi vet inte vem som först ropade slagordet ”Ingen frihet utan solidaritet” i Gdansk i augusti 1980. Vem det än var skulle nog han eller hon ha svårt att greppa vilken tyngd de orden skulle komma att få i relation till de utmaningar vi står inför i det tjugoförsta århundradet. Världen rör sig åt fel håll, och det är avgörande för oss att vara solidariska med framtidens offer för dagens kortsiktighet och egoism. ”Ingen frihet utan solidaritet” är ett credo som förpliktigar. Världen som vi känner den – stabil, trygg, förutsägbar – kommer att kollapsa framför våra ögon om vi fortsätter att ägna oss åt det inåtvända egenintresset. Det kommer att öppna dammluckorna för populister och politiska charlataner. 

Vi har alla, efter förmåga, möjlighet att protestera mot det onda. Att gömma sig bakom en bekväm tro att något inte angår oss är inget annat än tyst samtycke inför våldet – det gör oss medskyldiga. 

Vi lovar att aldrig stå tysta eller likgiltiga, eftersom tystnad och likgiltighet kan kosta andra livet. Ingen ska lämnas ensam. Och därför återvänder vi till vårt ursprung: ”Ingen frihet utan solidaritet.”  

Övers. från engelska: Kristina Lindquist