Det tog ända fram till 1980-talet innan folkmordet på romer i koncentrationslägren erkändes. Rasismen upphörde inte med att kriget tog slut, skriver EU-parlamentarikern Soraya Post inför minnesdagen av romerna som mördades under Förintelsen.
Tidigt på morgonen den 2:a augusti 1944 mördades de romer som befann sig i Sektion B2 i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Sektionen kallades för Zigeunerlager och de som satt där gjorde det med ett Z på bröstet. Det var efter att de gjort ett mindre uppror som de mördades, totalt 2897 personer. De var bara några av de romer som förintades eller avrättades under andra världskriget. Man vet inte exakt hur många romer som dog under krigsåren. Uppskattningarna varierar mellan 500 000 och 800 000.
Foto: All Over Press
Än i dag finner man nya gravar på den europeiska landsbygden med mördade romer. De grävdes inte nödvändigtvis av tyskarna eller deras allierade. Hatet var större än så. När människovärdet sjönk under 30-talet avrättades romer utan större betänkligheter. Jag har träffat forskare som letar efter just sådana gravar. Det är inte särskilt svårt att finna dem, säger de. Ofta berättar bybor utan några förbehåll. Ibland berättar de med stolthet.
Den terror som styrde Europa under andra världskriget innebar inte nödvändigtvis en större förändring för många romer. Somliga hade släktingar som levt i eller mindes slaveriet på Balkan som avskaffades först 1889. I flera länder var romer fortfarande laglösa. För dem innebar Nazitysklands politik bara att förtrycket och förföljelserna utvidgades och systematiserades.
Vid Nürnberg-rättegångarna där nazisterna ställdes till svars för sina brott hördes inga romer som vittnen. Inga romer fick heller skadestånd för sitt lidande. Den generella inställningen till romernas förintelse var att de skickats till koncentrationslägren på grund av sin antisociala läggning och inte på grund av sin etnicitet. De allierade som vann kriget tog över koncentrationslägren och höll kvar romerna där i flera år efter krigsslutet. På det viset sanktionerades nazisternas brott mot romerna av majoritetssamhället, samtidigt som andra fick upprättelse. Först 1982 erkände Västtyskland att naziregimen hade mördat romer på grund av deras etnicitet.
Förintelsen var ett resultat av en rasism som utvecklats i Europa under många år. Den rasismen upphörde inte med att kriget tog slut. Så länge det finns människor med fördomar som förnekar mig min mänsklighet pågår förföljelsen. 1959 var året då svenska myndigheter tvingade min mor att genomgå en abort i sjunde månaden och därefter steriliseras. Hon fick aldrig se barnet men sjukhuspersonalen sa att det hade blivit en pojke. Utanför fönstret fanns inget krig eller någon raspropaganda. Vi levde i det svenska folkhemmet och min lillebror hade precis blivit mördad av den svenska staten. Det krävdes inga läger – bara fördomar.
Den rasism som än i dag drabbar romerna kallas för antiziganism. På engelska säger man antigypsyism. Den beskriver romer som av naturen vandringsbenägna, opålitliga och tjuvaktiga. Antiziganismen bygger på fördomen att vi inte vill vara med. Att vi väljer exkludering och att vi föredrar att betala priset för vår frihet. Det är en berättelse som påverkar synen på oss romer och som vi upplever varje minut, varje dag.
Den institutionella antiziganismen har gett upphov till en situation som har försatt 90 procent av Europas romer i fattigdom. Syftet har alltid varit att romerna ska ge sig av. Så blir ett folk som förbjudits att vara bofasta till vandrare och främlingar. Allt detta påverkar romernas livskurva. Livslängden är kortare och livskvaliteten skiljer sig markant från majoritetsbefolkningens.
Det är med den här smärtan och vreden som jag läser om avhysningar av romer, rivandet av tillfälliga sovplatser i våra städer och politiska förslag om speciella ordningsvakter som ska ha särskilda befogenheter. Budskapet är det samma som det alltid har varit. Få bort dem. Det är enklare att avvisa romerna än att ta itu med roten till problemet som är fattigdom, social exkludering och rasism. Så upprepar sig historien.
Den 15 april antog Europaparlamentet på mitt initiativ en resolution som erkände såväl antiziganismen som en specifik sorts rasism som romernas förintelse under andra världskriget. Nu återstår för EU:s ministerråd, det vill säga EU:s medlemsstater, att fatta ett slutgiltigt beslut, liksom FN och Europarådet.
Vägg med fotografier på Auschwitz museum. Foto: All Over Press
När jag ser att EU:s institutioner har börjat använda ordet antigypsyism i sina arbetsdokument värmer det i bröstet. Det är ett väldigt stort steg eftersom arbetet mot antiziganism på europeisk nivå är en förutsättning för effektiva socialpolitiska satsningar för romerna.
Om vi vill hejda den eskalerande rasismen i Sverige och i Europa behöver vi inte bara erkänna utan i verkligheten upprätthålla människors lika värde och rättigheter. Det betyder att människor måste få kosta. Att uppmärksamma Förintelsen av romerna är att göra romernas historia till en del av Sveriges och Europas historia. Det är avgörande för att vi ska kunna bekämpa antiziganismen och inkludera romerna i det samhälle som har förtryckt dem och stängt dem ute i hundratals år.
Foto i text: Horacio Villalobos/Corbis/All Over Press ”Vi skapar historia i hela världen”Fördjupning.Läs DN:s Mats J Larssons intervju med Soraya Post inför Europaparlamentsvalet 2014.
Fri invandring och EU-skatt till förskolor och föräldraledighet. Det är några förslag som Feministiskt initiativ driver i EU-valrörelsen. Men vägen dit är lång för Fi som helst vill ingå i samma partigrupp som Vänsterpartiet.