Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 06:10 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kvinnliga-komiker-i-metoo-upprop/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Kvinnliga komiker i Metoo-upprop

I uppropet #skrattetihalsen berättar kvinnliga komiker om sexuella trakasserier, verbala påhopp och tystnadskultur i humorbranschen. Flera saker skiljer just humorbranschen från de tidigare yrkeskategorier som skrivit under upprop.

– Det är svårt eftersom jobbet bygger helt och hållet på människors subjektiva bedömningar av en. Jag kan inte hävda att jag är objektivt kompetent på samma sätt som, säg, en läkare. Det gör det väldigt svårt att hävda sin rätt till mer scentid och mer pengar.

Ami Hallberg Pauli är komiker och den som har tagit på sig att att samordna humorbranschens Metoo-upprop, som fått namnet #skrattetihalsen. Hon berättar att uppropet kom till efter skådespelarnas #tystnadtagning, och att de likt tidigare yrkesgrupper organiserat sig genom Facebook. 

– Eftersom de flesta av oss gudskelov inte varit med om fullt så vidriga saker som i teatervärlden ville vi också fokusera på osynliggörande och andra härskartekniker. Alla kvinnliga komiker har varit med om det, säger Ami Hallberg Pauli.

Bland namnen som skrivit under #skrattetihalsen finns Ann Westin, Karin Adelsköld, Sissela Benn, Bianca och Tiffany Kronlöf, Emma Molin, Zinat Pirzadeh, Moa Svan, Melody Farshin och Clara Henry. 

Och humorparet Anna-Lena Brundin och Lill-Marit Bugge, som varit verksamma sedan åttiotalet.

– När jag och Lill-Marit började var vi bara människor, det var alla andra som tyckte att vi var kvinnor. Vi var starka tillsammans, men det var svårt att komma in på killarnas planhalva. Vi blev osynliggjorda både i medierna och av manliga komiker, säger Anna-Lena Brundin.

– Det finns ingen förlåtelse för oss. Som kvinna måste man vara rolig hela tiden, man får aldrig göra fel. Det är en fruktansvärd upplevelse för publiken när en kvinnlig komiker gör bort sig – men en kille kan vara hur dålig som helst. Han får nya chanser tills han blir bra. 

I uppropet handlar flera av de kvinnliga komikernas berättelser om just utsattheten efter en ståuppkväll, när ingen bekräftar en, dunkar en i ryggen eller ens i all välmening tipsar om hur ens skämt skulle kunna bli bättre.

– Det är utmärkande att så många har vittnat om att de kommer ner från scen och inte får någon respons över huvud taget. Inte en blick. Män sitter och hissar varandra, recenserar varandras skämt, men man får inte vara med. Alla som har försökt slå sig in i en grupp vet hur dåligt det kan gå, säger Ami Hallberg Pauli. 

– Många yngre tjejer har å andra sidan uppmärksammat oönskad feedback – att äldre män försöker regissera dem eller kritiserar deras val av ämnen. Men till och med det är att föredra framför att bli helt osynliggjord, menar hon.

En annan aspekt, som förenklar för rådande strukturer i humorbranschen, är enligt #skrattetihalsen osäkra arbetsförhållanden. Om det talar också syskonparet Bianca och Tiffany Kronlöf.

– Arbetar man på Stadsteatern finns det åtminstone en facklig organisation, men i humorbranschen finns ingenting. Ens arbetsplats är en bar, en enskild humorkväll, någon annan firmas firmafest. Och ens kollegor är också, eller kan komma att bli, ens arbetsgivare, eftersom det ofta är komikerna själva som ordnar humorklubbar. Om man blir utsatt för något och tar upp det riskerar man att inte bokas igen, säger Bianca Kronlöf.

Tiffany Kronlöf säger att det är tidigare generationers kvinnliga komiker som trots allt banat väg för hennes och Biancas framgång.

– Det är andra som har gett mig de möjligheter jag har i dag. De har uppmärksammat problemet och sedan skapat alternativ, kvinnodominerade sammanhang, som jag nu kan leva och frodas i. På det sättet har det blivit bättre. 

Anna-Lena Brundin håller med om att utvecklingen går framåt – om än långsamt.

– Det här är åtminstone en början. Vi kan aldrig gå tillbaka till hur det var innan. Kvinnor har bett snällt i typ 2.000 år, till slut måste man stampa ner foten. Och nu har väldigt många män börjat lyssna.

”Hur många våldtäktsskämt har du?” – Läs hela uppropet här

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.