Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Kvinnoföraktet speglas i synen på teknologi

Selfies – en skadlig kultur?
Selfies – en skadlig kultur? Foto: Foto REX

När teknik anammas av kvinnor problematiseras den och ses som någonting skadligt. Lisa Ehlin visar hur makt över tekniken återger hur vi blir sedda.

För en tid sedan blev en intressant videofilm ett viralt fenomen. Den föreställer en grupp unga kvinnor på en basebollm atch i Arizona, USA. Klippet ansågs kontroversiellt då de unga kvinnorna, i stället för att titta på vad som händer på planen, tar selfies på sig själva och varandra. De två äldre, manliga kommentatorerna ser inte bara fysiskt ner på kvinnorna från sitt bås, men verkar också provocerade av vad som verkar vara självupptagenhet. ”Varje tjej i bilden är uppslukad av sin telefon”, säger en av kommentatorerna. ”Det är som om de är helt hypnotiserade av teknologi.”

Här finner vi en tydligt uttryckt ton av de manliga kommentatorerna, inte bara gentemot unga kvinnor, men mot unga kvinnor och teknologi. Selfies har på detta sätt blivit den ultimata symbolen för teknologi som har ”gått snett”.

Inom loppet av några dagar publicerade exempelvis den brittiska populärkulturella tidskriften Dazed and confused först en artikel om kopplingen mellan selfies och mental ohälsa, och sedan en om selfies och självbild. I den förra diskuteras riskerna med att söka bekräftelse via en skärm, i den senare ifrågasätts det faktum att tonårspojkar är 3,5 gånger mer kroppspositiva än tonårsflickor. I båda fallen finns tydliga maktstrukturer som genomsyrar även teknologidebatten. Vem har tillgång till teknologin? På vilket sätt? Vad är korrekt användande av given teknologi?

När något hamnar utanför det rätta klassas det som något fel eller potentiellt farligt, vilket i sin tur vittnar om djupare normativa strukturer – och vem som sätter sig i position att definiera detta.

Ofta vittnar denna typ av kritik av exempelvis selfies också om den västerländska fokuseringen på kroppen som något som ska vara effektivt och produktivt. Parallellt med selfiefunktionen (tydligast i den ansiktsvända kameran på många av dagens smarta telefoner) finner vi en myriad av andra appar och funktioner skapade för att mäta och väga kroppen, men som inte handlar om att vara ”hypnotiserad av teknologi”.

Även här blir kontrasten problematisk om vi förlänger och utvidgar perspektiven, inte minst när den så tydligt manliga statussymbolen armbandsuret, i dag kanske bäst representerad i den nya prylen Apple Watch, ställs bredvid det faktum att de första armbandsuren under sent 1800-tal sågs som smycken enbart för kvinnor. En man lär ha sagt att han ”hellre skulle bära en kjol än ett armbandsur”. Den hårda, faktabaserade, manliga teknologin mot det mjuka, ytliga, kvinnliga modet.

Ett annat exempel på hur kvinnor i stället för att vara härskare över tekniken blivit länkade direkt till maskinen visas i medieteoretikern Friedrich Kittlers beskrivning av sekreterare som bokstavligen fungerade som förlängda skrivmaskiner eller förkroppsligade medium. Eller de geometriskt och repetitiva virvlande benen på dansöserna The Tiller Girls, som enligt kulturkritikern Siegfried Kracauer var en metafor för både händerna vid det löpande bandet och den framväxande masskulturen och massproduktionen under 1920- talet.

En mer samtida studie från mjuk-varuföretaget GitHub visar att kvinnor är bättre kodare än män (en värld de länge varit borträknade ifrån) men de rankas bara högre om de döljer att de är kvinnor. Med andra ord, den moderna definitionen av teknologi inbegriper broar och flygplan, men ställer korsetten och behån utanför sin domän.

Vad det gäller teknologi i form av sociala medier blir det också tydligt i debatten hur svårt vi fortfarande har för att lyckas komma bortom en idé om ”det digitala” som något abstrakt och ändå ständigt närvarande.

Gamla strukturer som vi i internets födelse trodde skulle försvinna i en utopisk cybervärld, den omställning som den amerikanske sociologen Nathan Jurgensen kallar ”digital dualism”, finns fortfarande kvar. Det från början så optimistiska gräsrotsprojektet Wikipedia har i slutändan visat sig skifta kunskapsproduktionen från några få vita män till några fler vita män, och botar (automatiserad textproduktion).

Att som ung kvinna bry sig mer om sig själv och varandra än männen som försöker träffa bollar med en träpinne, på en spelplan som kvinnorna dessutom inte ens fysiskt har tillgång till, verkar plötsligt mycket provocerande.

Men att se ett motsatsförhållande mellan vanlig konversation människor emellan och en digital interaktion skapar en falsk verklighetsuppfattning. Med andra ord, vi pratar även när vi pratar på Twitter eller Facebook. Vi cirkulerar ständigt från en kommunikation till en annan och vi utforskar de olika skepnader vi tar. Hjärnan har också sedan länge önskat verktyg utanför kroppen för att lära och förstå sin omvärld.

Kroppar och maskiner definieras på detta sätt utifrån funktion. Så länge de fungerar korrekt, effektivt och inte märks, tas de också för givet. Så till och med om vi skulle se selfies som ett rakt igenom konstigt tekniskt fel i vårt annars perfekta teknologiska universum, så bör vi titta på varför vi ser dem som problematiska. Men det som provocerar med selfies tyder också på att något syns som inte gjorde det förut. I texten ”Female consciousness, man’s world” från 1973 skriver den brittiska feministen Sheila Rowbotham att för att en förtryckt grupp ska kunna skapa ett alternativ till den rådande normen måste den projicera sin egen bild på historien. Detta innebär exempelvis för kvinnor att synas på sina egna villkor och att våga vända sig bort från den rådande spegelbilden av kvinnlighet (reklam är en sådan spegelbild).

Vad gäller de unga kvinnorna på basebollmatchen bör vi också minnas att de flesta kvinnor inte haft tillgång till att ta och posta sina egna bilder förut. Få hade lyckan att äga en egen kamera och de flesta kvinnors historia har försvunnit. Att upptäcka eller forma en egen identitet som skiljer sig från den förtryckande kräver att man blir synlig för sig själv, att det finns bilder att konkret relatera till. Samma kan och bör sägas om vem som helst som lever på marginalen. Makt över tekniken, och teknikens historia, speglas i hur vi ser och blir sedda.

Att som ung kvinna bry sig mer om sig själv och varandra än männen som försöker träffa bollar med en träpinne, på en spelplan som kvinnorna dessutom inte ens fysiskt har tillgång till, verkar plötsligt mycket provocerande.

Mer om selfies

Farliga selfies kan bli din död
Selfien är mer populär än någonsin. Samtidigt ser flera länder fenomenet som ett allvarligt säkerhetshot, och förbereder omfattande kampanjer för att minska dödssiffran.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.