Kvinnohistorien får museum utan lokal

Fröet till satsningen sattes redan 2012. Nu har Kulturnämnden i Stockholm avsatt fem miljoner för en kommande satsning kring kvinnohistoria. En ansökan från det nya museet har skickats in.

Den pådrivande projekttrion Lina Thomsgård, tf chef, styrelseordföranden Gunilla Thorgren och samordnaren Sofia Embrén har mötts av en överväldigande respons.

– Vi har redan en unik samling aktörer med tyngd och expertis som medlemmar i föreningen och fler ansluter varje dag, säger Thomsgård, uppmärksammad sitt arbete i Rättviseförmedlingen och teknikfestivalen Tekla på KTH för unga tjejer.

Bland medlemmarna bakom Stockholms Kvinnohistoriska märks bland annat Historiska museet, Livrustkammaren, Hallwylska museet, Nordiska museet, Scenkonstmuseet, Fredrika Bremer Förbundet, Arabiska teatern, Södra teatern, Under Bron, Stadsmuseet och Stadsarkivet.

– Att alla de här i armkrok vill bidra är de bästa förutsättningar för att förverkliga det här museet som vi hoppas ska gagna inte bara stockholmare i alla åldrar utan människor från hela landet.

Författaren och journalisten Gunilla Thorgren – med ett förflutet i Grupp 8 och som statssekreterare i Kulturdepartementet – sade ett tveklöst ja till att bli ordförande för detta museum om ”halva mänsklighetens historia”. Men hon vill inte arbeta för ett med fyra väggar och traditionella utställningar, betonar hon. En pliktskyldig paketering av ett jätteämne som länge fått ett jättelitet utrymme.

– Det finns ju till exempel så otroligt många feministiska forskare runt om på våra universitet i dag som inte har hörts tillräckligt så behovet av ett nytt museum för kvinnornas historia är ju gigantiskt. Det är fortfarande så lite som är berättat. Till exempel om hur kvinnorna hjälpt till med samhällsbygget…

– … det där har du återkommit till hela tiden sedan vi började med det här! kontrar Thomsgård.

– Jo, men så är det ju. Jag läste om 1600-talet häromdagen då Gustav II Adolf drog i väg varenda karl till Tyskland och trettioåriga kriget, men vem skötte Sverige? Jo, det gjorde kvinnorna, de skötte allting. Vad hade hänt med samhället om de inte bidragit?

Lina Thomsgård beskriver ett allt större intresse för vår kvinnohistoria.

– Det syns överallt, också i kulturen. Och ska Sverige vara ett föregångsland i världen när det gäller jämställdhet så bör vi ju verkligen förmedla all denna kunskap om vad kvinnor har uträttat och inte kunnat uträtta i historien…

– …precis så, instämmer Thorgren. Förmedla så att den unga generationen blir medveten om att den både har ett ansvar, men också ett arv att leva upp till. Det är ytterst en demokratifråga.

Hur skulle ni definiera gränserna för vad som hör hemma i detta nya museum?

– Vi vill tända upp nya lampor, hitta nya spår och ny forskning, men vi kommer inte att sitta och hitta på utställningar helt på egen hand. Vi har ju bland våra medlemmar de främsta experterna som finns i de här frågorna och det är de som kommer bidra, svarar Thomsgård.

– Och genom just samverkandet med alla dessa olika medlemmar så kan ju synen på kvinnohistorien breddas och fördjupas och berättelserna få olika ingångar från forskningen och vetenskapen.

Gunilla Thorgren återkommer till hur också kulturvärlden kan teckna kvinnohistorien i exempelvis film, teater, litteratur och konst –  vilket just nu ”Fröken Frimans krig” är ett exempel på.

– Kulturen kan ge olika dimensioner i berättandet om kvinnornas historia. Men cloun i hela detta projekt är att få våra kompetenta medlemmar och deras kunskapsområden att samverka i något gemensamt och med entusiasm slå ut som en blomma över stan.

Hur gör man ett museum som inte finns i en fysisk byggnad konkret för publiken?

– Man gör det framför allt närvarande digitalt och närvarande på alla de platser där medlemmarna redan finns, som Nordiska museet och Statens historiska museer liksom genom seminarier och poddar som man kan använda när man rör sig i Stockholm. Det finns tusen moderna sätt, säger Thorgren.

– En av hörnstenarna i vår verksamhet kommer dessutom också vara högst fysiska möten i stadsvandringar, forskningssamtal och kvinnohistoriska visningar av olika platser, inflikar Lina Thomsgård.

Vad händer nu?

– Vi har otroligt mycket kvar att göra för att se till att alla fantastiska medlemmarna kan bidra på rätt sätt och rätt verkshöjd. Men målet är att vi ska ha någon programverksamhet igång i slutet av året.

Gunilla Thorgren ser redan en given satsning under 2019:

– Vi ska naturligtvis fira att den kvinnliga rösträtten fyller 100 år. Den är sannerligen något att fira.