Jonas Thente om Lars Gustafsson.
Lars Gustafsson skulle ha fyllt 80 i dag, om han inte hade fallit på målsnöret tidigare i år, den 2 april. Två av hans böcker som garanterar att han ändå kommer att leva vidare som internationellt uppburen författare under lång tid, föreligger nu i en samlingsutgåva under titeln ”Fantastiska berättelser” (Albert Bonniers förlag). De två romanerna ”Förberedelser till flykt” (1967) och ”Det sällsamma djuret från norr” (1989) samlades så sent som för åtta år sedan, i förlaget Atlantis prestigefulla klassikerserie.
Det var med ”Förberedelser till flykt” som Gustafsson började spridas på andra språk än svenska. Hans Borges-ambitioner möter i dessa suggestiva och gärna experimentella noveller en mer lokal vördnad för naturen. Sällan har Gustafsson varit vackrare än i dessa stycken, som dessutom är mycket tidiga – även internationellt sett – exempel på teoretiskt medveten, postmodernistisk prosa.
Den andra boken, ”Det sällsamma djuret från norr”, är uttryckligen inspirerad av den polske science fiction-mästaren Stanislaw Lem och i synnerhet hans märkliga ”Cyberiaden”. Hos Gustafsson anträder en märklig militärrankad organism kallad Lorden en resa genom rymden och roar sig under färden med att dela sig i åtta separata entiteter som framför var sin berättelse.
Filosofiprofessor Gustafsson är i högform när han tryggt behandlar metafysiska och naturvetenskapliga paradoxer, existensens mysterier och skenbara banaliteter. Här har Gustafsson genom att ta genvägen om framtiden nått djupt in i den samtida människans hjärta och där gjort sällskap med sf-litteraturens stora namn.